Man kan inte göra så mycket

annat än att försöka sprida solsken och glädje i sin egen lilla vrå av vardagen och verkligheten, och är vi många som har den inställningen så kan vi faktiskt åstadkomma mycket och göra skillnad trots att världen tyvärr verkar bli råare och våldsammare och elakare för varje dag som går. 

Jag blir så enormt illa berörd och förtvivlad av all kriminalitet som bara verkar eskalera i Sverige. Vidare förefaller det som om att neddragningar i den offentliga sektorn inom välfärden som drabbar de svagaste och mest utsatta i vårt präktiga Sverige numera är regel och inte undantag.

Viktiga samhällsinstitutioner har inte längre de pengar som behövs att operera optimalt och därför har vi nu mindre och mindre medel att röra oss med inom viktiga samhällsorgan som till exempel sjukvården, polisen, skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten. 

Om man är en insatt och engagerad människa så kan denna insikt driva en till vansinne, men här som i så många andra tokiga situationer i livet har jag nu insett att det gäller att välja förhållningssätt för att inte ge upp totalt och dras in i passiv förtvivlan. Man får försöka förstå vad det är man själv kan påverka, släppa det man inte kan påverka, och be om visdom att begripa skillnaden.

Mina tulpaner- Happy Valentines! 

Med stora indragningar inom skolan så finns det många i skolvärlden som springer runt och är arga och skriker trots att de absolut inte kan påverka det de är så arga över, för den makten ligger tyvärr flera lager ovanför dem. Mitt råd har då många gånger varit: Släpp det! Gör det bästa av det du har att jobba med! Gör det bästa av situationen! Lägg all den energi som går åt till att vara arg och negativ varje dag (jo, för det tar så mycket energi och ork både att vara arg och att lyssna på ilskan från andra) till att vara kreativ och lösa den situationen du har att jobba med!  

Man kan inte göra köttbullar och potatismos och sås av en bulldeg! Och det går åt alldeles för mycket energi och frustration att ens försöka. Men man kan göra de godaste kanelbullar som finns och har man bara lite extra energi och glädje med sig så kan man till och med sprinkla dem med lite pärlsocker. Så det så. 

Men det här är min personliga inställning, och det är ju de det handlar om här. Sedan är ju Sverige den mest sekulära nationen i världen. Det är sant! Vi har gått från att vara LAGOMA till EXTREMA. Vi lever nämligen i ett extremt individualistiskt samhälle, om man nu talar om att det i ett samhälle råder individualism eller kollektivism. Vi svenskar är till och med mer individualister är amerikaner. Imagine that! Och det är ju ganska intressant om man börjar tänka efter.

Jag tror att graden av individualism stiger i och med att det svenska samhället blir råare för människor skapar då sin egen lilla bubbla där de kan klara sig själva, vara oberoende och leva skyddade från allt galet runt omkring. I min bubbla har jag till exempel tagit ett totalt eget-ansvar för både min hälsa, min ekonomi och min situation på jobbet eftersom jag inte är säker på att jag kommer att få hjälp av vare sig sjukvården eller äldreomsorg längre fram i livet på grund av resurs-brist. Jag kan ju heller inte springa runt och bränna livsenergi på att vara arg och ledsen för att skolan inte fått så mycket pengar av våra politiker som man skulle önska. 

Jag tar saken i egna händer och skapar min egen lilla bubbla där jag kan verka optimalt oberoende och skyddad mot sådant jag inte kan påverka: Därför väljer jag till exempel att motioner, se över min vikt, vara försiktig i solen, äta nyttigt, ta bort socker och mjöl, samt i princip sluta med alkohol (om inte andan faller på för ett enstaka glas Prosecco vid tillfälle:- ).  Om jag är frisk är jag oberoende och kan leva självständigt tills jag dör.

Jag litar inte heller på att staten skall försörja mig när jag blir gammal och inte heller vill jag jobba tills jag blir 70 år, och därför har jag tagit makten över min ekonomi och planerar att vara helt ekonomiskt oberoende och kunna gå i pension vid 55 års ålder eller lite tidigare, om jag nu då vill. Jag har ju precis fyllt 49 år så det ligger ju inte alls särskilt långt borta i tiden. Om jag är ekonomiskt oberoende så är jag oberoende av både arbetsgivare och staten och dess regler om pensionsålder. Jag klarar mig själv med mina egna pengar. Jag är UNFUCKWITHABLE! 

Alla kan göra det här! 

Om man nu inte är född med en hel silverservis i munnen så gäller det bara att sluta konsumera totalt och investera pengarna istället. Gå inte ens in i en affär, förutom mataffären. Om man vill göra detta med gasell-intensitet så slutar man också att gå på restaurang och åker inte på semester heller och gör inget som kostar. (Men när man väl är i mål kan man ha semester resten av livet). När man väl har vant sig med det så saknar man inte ens shoppandet utan undrar istället hur man tänkte när man la så mycket pengar på onödig och ytlig konsumtion, som dessutom förstör miljön. Hållbart mode innebär att använd det vi redan har och inget annat. PUNKT SLUT! Låt inga aningslösa influencers försöka få er att tro något annat.

I min egen lilla bubbla har jag även bestämt mig för att göra det allra bästa av det jag har varje dag på mitt jobb. Jag är så enormt glad och tacksam för att jag har ett jobb och jag trivs oerhört bra på min arbetsplats. Men skolan har inte alla pengar i världen och skolan har inte alla de resurser som man skulle önska på alla områden, men det blir inte bättre om man är arg och ledsen över detta faktum. Det här är ju politiska beslut om budget osv. och som vanlig anställd har man inget att säga till om det även om det görs sken av det emellanåt, och desto fortare man inser detta desto snabbare kan man ändra förhållningssätt och sluta vara arg och förtvivlad. I stället kan man vara kreativ och lösningsfokuserad och jobba med det man har. Jag har bestämt mig för att ha en positiv inställning varje dag och ta det som finns och rodda och göra det så fantastiskt för mina elever i de ämnen jag undervisar varje dag hela läsåret och det gör stor skillnad. Jobbet blir så roligt och den glädjen spiller sedan vanligtvis över på eleverna och undervisningen. Try it! You might like it! 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något, typ. 

Jag fokuserar på mina närområden, alltså det jag kan påverka. 

Vad gör ni i era bubblor för att mjuka upp världen lite?