Forstar hur svart och tufft det kan vara , att alltid vara den som ensam fattar alla beslut .... som ensam tvingas reda upp skiten ... och som bar hela ansvaret pa sina axlar.... sarsklt nar det krisar sig och man vill visa sig stark infor sina barn. Fy sjutton vad orattvist det ar! Men du ar stark Anneli, har du sagt...ja, sa du tar dig igenom detta ocksa . Vad du skriver har pa bloggen beror mig ...svart att kommentera. Bon Courage! Gunlla N
Tack fina Anna och Gunilla för hejar-ropen, de betyder mycket. Jo, jag vet att jag är stark och känner att det mesta brukar lösa sig till slut men ibland tappar jag balansen och då hamnar jag bakom, under och bredvid.
Får mej att tänka på min mor, som plötsligt blev änka vid 43-års ålder år 1932. Hon hade två barn, 4 och 8 år. Utbildning: 6 år i en byskola i Grangärde Finnmark. Fanns inga "safety nets" på den tiden. Hon fick verkligen spela alla positioner. Hon är den person jag beundrar mer än någon jag någonsin träffat. Finns viljan, så går det. Trots alla motgångar blev hon aldrig bitter; fann alltid nånting att vara glad över. Försöker leva upp till hennes exempel. Det BLIR bättre! Trust me!
Ja, tänk hur det var förr. Man skall fasiken inte klaga. Starka kvinnor som din mor som blir till förebilder för en hel generation och som fick slita hårt ensamma för att få det att gå ihop och helt utan det sociala säkerhetsnät som finns nuförtiden. Ja, man har svårt att förstå hur de orkade, men de hade väl inget val. Jag tror också som du att om viljan finns så tar man sig igenom det mesta.
Släng dig i väggen Zlatan! Vi har vår Anneli! Heja dig!! Go Girl!
SvaraRaderaKRAMAR Anna
Forstar hur svart och tufft det kan vara , att alltid vara den som ensam fattar alla beslut .... som ensam tvingas reda upp skiten ... och som bar hela ansvaret pa sina axlar.... sarsklt nar det krisar sig och man vill visa sig stark infor sina barn. Fy sjutton vad orattvist det ar! Men du ar stark Anneli, har du sagt...ja, sa du tar dig igenom detta ocksa . Vad du skriver har pa bloggen beror mig ...svart att kommentera.
RaderaBon Courage!
Gunlla N
Tack fina Anna och Gunilla för hejar-ropen, de betyder mycket. Jo, jag vet att jag är stark och känner att det mesta brukar lösa sig till slut men ibland tappar jag balansen och då hamnar jag bakom, under och bredvid.
RaderaÄnnu en gång, tusen tack. Det värmer!
Kram, Anneli
Får mej att tänka på min mor, som plötsligt blev änka vid 43-års ålder år 1932. Hon hade två barn,
SvaraRadera4 och 8 år. Utbildning: 6 år i en byskola i Grangärde Finnmark. Fanns inga "safety nets" på den tiden.
Hon fick verkligen spela alla positioner. Hon är den person jag beundrar mer än någon jag någonsin träffat.
Finns viljan, så går det. Trots alla motgångar blev hon aldrig bitter; fann alltid nånting att vara glad över.
Försöker leva upp till hennes exempel.
Det BLIR bättre! Trust me!
Ruth i Virginia
Tusen tack för din uppmuntran Ruth!
RaderaJa, tänk hur det var förr. Man skall fasiken inte klaga. Starka kvinnor som din mor som blir till förebilder för en hel generation och som fick slita hårt ensamma för att få det att gå ihop och helt utan det sociala säkerhetsnät som finns nuförtiden. Ja, man har svårt att förstå hur de orkade, men de hade väl inget val. Jag tror också som du att om viljan finns så tar man sig igenom det mesta.
Ha en fin helg!
Kram, Anneli