Jag måste byta spår!

God kväll alla vackra själar! 

Mitt liv är fullt med extra av allt just nu känns det som, och jag har svårt att varva ned och svårt att sova på nätterna eftersom jag vaknar och ligger och tänker på allt möjligt, som till exempel på att Bellas bil måste lagas för en massa oplanerade tusenlappar och sedan ombesiktigas, och på att jag skall vittna i en rättegång på måndag, och kommer jag ens ihåg precis vad som hände? Tänk om jag säger fel? Undra om man får lägga handen på Bibeln och svära att säga sanningen som i amerikanska filmer? Finns Gud ens med i svenska domstolar? Det skulle förvåna mig. Men han skulle kanske behövas med tanke på allt elände vi har omkring oss i samhället nu. 

Och så tänker jag stress-tankar om alla elev-omdömen som jag skall sätta på mina elever denna veckan, ca. 175 elever som jag knappt känner ännu, och på alla prov som skall rättas och på att jag skall hinna packa inför resan. Och shit!! Är mitt svenska pass ens giltigt eller har det gått ut? OM det inte är giltigt, kan jag åka till Spanien på mitt amerikanska pass eller får jag problem då när jag skall komma tillbaka till Sverige igen med gränskontrollen som undrar hur jag kan bo i Sverige utan visum i mitt amerikanska pass. Men jag är ju svensk också....kanske jag kan visa mitt svenska körkort. Går det? Jag går upp mitt i natten och kollar om mitt svenska pass är giltigt. Ja det är det. Till 2021. Vilken tur! 

När jag sedan inte kan somna om ligger jag och lyssnar på radio. Jag älskar radio. Jag stoppar in hörlurarna i öronen och sätter på P3 Dokumentär eller någon annan spännande lång-lyssning och så flyter jag iväg....ofta in i drömmar och jag har sedan ingen aning om huruvida jag lyssnade klart på programmet eller ej. 

I natt när jag inte kunde sova så satte jag på P1 i lurarna och lyssnade på ett program om hur vi kan leva våra bästa liv...Oj, vilket djupt och bra program, minns jag att jag tänkte där precis innan jag somnade och missade resten av programmet. Men jag minns en bra fras från programmet och den var: De människor som säger minst har oftast mest att berätta.... Ja, så är det nog tänkte jag. Tänk vad många det finns som går runt och håller typ ett helt liv inom sig. Vi har ju alla stött på dem, ni vet de där som inte säger så mycket, men kanske tänker desto mer får man ju i alla fall hoppas. 

Man kanske skulle bli en sådan där som inte säger så mycket. Tänk vad skönt det skulle vara på något sätt. Man skulle kunna befinna sig bland folk och i olika sällskap eller på jobbet och på möten eller med släkten, men ingen skulle ens förvänta sig att man skulle säga så mycket eller delta i diskussioner eller starta samtal om något, utan man kunde bara sitta med och lyssna eller kanske bara tänka helt egna tankar. Ingen skulle ju veta skillnaden. Ja, kanske jag skall bli en sådan där människa som inte säger så mycket och som helt och hållet struntar i vad folk tycker om det. Vad skönt det skulle vara....Och det är nu alla ni som läser detta och som känner mig börjar gapskratta :-) 

Jag får en massa tankar av att lyssna på radio när jag inte kan sova och jag längtar efter att få diskutera dem med någon. Lite djupa ämnen av rätt abstrakt karaktär. Sådant som folk på mindre ort i Dalarna inte oftast vet hur man pratar om men som jag skulle kunna sitta och diskutera hur länge som helst. Det är i sådana stunder jag ännu en gång känner ett sting av hur felplacerad jag egentligen är här på mindre ort i Dalarna. Jag vill ha mer liksom. Hur länge orkar man egentligen prata med människor som inte förstår vad man säger? 

I bland kan jag till och med få för mig att folk här medvetet låter bli att informera sig om något för att det är enklast så, och då finns det ju heller inte så mycket att prata om förutom sådant av praktisk karaktär och ja, förstås, skvaller. Nej tack! Jamen, här skulle det ju rentutav vara lätt att vara en sådan som inte säger så mycket. För här konverserar man inte under middagar minsann, för här låter man maten tysta mun. Ja, så det skulle ju vara lätt som en plätt att leva i tystnad med andra ord. 

 Min lördag: 

• Storstädade hela huset.
• Rättade 103 engelska prov.
• Tvättade och hängde två tvättar.
• Tog ned och vek in tvätt. 
• Lagade mat. 
• Tog en hundpromenad i regnet.  

Nu: Sitter i soffan och orkar inte ens röra mig. Funderar på att gå och lägga mig. 
Före kl. åtta på en lördag!!

Helgerna blir så när jag inte hinner med något under veckorna. 

Det får mig att inse att jag måste byta spår! 

Allt går som tur var bara det är tidsbegränsat. 

Det är precis detta liv jag lever nu som är anledningen till att jag satsar på att bli helt ekonomiskt fri och därmed kan hoppa av denna snurra. För det här är inte livskvalitet i mina ögon. Absolut inte. Det här är att slösa bort sitt liv med en massa måsten och stress som gör att jag blir helt utmattad.

Det går inte att skjuta upp livet som man vill leva det tills man är pensionsmässig vid 
typ 67 års ålder. Nej, så länge kan man inte vänta. 

Freedom. I am on my way!

Jag vet att sådana här inlägg kan låta som gnäll, men faktiskt så är det bara så att jag konstaterar hur livet är just nu. Jag lever i det och jag skönmålar inte varje dag så som många bloggare gör. Nej, jag vet att livet går upp och ned och just nu är det lite för mycket för min del. Så är det.  

Nystädat hus. 

Morgonkaffe och rättning i morse. 

Ha en fin kväll!