Det är så mycket nu

och egentligen vill jag skriva en massa långa och djupa inlägg om sådant som spelar roll och som jag tänker mycket på som till exempel mina reflektioner runt boken Duktiga Flickors Revansch som jag läste ut när mamma och jag var på Kanarieöarna och där jag kände igen mig sida upp och sida ned, och speciellt i hur man som duktig flicka med utbildning. kompetens och framgång kan utsättas för hot, hat och härskartekniker av småpåvar, kollegor och chefer, precis som jag blev utsatt på Siljan Turism AB. Min egen situation beskrevs liksom klockrent i boken. Boken skriver om trevliga, snälla, reko kvinnor som är duktiga, kompetenta och drivna och hur dessa kvinnor alldeles för ofta utsätts av trakasserier av elaka, avundsjuka, makthungriga kvinnor på arbetsplatser och på andra ställen i samhället. Boken är viktig! Läs den! Det står så mycket bra om ledarskap och hur elaka chefer använder härskar tekniker för att platta till duktiga flickor. Ja, jag känner igen allt....främst från min tid på Siljan Turism men även från situationer i skolvärlden, tyvärr.

Vidare vill jag skriva om ämnet VUXEN MOBBING som TV 1 uppmärksammar just nu, både i nyheter och i dokumentär, men som för övrigt verkar vara ett ämne som igen vill ta i med tång trots de enormt grava konsekvenser det har på både individer och samhälle. Tydligen så mobbas var tionde person på jobbet och mest vanligt förekommande är det bland kvinnor och där det finns kvinnliga chefer. No shit! Precis som i mitt fall....Att jag är besviken på kvinnliga chefer är en understatement liksom. Enligt arbetsmiljölagen är det chefen som har det yttersta ansvaret att ingripa i situationer där en anställd känner sig utsatt och trakasserad, men min kvinnliga VD på Siljan Turism, som fortfarande är VD där, lyfte inte ett finger trots att jag skrek på hjälp, för det var ju hennes kompis, en annan kvinnlig mellanchef som också jobbar kvar i företaget som utsatte mig för alla elakheter. Fy fan säger jag! Men det är ju alltid så det är, den mobbade slutar och mobbarna får jobba kvar. Den 14-åriga flickan som våldtogs av två pojkar på sin skola blev förflyttad till en annan skola medan pojkarna som våldtog fick gå kvar trots att de dömdes för våldtäkt...samma sak överallt och jag är så otroligt trött på hur det är. Det är så sjukt. Den svenske FN-anställde som alarmerade om att FN soldater i begick sexuella övergrepp på barn fick sparken, för att han anmälde detta. Samma sak igen. Om du påkallar fel och brister i en organisation blir du ett hot och skall bort. Mest trött är jag på alla fega chefer som inte vågar göra vad som är rätt utan bara kvitterar ut en fet lönecheck varje månad och tänker på sig själva. Är man chef skall man för fasiken stå bakom sina anställda i vått och torrt , precis som alla mina chefer inom flygbranschen alltid gjorde. Jag tror att det var därför som ödet ordnade så att jag råkade sitta bredvid en av mina absoluta favoriter bland flygkaptener någonsin från flygtiden, Börje Haglund, på flyget hem från Kanarieöarna. Jag behövde påminnas om att det faktiskt oftast går till som det skall, att det finns goda människor, samt om hur en bra chef skall vara, att det faktiskt finns bra chefer. Vidare behövde jag bli påmind om hur fantastiskt livet var och hur stark jag själv var innan alla småpåvar och kvinnor som slickar uppåt och sparkar neråt, läs min kvinnliga mellanchef på Siljan Turism, började sätta sina hälar i mig. Vidare vill jag skriva om utmattnings syndrom och hur många år det egentligen tar att ta sig tillbaka till ett något sånär skapligt liv samt att man kanske faktiskt aldrig någonsin kommer att få tillbaka sin normala energinivå, alltså den man hade innan man gick in i väggen. Och med det vill jag be alla människor i ens närhet som säger "men det var ju så länge sedan nu" att fara och flyga...För de personer som har råkat ut arbetsplatsmobbing eller utmattnings syndrom, eller som jag både och, så är detta trauma för alltid levande och närvarande i ens liv och skall därmed inte förminskas av sådana som inte har en suck vad det handlar om.

Ja, egentligen vill jag skriva om allt det här, men eftersom jag är helt slut så skriver jag om kristallkronor och ponschos istället. Ytligheter är ju så mycket lättare och förknippat med så mycket mindre risk än att ta upp allvarliga seriösa ämnen som påverkar människor på riktigt...Gud så trött jag blir. Just let me lie down!

Fasiken så många obekväma åsikter jag har om allt. Inte undra på att jag råkar så illa ut hela tiden. Vem vågar anställa någon som säger ifrån när det inte går rätt till liksom, och som vågar stå för sådant som är rätt och emot sådant som är fel? Nej det kan ju bli besvärligt värre.

Godkväll!