Att jobba när man har Bältros

visade sig inte vara någon vidare bra ide. 

Det var i helgen som jag började få ett litet sår med små röda bubblor på vänster sida av midjan. Först trodde jag att jag hade råkat ha haft skin-kontakt med något av metall i mina jeans vid bältet, vilket skulle kunna förklara såret eftersom jag har nickelallergi. Men sedan började jag känna mig svag och fick feber och såret växte och blev till bubblor som gjorde väldigt ont att ens råka komma åt. 

När jag googlade bilder på bältros så såg de exakt likadana ut som såret i min midja. Japp, jag förstod att det var Bältros jag hade råkat ut för. Typ sådant som gamla människor får. LoL, och så kom jag på att jag kanske nu börjar tillhöra den skaran människor själv. Det uppstår lätt sådana förvirrade tankar när man går runt och tror att man är 30 fortfarande av den anledning att det är så man känner sig mentalt. 

Eftersom grundskolorna i Sverige fortfarande bedriver ordinarie verksamhet, trots att vi är tunnsådda på personal då många är sjuka eller tillhör riskgrupper, och eftersom jag kände mig lite piggare på måndag morgon så bestämde jag mig att åka till jobbet som vanligt. 

På jobbet råkade jag ha sådan tur att skolsköterskan kom in på min första lektion för att informera eleverna om kommande hälsosamtal, och när hon var färdig med det så drog jag in henne i ett närliggande grupprum där jag lyfte på tröjan för att visa henne hur min midja såg ut. Hon tog en snabb titt och bekräftade omedelbart den slutsats jag dragit i helgen: Jag har Bältros! 

Vad jag hade missat var att man skulle skynda att medicinera sig och skolsköterskan uppmanade mig att omedelbart ringa vårdcentralen för att försöka få medicin utskrivet. Sedan gick det oerhört smidigt och på eftermiddagen kunde jag hämta ut ett medicin som heter Aciklovir STADA och som jag började ta omedelbart. 

Japp, tänkte jag. Då var det avklarat då.......Eller inte? 

Jag har gått till jobbet som vanligt hela veckan men känt mig svag och har faktiskt behövt lägga mig klassrumsgolvet på en dyna från en soffa och vila mellan lektionerna. 

Jag tillhör skaran som har noll sjukfrånvaro. Jag är i princip aldrig sjukskriven. Mycket av den anledning att jag bara brukar bli sju på loven och helgerna. Det är helt sant. Det är som om att min kropp håller ut så länge den måste, så länge jag behövs och det finns saker att göra och väntar tills jag blir ledig med att bli sjuk. 

Det är som om att när jag släpper taget och slappnar av, ja då kommer allt skit som är lagrat i kroppen. Jag läste faktiskt en artikel för inte så länge sedan om att det fungerar så för vissa människor faktiskt. Det var väl lite därför som jag gick till jobbet och hade alla lektioner som vanligt och vilade på klassrumsgolvet. Jag tänkte att jag skulle hålla ut fram till påsklovet. Men i går tog det stopp! 

I går morse när jag åkte till jobbet kände jag mig så pigg efter en högdos Alvedon och tre koppar kaffe. Ja! Jag fullkomligt sprudlade av energi och glädje över att känna mig så pigg. Jag hade till och med planer på att jag kanske skulle passa på att storstäda hemma efter jobbet. 

Men strax efter tio började jag känna mig febrig och svag igen, och jag fick en fruktansvärd huvudvärk. Jag hade lite vit tid (planeringstid) och la mig ned på dynan på klassrumsgolvet som dagen innan, men när jag låg där och kände mig svajig så började jag också inse vad galet det hela var. Det är för fasiken galet att vara på jobbet när man har bältros och feber på det. Vad håller jag på med!!!???? Jag som aldrig har ansett mig själv som den där utplånande duktiga typen av människa. 

Däremot brukar jag ju vara den som hela tiden talar om för andra att de skall vara rädda om sig själva. Jag brukar säga att de ska ta hand om sig och påminna andra om hur chockerande utbytbar man faktiskt är i sin yrkesroll, men inte som sig själv i sitt egna personliga liv. 

