Nu gör jag en helvändning

här. 

För det behövs!

Det har varit lite för mycket negativitet i mina inlägg på sistone. 

Jo, det blir nog lätt så om bloggen är ett ställe där man som i mitt fall gärna skriver av lite av den ånga som så lätt kan samlas i vardagens tryck-kokare för att frustrationer, besvikelser, och oro ska få utlopp i ord och sedan försvinna. För så funkar jag lite. Ut och bort med skiten! Samtidigt som jag känner att det blir en obalans av gnäll ibland vill jag inte heller vara en sådan hunky-dory bloggare som låtsas att vardagen alltid är vackert rosenröd. Nej, här råder verkligheten i allra högsta grad i med och motgångar. Och man måste få älta. Det är så man rensar systemet :-) 

Något intressant som händer när man skriver ner sina känslor och åsikter är att man får en överblick som ger nyttiga insikter. Processen synliggör och helt plötsligt ser man hur saker och ting hänger ihop och vad som triggar. Jag har insett att det som triggar mig mest av allt är när vuxna människor inte inte kan uppföra sig. Jag går i taket helt enkelt. Och jag menar inte uppföra sig som i veta vilka bestick man skall använda först under en femrätters middag, nej det handlar om folk i vardagssituationer. Det är chockerande helt enkelt hur vissa är och jag klarar inte av det. Jag flyr! 

Jag har lärt mig att man kan inte ändra på människor och därför får jag istället ta ansvar för min egen situation och reaktioner och göra justeringar i mitt förhållningssätt till det jag inte kan ändra på. 

I vissa fall har jag till och med beslutat mig för att helt och hållet kliva ur situationer och även om det i stunden känns skrämmande av den enkla anledning att ovissheten om vad som komma skall istället infinner sig så har jag även lärt mig att man måste våga stänga dörren och stänga ute sådant som man inte vill ha i livet längre innan nya dörrar kan öppnas. Ja, det låter klyschigt, men det är så. Man måste våga släppa det gamla och det har jag gjort några gånger i livet nu, och faktiskt så infinner sig alltid en ny och bättre situation. Man får inte vara rädd. Okej, visst har jag stundom varit helt skräckslagen, men jag har aldrig låtit rädslan ta över helt. Många gånger handlar det hela bara om att släppa taget och flyta med i livet ett tag. Destination unknown. Tänk vad många gånger min väg har varit både mörk, kall och smal och jag har tappat bort både karta och kompass och fallit under, bakom och bredvid. Men det gäller att ställa sig upp, justera sin tiara och gå vidare i livet.
Jag har en superstark grundtro att det finns en plan i livet och att allt ska bli bra till slut. 

Senast förra veckan beslutade jag mig för att stänga en dörr och jag behövde bara bestämma mig för det så öppnades genast en annan med något mycket bättre bakom. Tack för det! 

My cardinal rules in life: 

Always do your best. 

Never take anything for granted

Be brave

Stand up for others

Show gratitude

Be impeccable in your speech

Be kind and considerate

Before you speak in any situation ask yourself: 

Is it true? Is it kind? Is it necessary? 

Unless you are the boss or asked for advice: Never ever tell others what to do! 

(In other words, don't be an obnoxious Miss Bossy Pants)

Stay out of other people's business - It is not your business! 

Have a lovely Day!