Diverse en fredag

Då blev det vinter igen här i Dalarna. 

Det gäller att inte låta sig luras av våren när den kikar in som hastigast och hälsar ibland. 

Här måste man vara beredd på att det kan komma en decimeter snö ända in i maj. 

Varför bor man ens här? 

Jo, för att man är född här och för att familjen bor här och har bott här i byn i flera hundra år. Vi har till och med ett gårdsnamn: Frost. Det sätter man före sitt förnamn. Mina döttrar heter Frost Isabella och Frost Emilia. Min pappa heter Frost Anders och hans bröder heter Frost Matts och Frost Olle. Farfar hette Frost Carl och hans farfar hette Frost Matts Mattsson och var grundaren till armaturfabriken FM Mattsson som fortfarande finns här i byn med ca. 500 anställda och som är ledande tillverkare av kranar.

Farfars farfar Frost Matts Mattsson

Träffar man på inflyttade och frågar varför de flyttat hit så är det oftast för att de är helt galna i vintersporter som skidåkning, skridskoåkning och eller hockey. Och galna är de faktiskt och tillbringar en hiskelig massa tid i svettiga skidkläder och springer sig svettiga i skogen och svettas på cyklar och deltar i alla varianter som finns av Vasaloppet. 

Holländare och tyskar flyttar hit för att få närheten till naturen och vill leva ekologiskt friluftsliv och startar firmor som håller älgsafarin för turistande tyskar och holländare. Men gillar man inte sport och långa vintrar så kan det vara rätt outhärdligt här i trakterna från november till maj. Sommaren däremot är en helt annan historia. Då är det så otroligt vackert här på ängarna, i skogarna, vid sjöarna, längs älven, och på fäboden att man blir helt lyrisk. 

Lando, min vinterbadare.

 Han badar varje dag, från islossning tills issättning. 

Efter en hel jobbvecka är jag rätt spenderad. Precis som det rapporteras om i media så håller vi lärare på med så mycket annat än det vi är utbildade till: undervisning. Ja, tänk vad underbart det vore om lärare kunde få lägga all sin tid och koncentration på undervisningen. Alltså att förmedla kunskap, lära ut och uppmuntra elever till kreativt, kritiskt och analytiskt tänkande. Vilken dröm det hade varit. Men i och med att samhället ser ut som det gör nu förtiden så behövs vi även till så mycket annat som tar upp så mycket tid och energi att det uppdrag som Skolverket gett oss får ge vika. Men det verkar vara lika för alla över hela Sverige så jag skall absolut inte klaga, men ändå. Man känner att skolan skulle behöva anställa särskild personal vars specifika jobb skulle vara den psykosociala miljön runt våra elever. När vi var på uppdragsutbildning på Högskolan Dalarna träffade vi faktiskt på personal från en skola där det finns sådan personal och vad lyxigt det lät. Snacka om drömscenario. 

Efter jobbet hämtade jag upp yngsta dottern som tagit bussen hem från sin internatskola i grannkommunen och vi åkte till polisstationen för att ansöka om nytt pass. Det är ju en sådan makalös smidig process nu i Sverige och passet kommer inom fem dagar. Fantastiskt! 

Äldsta dottern har åkt till Köpenhamn över helgen för att möta upp en väninna som bor i Amsterdam och tydligen har de supertrevligt och bara myser och fikar och mår gott. Som mamma uppmuntrar jag allt som har med resor att göra för då lär man sig så mycket på så många plan. Yngsta dottern spenderade sportlovet i Tokyo och på påsklovet bär det av till Florida. 

Emilia skickade just dessa bilder från CPH. 

Jag önskar alla en underbar fredag! 

Med förkärlek för blått och vitt...

och helst i antik orientalisk stil som är ett sådant klassiskt och elegant inslag i heminredning. 

Detta har blivit populärt bland gemene man i Sverige nu på senare tid, 

men har faktiskt funnits i mer välklädda hem runt om i världen i över hundra år. 

Själv lyckades jag få med mig ganska mycket blått och vitt porslin i olika former från Japan och jag fullkomligt älskar att blanda upp det med mer moderna detaljer i inredningen. 

Titta vad krispigt! 

Koraller är också så fint! 

Och nu förtiden behöver man inte plundra världens korallrev då det finns mycket välgjorda kopior att köpa rätt billigt. 