Men nu blev även jag påmind om detta av en gammal klasskamrat som även hon jobbar inom skolan, och till vilken jag skämtsamt skickat en bild på mig själv när jag låg där på klassrumsgolvet. Det var mycket det hon skrev till mig i respons på den bilden som fick mig att tänka till ordentligt: Att jag skall ta hand om mig själv och att jag är totalt utbytbar på jobbet. Att jag inte är pur-ung längre och tänk om det får värre konsekvenser om jag envist skall hålla i och hålla ut fram till påsklovet som jag hade tänkt det. 

Jag höll en lektion till igår och sedan var det som om att det tog tvärstopp. Jag ordnade fram en ersättare och skrev upp instruktioner för hela fredagen innan jag gick och sjukanmälde mig hos bästa Anna i expeditionen. 

Sedan hämtade jag Lando och körde omedelbart hem och la mig eftersom jag var helt slut. Ja, och nu är det fredag och jag är hemma och kurerar mig. Jag skall försöka sova mig frisk i helgen. Det är mitt stora mål. Och det är mycket bättre att ligga hemma i min egen säng än på golvet i mitt klassrum :-) 

När man sover på klassrumsgolvet mellan lektionerna. Då är man galen. 

Tur man har folk omkring sig som påminner en om det ibland. 

Ha en fin fredag! 

Var rädda om er. 

Stor kram

You can do it!

I går skrev jag ett inlägg om att det är nu man verkligen får minst ett av svaren på frågan VARFÖR F.I.? 

Nu blir många människor i världen permitterade eller varslade om uppsägning och går alltså mot en osäker framtid som kan innebära att de förlorar sina jobb. För de allra flesta stavas ju detta total katastrof men har man då ca. sex månaders levnadskostnader på ett konto så blir en sådan här situation som vi står inför nu inte lika skrämmande. 

Med en summa som är lika med sex månadskostnader i likvida medel på kontot vet man att man i alla fall kommer att klara av att betala för mat, tak över huvudet, driftskostnader, transport och andra räkningar under en tid framåt. Tänk den känslan! Tänk att aldrig behöva oroa sig. 

Men tänk att alltid ha den där summan med pengar på kontot. Tänk vad det gör med ens liv vad gäller frihet och valmöjligheter. Man kan alltid sova gott för man vet att man klarar allt.

En sådan buffert gör att man till exempel kan säga upp sig på stående fot från en toxic arbetsplats med galna chefer eller mobbande arbetskamrater (Been there, done that. Jag gick på dagen). 

Har man inte en buffert tvingas man däremot härda ut eftersom man har barn att mata samt bolån och andra räkningar som måste betalas varje månad. Man tvingas alltså bita ihop, gilla läget, och stå ut med helt otänkbara saker tills man kanske hittar ett annat jobb som man kan hoppa rakt in i. Men tänk tanken att alltid kunna vara fri att gå om man vill. No matter what liksom. 

Vidare finns det ju många som stannar i ohälsosamma relationer bara för att de inte känner att de skulle klara sig själva ekonomiskt. Men har man då ett ihop-sparat kapital så ser ju förutsättningarna helt annorlunda ut, eller hur? 

Ja det finns många anledningar till att börja, just nu i denna sekund, att bygga upp en kontant buffert. Börja med att göra en plan. Ta fram ett gammalt kollegieblock och börja lista dina inkomster och utgifter. Fundera ut vad du kan göra annorlunda för att få fram lite extra pengar varje månad.  Gör du något som är onödigt med dina pengar? Vilka kostnader kan du kapa? Vad är du beredd att avstå för att till varje pris bygga upp en buffert att falla tillbaka på om det krisar, skapa en trygghet i ditt liv? Kom ihåg att för de flesta av oss är alla uppoffringar bara tillfälliga. YOU CAN DO IT! 

