Om att vara anonym

Angående det här om att vara anonym på sociala media...

Som bloggare: 

Jag läser några svenska bloggar där skribenterna är anonyma och det är faktiskt uteslutande bloggar som handlar om pengar, personlig ekonomi och om att investera och spara sig fri.

Jag bloggar själv ibland om samma ämnen men skillnaden mellan dessa anonyma bloggare och mig själv är att jag låter bli att skriva siffror medan de redovisar sina löner, kostnader, investeringar och aktieutdelningar i exakta summor.

Eftersom jag själv har blivit utsatt så vet jag av egen erfarenhet att det som framkallar den värsta sortens elakheter, hat och avundsjuka bland våra svenska medmänniskor är tron eller vetskapen om att andra har pengar, och därmed respekterar jag fullt ut att dessa FIRE* bloggare inte går ut med vad de heter, jobbar eller bor. Man vill inte bli utsatt helt enkelt. Man kanske inte heller vill att chefen eller kollegorna skall veta vad man har för planer.

På amerikanska FIRE-bloggar är bloggarna ofta anonyma under själva processen att ta sig till målet men när de kommit dit går många ut med sin identitet och avslöjar vilka de är. Sedan fortsätter de ofta att blogga och tjänar stora pengar på samarbeten med företag samt genom att föreläsa om och lära och inspirera andra hur man gör. Smart!

Det skall bli intressant att se om flera av de svenska FIRE-bloggarna går ut med sina identiteter när de nått sina mål. Jag gissar att det kanske inte kommer att ske i samma utsträckning som i USA där det anses vara fint och bra att ordna det för sig själv ekonomiskt medan det i Sverige är mer acceptabelt att vinna på V-75 eller Triss och bli miljonär än att jobba hårt och spara sig rik.

Som anonym kommentator: 

Hmm...här blir det genast lite knepigare i min mening. Jag tycker nämligen att man skall stå för sina åsikter. Jag står för mina åsikter och skulle därmed aldrig drömma om att kommentera någons blogg eller någon annan mediakanal som anonym.

Elaka och respektlösa kommentarer på sociala media kommer uteslutande från anonyma personer. Man gömmer sin värsta personlighet bakom anonymitet, för innerst inne skäms man säkert för att man är så elak och vidrig (får vi hoppas) att man inte vill att någon skall veta vem man är, för så måste det ju vara. Eller?

Sedan har vi folk som alltid kommenterar anonymt även om de inte skulle behöva göra det och det är ju lite synd. Själv får jag emellanåt rätt intressanta och trevliga kommentarer från anonyma läsare och det känns faktiskt lite tråkigt att de inte skriver under med sitt namn.

Om att vara öppen: 

Jag står alltid för mina åsikter och jag står alltid upp för andra med mitt namn och med hela min person. Det är väl därför jag har svårt att sätta mig in i varför andra väljer att vara anonyma på sociala media. Är man rädd? Är man blyg? Törs man inte ha en åsikt om man inte får vara anonym, och i sådana fall vad händer med vårt demokratiska samhälle och yttrandefriheten? Personligen känner jag faktiskt att den håller på att inskränkas.

Det är alltså förenat med risk att ha åsikter och att vara en öppen person av olika anledningar och det har jag verkligen fått smaka på. Man blir sårbara. Men jag vägrar att låta livets svårigheter göra mig hård och sluten.

Jag vägrar att bli en fegis som ser om mitt eget hus först och därmed inte tar risken det innebär att stå upp för mina åsikter eller mina medmänniskor. Jag vill vara modig, generös, varm, snäll och öppen. För vi är alla bara människor och medmänniskor. Märkvärdigare än så är det inte.

The Greek word for truth, aletha, means "not hidden". 

Ha en underbar tisdag!

(*FIRE=financial independence retire early)