Maryland, USA

This is our home in Maryland @ 9807 Pheasant Run Ct. 

Jag satt och tittade på gamla bilder igår och så dök denna upp. 

Vilken nostalgi. Vårt hus i Maryland, strax utanför Washington DC. 

Vårt första egna hem i USA som vi byggde när vi fortfarande bodde i Spanien men som stod klart bara någon månad efter det att vi flyttat tillbaka till USA efter nästan 4 år i Andalucia. 

Dotter nummer två föddes när vi flyttat in i detta hus, så här finns många minnen...

Vi valde allt själva: golv, färger, kök, badrum, skåpluckor, dörrar, dörrhandtag etc..

Jag minns att tillvalet burspråk på baksidan kostade 1500 dollar extra och att det var en hel förmögenhet för oss på den tiden, för ett fönster liksom. Senare kom min pappa flygandes från Dalarna och byggde en stor och vacker altan på 40 kvadratmeter på baksidan mot skogen. 

Det två enarna som flankerar var sida dörren fick jag i 30-årspresent av Sonja och Ragnar som bodde i La Herradura (Nerja) Spanien och som hade skickat dem som blomsterbud. Haha...när man bor i hus går det minsann bra att önska sig träd istället för snittblommor när man fyller år :-) 

Nere kom man in i en hall med two story ceiling, alltså ett tak som gick ända upp till övervåningen så att man kunde stå på övervåningen och titta ned i the living room och the dining room och ut genom det rundade fönstret. Nere hade vi också WC, family room med öppen spis (amerikanska hus har ofta två vardagsrum) och så ett öppet kök med en köksö med en granit-topp som vi tagit med oss från Spanien där granit är billigare än trä. Från köket var det stora skjutglas-dörrar ut till altanen.  

Jag älskade detta hus. Vi sålde det när vi flyttade till Italien, men nu om det skulle bli till salu så skulle jag kunna tänka mig att köpa det igen :-) Läget var så perfekt. Precis intill ett vackert naturreservat med massor av skog, The Patuxent Wildlife Refuge, alldeles intill I-295 The Washington-Baltimore Pkwy, och nära till både Annapolis och Washington DC. 

Ett annat liv, en annan plats...

Har någon mer en jag tänkt på vad många olika liv man lever under sitt liv? 

Den bästa stunden

på dagen är tveklöst tidig morgon. 

Då laddas det mentala batteriet i sällskap med Lando, kaffe och nyheter. 

Tänk att det finns människor som aldrig läser nyheter och därmed inte sätter sig in i vad som verkligen försegår i världen utan bara lyssnar på klyschor och rykten och baserar sina åsikter på vad som går att läsa på Facebook. 

Det är faktiskt mycket vanligt förekommande här på mindre ort i Dalarna. Folk låter bli att informera sig av olika anledningar och det är inte bara farligt, då de utan kunskap lätt kan bli lurade att tro på vad som helst, det är också tråkigt för vad skall man prata om med människor som inte vet något?

Jo, förresten, de vet massor....om andra människor på orten. 

Varför? Jo, för att de är mer nyfikna på byskvaller än på världsnyheter. 

Jösses så trist! 

Ha en fin torsdag!

Så snygga!

I dag kom byxorna som jag beställt från Hunkydory och de är så fantastiskt snygga och sköna. 

Det här kommer att bli ett par favoritbyxor i vår och sommar, det kände jag direkt. De har lite stretch i materialet vilket är så skönt och ger en sådan smidig passform. Vidare kan jag tillägga att de är nog lite små i storleken, vilket jag hade läst, och därför beställt en storlek större än vanligt. Vilken tur :-) 

Hunkydory- Barre pant

Har jag sagt att jag ÄLSKAR att köpa svenska märken! 

Ha en fin kväll. 

Tacksam

Jag kliver ur sängen denna morgon och känner mig så oerhört tacksam, och den känslan fyller kroppen med en nästan överraskande glädje och energi.

Jag kan andas ut! Fasiken så skönt det är...