Ja, alla kan göra detta oavsett inkomst. Men det är viktigt att komma ihåg att alla har olika förutsättningar vilket gör att vägen dit ser annorlunda ut för alla och att  det tar olika lång tid. För vissa kan det ta upp till tre år att bygga upp en rejäl buffert medan andra kanske gör det på ett år eller mindre. Det hela handlar om att ta ett litet steg i taget.

Jag vill varmt rekommendera Dave Ramsey (daveramsey.com) och hans dagliga podcast. Han finns även på youtube. Jag följer hans principer till punkt och pricka. Hans bok The Total Money Makeover är bra och mycket inspirerande läsning att börja med om man är intresserad.

Det underbara med Dave Ramseys principer är att de inte är svåra att följa. De innehåller inga konstigheter, inte en massa finansspråk eller strategier man inte förstår. Nej, det är rätt och slätt sunt förnuft. Det är God's and Grandma's way of handling money. Underbart!

Här har man nu sitt stora VARFÖR F.I.!

När jag inte kan sova på nätterna så ligger jag och sträcklyssnar på en amerikansk podcast som heter FI - Financially Independent och där hörde jag i natt att många som just nu strävar efter ekonomisk frihet blev inspirerade att göra det i samband med finanskrisen 2008. Alltså förra gången världsekonomin stod inför kraftiga nedgångar och där framförallt fastighetsbubblan sprack och många fick lämna sina hem. 

Det var då, 2008, som många för första gången kända av hur ekonomiskt utsatta de egentligen var och värst drabbade blev de som var belånade och som levde löning till löning, som också gissningsvis ca. 80% av alla svenskar gör. Man var alltså en löning bort från att hamna på gatan, och det var väldigt skrämmande. Folk blev arbetslösa och fick gå ifrån sina hem. Man hade helt enkelt inte råd att ens betala för tak över huvudet längre och många blev enormt skuldsatta eller gick i personlig konkurs. 

Det var alltså här som många insåg att de måste lägga upp livet på ett annat sätt ekonomiskt för att i framtiden aldrig någonsin hamna i denna utsatthet och sårbara situation igen. Man insåg att man fick lov att säkra sin ekonomiska situation för att kunna vara helt oberoende av och därmed opåverkad av vad som händer i samhället. Never Again, liksom! 

För mig är det rådande läget en av de absolut främsta anledningar till varför det är så viktigt att ha minst sex månaders levnadskostnader i likvida tillgångar på ett konto där det går lätt att komma åt pengarna i en kris. 

Världen skall kunna stanna och man skall kunna bli av med jobbet, som tusentals svenskar har blivit nu, och fortfarande kunna klara av att betala för tak över huvudet, mat, transport och driftskostnader tills man är på banan igen. 

Hur får man till rätt summa här nu då? Jo, man räknar ut exakt vad det kostar att leva varje månad och multiplicera det sedan med 6. Är man en ännu större trygghets-knarkare så kan man förstås ha upp till ett års levnadskostnader sparade kontant eller mer, men anledningen till att jag inte rekommenderar det är att resten av pengarna presterar bättre i investeringar över tid. Blir det en nedgång så blir det ju också förstås en värdeminskning bland investeringarna men historiskt sett så har marknaden gått upp och ned så det är bara att sitta still i båten tills stormen är över. 

Hur i hela fridens namn skall man då kunna spara ihop till denna trygghetsbuffert? Jo, man slutar att göra som grannarna, man slutar att tjata om YOLO och man börjar leva på mindre än man tjänar. Don't keep up with the Joneses, because the Joneses are broke!  Framförallt så måste man våga vägra vara normal, för normal är pank, normal är att ha lån och krediter, och normal är att leva löning till löning. 

En del tror att det är en omöjlighet att spara ihop till en sådan stor buffert på en vanlig lön, men det är det absolut inte. Man behöver bara vara beredd på att göra stora uppoffringar under en begränsad tid.

Man gör en skriftlig budget och håller sig till den. Man har en plan och man ger varje krona ett uppdrag. Man växer upp och tar ansvar och slutar gnälla och tycka synd om sig själv för att man under en tid får sluta med en massa onödig konsumtion, kör en äldre och billigare bil, inte äter ute och att inte åker på semestrar etc. tills den där bufferten finns på kontot. Man lever alltså billigare än man brukar. Man lever som ingen annan nu för att verkligen kunna leva som få längre fram. 