De sista 48 timmarna har jag befunnit mig i ett läge som, om det skulle gå som det såg ut att gå från början, hade kunnat göra livet rätt svårt ett tag framöver och därför gick jag i skogen med Lando igår på vår vanliga eftermiddagsrunda och bad högt till Gud om hjälp. Ja, jag vet att det låter flummigt för många, men jag är bergsäker på att vi har andlig hjälp om vi bara ber om det, i form av någon slags kraft, må vara oklart i vilken skepnad, men den finns där det har jag erfarit många gånger förut och nu i morse innan jag ens klev ur sängen fick jag veta att allt har ordnat sig. Problemet var löst och borta! En högst osannolik utgång från början faktiskt och jag hade redan igår ställt in mig på att kavla upp ärmarna, ta tag i rodret, ta ut stjärnpositionerna (eftersom jag har tappat bort både karta och kompass för länge sedan) och navigera om för att undvika katastrof. Men nu helt plötsligt behövs inte det längre. Makalöst! I dag skall jag gå i skogen och tacka Gud. Var så säkra. 

Jag har tänkt på att alla reagerar så enormt olika när de hamnar i skarpt läge i livet och jag har till exempel märkt att min egen hjärna blir glasklar och enormt fokuserad. Säkert något primitivt beteende som vi människor har med oss sedan grottmänniskotiden.  Jag lever och andas lösning och då kommer det ofta en. Blixtsnabbt i vissa fall. I bland via något som känns som divine intervention, alltså sådant som andra lättsamt må kalla för tur, men som känns mer är bara tur, för att den är så osannolik, som i det här fallet. Jag fick hjälp! Det är jag stensäker på. 

Nu kliver jag ur sängen och startar dagen i djup och ödmjuk tacksamhet. 

Ha en fin onsdag! 

Glädjetjut! 

Han som alltid är med...

fyller 6 år idag! 

Han som alltid är glad att se mig

Han som vaktar oss med sitt liv 

Han som förstår allt vi säger - på svenska och engelska.

Han som tar en simtur varje morgon - I Dalälven, Orsasjön eller Stilla Havet

Han som älskar fotbollar, rostbiff, leverpastej och Gustavskorv

Han som kan öppna dörrar själv

Han som snarkar, fiser och pratar i sömnen på nätterna

Han som är dagbarn hos mormor och morfar - Där han blir behandlad som sonen i huset

Han som alltid är glad

Han som har all tålamod i världen

Han som alltid väntar på mig

Han som skänker så mycket glädje och tröst

Han som kan sätta livet i perspektiv

Han som aldrig viker från min sida

Finaste Lando. 

Juni 2011

Grattis älskade Lando! 

Tack för all ovillkorlig gränslös kärlek och glädje du skänker oss varje dag. 

När man försöker att vara lite nyttig

Jag skulle faktiskt kunna leva på sallader! 

Inga problem. 

I går grillade vi kycklingbröst i ugnen och så fick alla lägga på vad de ville till.

Så här blev min tallrik: 

Vi har också provat tacopajen som lagades på TV4 Nyhetsmorgon förra veckan 

och den är verkligen supergod. Man kan ha en sallad eller salsa eller guacamole till. 

Perfekt fredagsmys rätt. 

Tacopaj receptet hittar ni HÄR

Hockeymatchen mellan Mora och Leksand i går kväll slutade så bra!
Mora slog Leksand med hela 6 -1 på bortaplan!
HEJA MORA!

Have a lovely Monday! 

När man handlar ALLT på REA

Amerikanskan i mig vägrar att köpa något till fullt pris och handlar därmed ALLT på REA 

(utom IKEA möbler för det blir svårt, men där får man tänka att de ju redan är billiga :-) 

 I USA är det ju lätt som en plätt att fynda rejält dagligen, men i Sverige kan det vara knepigt värre vilket gör att jag måste tillämpa den hårdaste varianten av självdisciplin som finns för att inte falla för frestelsen att kringå min regel om att bara handla på REA. 

Tålamod, tålamod...

Eftersom jag bara släpper in klenoder i garderoben, och dessa byxor från Hunkydory verkligen är en, så har jag gått och suktat efter dem hela vintern men tyckt att de är alldeles för dyra för att klicka hem, så jag har faktiskt låtit bli. 

Nu idag är de äntligen på REA! 