Väx upp och ta ett moget ansvar! Det är nämligen så att vuxna gör en plan och följer den. Barn däremot gör det som känns bra, som att shoppa och äta ute och åka på semestrar för pengarna. Så sluta vara som småbarn som tjurar och stampar och gnäller om de inte får sitt godis och sina leksaker. Var vuxen!

Kom ihåg: Många bäckar små! Och jag lovar att det finns ingenting som slår känslan att kunna känna sig helt lugn och trygg och slippa oroa sig i en krissituation. No matter what liksom, så kan man ta hand om familjen. Tänk den känslan.....

Man kan ju undra varför fler människor inte strävar efter denna säkerhet utan istället använder precis alla sina pengar till konsumtion, semestrar, dyra boenden och alldeles för nya och dyra bilar som de egentligen inte har råd med. Folk är så besatta av yta och bekräftelse och det tycker jag att jag tyvärr ser alldeles för mycket av i min omgivning. Folk köper saker som de egentligen inte har råd med för att imponera på folk som de inte ens gillar eller känner. Vansinne! 

OBS! Kom ihåg att levnadskostnaden för en månad absolut inte är samma sak som en månadslön utan de faktiska kostnaderna för mat, tak över huvudet, transport samt driftskostnader varje månad. Det här betyder ju att om man nu vill se till att ha summan av vad det kostar att leva i ett år på ett konto så är det inte en årslön man skall spara ihop till alltså.

YOU CAN DO IT! 

Så här gör man:

• Ta kontroll över din inkomst.
• Få superkoll på allt som kommer in.
• Skriv ned alla dina utgifter.
• Ta reda på vart vartenda öre tar vägen varje månad.
• Hur mycket tankar du för? 
• Hur mycket lägger du på mat egentligen? 
• Trimma bort alla onödiga kostnader till det minimala.
• Gör en detaljerad budget och följ den.
• Innan du börjar spar först ihop till en tillfällig nödbuffert på ca. 10 000 kronor på ett konto. Den här summan skall användas i nödsituationer under tiden. Till ex. om bilen eller frysen går sönder. Tar man av den så skall den sedan omedelbart återställas till originalsumman så snabbt som möjligt. 
• Sluta konsumera!
• Sluta ät ute! 
• Säg upp alla onödiga abonnemang. 
• Förhandla om dyra avgifter till billigare alternativ. 
• Handla mat medvetet och på kampanj och kortpriser. Köp varor som är i säsong. Planera. 
• Rensa hemmet och sälj allt som går att sälja. Sälj så mycket att ungarna börjar tro att de också snart står på tur :-) 
• Pausa allt pensions-sparande och alla investeringar tillfälligt medan du bygger din buffert med laserfokus. Det är nämligen så att det man fokuserar på växer, så ta en sak i taget! Det går fortare då! Ta en sak i taget alltså. 
• Gör dig av med alla lån och krediter (förutom bolånet-det kommer senare). Varenda öre du har skall du använda till att betala av skulder med galen intensitet. Behandla lån och krediter som om de vore en stor katastrofal eldsvåda, för det är de, och den bränner upp stora delar av din inkomst varje månad. Så häll alla pengar du kan krama fram på att släcka den elden! 
• Ta aldrig mer några lån. Har du inte råd att betala kontant för något så har du inte råd att köpa det. Punkt slut! 
• Lär dig att säga NEJ! Både till dig själv och andra. 
• När allt är avbetalt ska du lägga alla pengar som förut gick till lån och krediter plus alla pengar som blir över varje månad efter att mat, boende, driftskostnader och transport är betalt på att spara ihop en buffert på 6 månaders levnadskostnader (eller mer om man vill). Dessa pengar skall inte sparas i aktier eller fonder utan i likvida medel på ett bankkonto där man snabbt kan komma åt dem i en krissituation. Men pass upp så att de inte är kopplade till betalkort eller bankomatkort. De skall alltså gå att komma åt men skall ändå sitta tryggt på ett särskilt konto. 