Det är bara att slå till :-) 

De är i midnight navy och så kallade ankle pants, alltså inte hellånga, vilket jag föredrar då jag är svårt förtjust i att ha bara fotknölar på våren och sommaren :-) 

Hunkydory - Barre Pant

På förekommen anledning och bara så att ingen som läser min blogg behöver skriva till mig och undra varför jag skriver om kläder: Jag är intresserad av kläder och stil. 

(Det finns faktiskt hela bloggar där det bara bloggas om kläder :-)

På tal om kläder och stil...
Något jag aldrig skulle sätta på mig och något jag aldrig kommer att bli sedd i:
Trasiga jeans. 
Det passar kanske fint på många andra men absolut inte på mig.
Jag lägger ingen värdering i det klädvalet men det är helt enkelt inte min stil. 

Sätt dig in i den här situationen...

Du jobbar 50% på en arbetsplats tillsammans med två andra kollegor som båda jobbar 80%. Eftersom du bara är på jobbet halvtid missar du ganska mycket muntlig information som du alltså inte kan läsa dig till från huvudkontoret och får förlita dig på att dina kollegor berättar det allra viktigaste så att du kan göra rätt och följa de direktiv som finns att förhålla sig till. Något som hittills har fungerat smidigt under alla de tre år du varit anställd. Problemfritt.

Nu är det tidig vår och dags att lägga in om semester. Alltså fylla i ett papper som skall skickas till huvudkontoret där du och dina kollegor på detta lokalkontor ska skriva i vilka veckor ni önskar vara lediga under sommaren. Alla skall skicka in sitt eget formulär med sin egen ansökan om semester.

Under sommaren kommer kontoret att vara bemannat med sommarpersonal men det är ett krav att minst en ordinarie anställd ska finnas på plats under hela sommaren tillsammans med de säsongsanställda, vilket innebär att du och dina medarbetare får dela upp sommarens semesterveckor mellan er så att ni inte går på semester samtidigt. Helt logiskt. Du och kollega nummer 1 har exakt samma arbetsuppgifter och skall därför täcka upp för varandra under sommaren medan kollega nummer 2 som har helt andra arbetsuppgifter inte omfattas av detta utan kan ta semester när hon vill utan att det kommer att påverka verksamheten.

Nu, innan semesteransökan skall skickas in vill du koordinera med kollega nummer 1 så att ni inte ansöker om samma semesterperiod och vill därför veta när hon önskar semester och jämföra detta med när du önskar semester. Du vill kompromissa så att ni båda blir nöjda. Till din stora förvåning är hon inte intresserad av att tala om för dig vilka veckor hon vill vara ledig utan säger att huvudkontoret har sagt att i sommar ska alla bara skicka in de önskemål de har och så skall personalchefen göra en rättvis fördelning. Du tycker att detta låter knepigt, för så gick det inte till sommaren innan och om ni koordinerar är ju chanserna att ni kan få de veckor ni verkligen vill ha stora om ni bara kommer överens innan ni skickar in blanketten. Men kollegan säger blankt NEJ och meddelar inte dig vilka veckor hon lagt in om. Jaha tänker du. OK. Men det känns inte bra. Du beslutar dig för att följa kollegans instruktioner och lägger in om de attraktiva veckorna i juli och in i augusti som du verkligen skulle vilja ha. Du tänker: Om nu huvudkontoret ändå skall bestämma vem som skall få vad så är det väl lika bra att önska sig det bästa med en gång. Men det känns ologiskt.

Veckorna går. En dag när du är på jobbet med kollega nummer 1 berättar hon att VD:n skall komma förbi och prata med er. Kollegan håller sig lite för sig själv innan VD:n dyker upp och du får en känsla i kroppen, en intuition om att kollegan vet vad VD:n ska prata om samt att det är något kollegan har sagt som ligger bakom besöket. Kollegans kroppsspråk och uppträdande timmarna innan VD:n dyker upp skvallrar om att hon är spänd. Hon undviker dig. Hon uppvisar ett i din mening skyldigt beteende.

När VD:n kommer sätter ni er alla tre ned runt ett bord och VD:n tittar rakt på dig och frågar: -Vad är det som försegår? Ni har ju varit så bra kompisar förut!. Sedan följer många hintar om att du uppfört dig illa mot kollega nummer 1 och att du bland annat inte varit samarbetsvillig vad gäller semester och därför vägrat att kompromissa och lagt in om exakt samma semesterveckor som kollega nummer 1. Du är jätte chockad och kollega nummer 1 börjar grina och säger att hon känner sig så stressad och att hon inte orkar med det här längre. Du känner dig som om du är med i en episod av TV-serien The Office men att du helt missat att denna scen skulle vara med och är därför helt oförberedd och förstår därför varken sammanhanget eller vet vad din replik skall vara. Du är mållös, men koncentrerar dig på att försöka säga snälla och tröstande saker till kollegan nummer 1 som verkar ha blivit ett gråtande vrak på mindre än några minuter.

VD:n åker därifrån och du fattar fortfarande ingenting. Resten av dagen är stämningen spänd på arbetsplatsen. Du börjar förstå att kollegan måste ha pratat med folk bakom din rygg och sagt ofördelaktiga saker om dig som fått dig att framstå i dålig dager. Men du vet inte vad och ingen på huvudkontoret har sagt något till dig eller frågat över någon specifik situation. Du får alltså ingen information om vad du har gjort och kan därmed inte försvara dig då kollegans historia inte ifrågasätts utan uppfattas som sann och i och med det tar man också för givet att du vet exakt vad det handlar om. Men eftersom kollegan far med osanning har du inte en chans.

På väg hem i bilen faller kronan ned. Helt plötsligt inser du att det där som kollega nummer 1 sa om att alla skulle bara söka de semesterveckor de ville ha utan att koordinera med sina kollegor för att det var personalchefen som ändå skulle dela ut semesterveckorna VAR EN REN LÖGN. Det var ett sätt för henne att försöka få dig att framstå som egoistisk, oresonlig och icke samarbetsvillig. Det var hennes sätt att sätta dit dig och VD:n hade kommit för att markera mot dig att du skulle skärpa dig.

Du hade blivit grundlurad av din kollega och du gick på det. 

VD:n hade också blivit grundlurad av samma kollega och hon gick också på det. 

Skillnaden mellan VD:n och dig är att bara du kom på att du blivit lurad. 

Kollegans historia ifrågasattes inte för ingen normal människa skulle ju ljuga så där
 om en kollega på jobbet

 eller?  

Detta är ett konkret exempel av arbetsplatsmobbing. 

Tyvärr är historien självupplevd och bara en av ett antal incidenter på den arbetsplatsen 

med den kollegan som upphovsman. Jag ryser när jag tänker på saken. 

Kollegan jobbar kvar på samma ställe fortfarande.

 Jag sa upp mig och gick vidare i livet. 

Enligt statistiken är detta helt i linje med vad som är vanligast förekommande på våra svenska arbetsplatser: 

Mobbaren får ostört jobba kvar medan den utsatte blir 

förflyttad/uppsagd/sjukskriven/begår självmord/ säger upp sig. 

I Dalarna, i Dalarna...

Hemma i byn 

Dalälven

Orsasjön är fortfarande täckt med is. 

Ha en underbar fredag! 

I kväll väntar ännu en hockeymatch i Slaget om Siljan:

Hemmalaget Mora IK möter Leksand IF. 

Vad betyder det här?

I natt drömde jag att jag sprang på min ex-make (som jag inte sett på många år) i lobbyn på ett hotell någonstans i Europa, och efter att vi hade hälsat på varandra med kindpussar sa han till mig: 

-Vad fet du har blivit! 

Vad betyder sådana drömmar egentligen? 

Jag låg blixt stilla i några sekunder efter att jag hade vaknat och 

begrundade detta konstiga möte i min dröm.

Betyder det: 
a. Att jag är rädd att ex-maken skall tycka att jag blivit fet?
Eller
b. Att alla möjliga personer går runt och kläcker ur sig en massa konstiga kommentarer om till exempel min ur-ringning och vikt?
Eller
c. Att jag faktiskt har blivit fet och att det därför är hög tid att jag går tillbaka till gymmet där jag står och betalar 400 kr i månaden trots att jag aldrig är där. 

Ex-maken och jag
Julafton 2007

Konstig kommentar

En morgon förra veckan kom jag till jobbet, tog av mig vinterjackan och möttes av en mycket konstig kommentar. En kvinnlig kollega tittade på mig och sa sedan följande med en värderande ton:

"-Du har ur-ringat på dig idag."

Och det sades på ett sätt som INTE lät som en uppskattande komplimang. Jag blev jätteförvånad och lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara på en sådan direkt kommentar om hur jag var klädd. Visst har jag fått någon kommentar av någon kollega om kläder förut på jobbet men då har det varit typ: "Vilken snygg tröja, vad fin den där färgen var på dig, snygg kappa." Ja typ komplimanger för själva klädesplagget, men aldrig en värdering som om att något är ur-ringat eller att något sitter tajt eller illa etc. och det var väl därför som jag blev så förvånad och speciellt då det jag hade på mig inte alls var något ovanligt eller speciellt ur-ringat plagg utan en vanlig svart sommar t-shirt från Lindex under en kofta som var öppen. Ja, ungefär som på bilden nedan där jag har kjol.

När jag är på jobbet klär jag mig alltid passande för just det, jobbet på en skola, och skulle aldrig komma klädd i kläder som skulle vara opassande. Dessutom har jag en väldigt klassisk stil med tidlösa kläder i tidlösa material och skulle verkligen aldrig komma på tanken att klä mig utmanande eller typ ha kläder på jobbet som passar bättre på fest eller i skogen eller hemma på en ledig dag.

Jaha, och hur svarade jag då? Jo jag blev lite generad och knäppte genast den översta knappen på min turkosa kashmir kofta för att dölja skinnet, sedan, hör och häpnad, började ursäkta mig själv med att vanliga plagg som egentligen inte är ett dugg ur-ringade kan ibland se ut så på mig för att jag har rätt stora bröst, och då är det lätt att jag ser vågad ut även i vanliga kläder. Ja, precis så sa jag, för jag blev så ställd och kände mig så dum då jag typ kände mig som en billig bimbo av kollegans kommentar, men nu efteråt, med 20/20 hind sight skulle jag bara ha sagt: -Vad menar du nu? Förklara!

Själv skulle jag aldrig drömma om att ge en kollega på jobbet en sådan värderande kommentar om hur kläderna sitter. Jag kommer däremot att fortsätta säga att en tröja är snygg, att en kavaj är fin eller att den färgen på koftan är jättesnygg. Men att kommentera hur något sitter, att tröjan är urringad eller att byxorna sitter tajt, är ju i alla fall enligt min åsikt synonymt med att indirekt kommentera någons kropp, och jag fick ju själv känna nu hur obehagligt det kändes. Opassande är ordet. 

Är det bara jag som tycker att det var en konstig kommentar av kollegan? Eller är jag bara för känslig? Eller för amerikanskt korrekt över vad som passar och inte passar i professionella sammanhang? Vad säger ni?

Klädd för en dag på jobbet. 

Jobb-klädd.

Nej, nu skall jag sluta grubbla.

Jag önskar er alla en fantastisk dag! 

Cyber Security

Sweden is talking about cyber security publicly for the first time ever! Imagine that! Ha! While most Swedish people have no idea what cyber security even is, for me it feels as if they are at least 20 years late and still so very naive it is embarrassing (as swedes in general tend to be in many fields) about what a threat there really is out there. We already know that foreign interests have planted personel inside some of our most sensitive government facilities, with the only purpose to access the computer systems. However, according to the Swedish security police this extremely hard to combat as most agencies do not take this treat seriously since they believe this is nothing that can happen in nice and neutral Sweden. This attitude is also the main reason why our country is going downhill in so many areas, Swedes tend to live in denial, and thus the security and readiness levels do not come close to matching the actual level of threat, which is extremely dangerous. Look at our Swedish defense force for example, it has been bleeding to death for years now and is almost non-existing, for one of the reasons that Swedes still believe that we can just call the Americans if Putin decides to visit us without an invitation. Ha! Furthermore, our society is being taken over by groups of organized crime that create parallell lawless communities, all while our Swedish police force stands power less since they are undermanned, under paid, overworked, and left without resources to combat crime. Sweden is no longer what it used to be, and until people start to realize this we are in a very dangerous position. Shame!

Something is rotten in the state of Sweden! 

I wrote this blog post last night and just look at this morning's major Swedish newspapers and what they are writing about: Cyber threat and cyber security!

Svenska Dagbladet today!

Yes, Sweden is about 20 years behind!

No shit!