Det här kan ta tid, men den tiden går ändå. Börja nu. Gör en plan och följ den! All lycka till! 

Ha Happy Hour hemma i solen istället för ute på en bar eller restaurang. 

Då kan man till exempel sparka boll med hunden samtidigt :-) 

Laga mat hemma från scratch. Välj produkter som det är kampanj- eller kortpriser på samt frukt och grönsaker som är i säsong. Just nu kostar till exempel broccoli 6 kronor knippet på Willys eftersom de är i säsong. För att inte tala om all citrus från Medelhavsländerna. I går gjorde jag lax med broccoli. 

Ha en underbar lördag!

Borde man hamstra?

Vi har inte hamstrat och jag blev så förvånad när jag var i den lokala mataffären häromdagen för att handla åt mamma och pappa att det var slut på vissa produkter på hyllorna. Man blir onekligen nyfiken på vad det är folk skall laga. Men det var slut på socker och jäst....LoL! Och det där med toa-papper, det fattar jag absolut inte. Men jag tror att folk köper på sig mängder bara för att andra gör det. Jag tror inte att folk nödvändigtvis tror att de skall använda mer papper om de blir sjuka. 

Jag tänker att vi i Sverige nu verkligen kan få oss en rejäl tankeställare över vad det kan innebära att inte vara ett självförsörjande land vad gäller livsmedel och läkemedel. Vi är ju så enormt beroende av importerade produkter, på ett makalöst naivt sätt.

Det här är ju ett ämne jag har skrivit om förr, att vi i Sverige går runt och tror att inget kan drabba oss. Men vi lever i en enormt falsk trygghet och det är ett jättemisstag som kan få förödande konsekvenser att vara så beroende av öppna gränser och av andra länder för vår överlevnad. 

Vidare är de nästan ingen som tänker på det här med att ett annat land eventuellt skulle kunna inta Sverige, men det är ett helt annat ämne, som hör hemma i ett annat blogginlägg, men där vi också håller på att göra bor oss helt. Det blir nästa drama tänker jag. Men det är väl som det sägs att detta är vad som händer med mentaliteten i ett land som inte har haft krig på över 200 år. 

Vi måste satsa på våra bönder! Vi måste välja lokalproducerat i våra butiker! Och vi måste ha ett starkare försvar! 

I morse hörde jag på nyheterna att man nu bara får köpa tre produkter paracetamol per person. Jag har inte heller köpt hem något sådant men kanske gör det nu om det är något som man tror kommer att ta slut. Det vore ju hemskt att bli sjuk och få ont i huvudet och kroppen och få hög feber utan att kunna medicinera sig själv för att få lite lindring. 

Men vad är det vi alla går och väntar på eller försöker undvika? En riktigt rejäl förkylning? En svår influensa? Det har jag fått för mig i alla fall. För egen del är jag inte ett dugg orolig faktiskt. Borde jag vara det? Unga människor är det tydligen ofarligt för, och just nu hör jag att för människor upp till 50 är det heller inte farligt för. Haha...Ja, och som nybliven 50-åring så ska jag väl vara helt OK.  

Men däremot vill jag absolut inte att mamma och pappa som närmar sig 80 skall bli sjuka. Det är därför jag handlar åt dem och håller mig borta. Jag har sagt åt dem att de måste utöva social distans. Mamma hade tänkt att gå på gymmet som vanligt men jag sa: "-Absolut inte! Du får gå stavgång runt byn!" Ja, så mamma har gått med på att hålla sig borta från gymmet. Men tur att de bor på landsbygden och kan röra på sig ute. 

Som lärare på högstadiet tillhör jag den yrkeskategorin som fortfarande jobbar fullt ut och vi kommer att få hjälpa varandra stadie-överskridande om det skulle behövas. Målet är att inga föräldrar som jobbar inom sjukvård, äldreomsorg, eller räddningstjänst skall behöva stanna hemma bara för att skolor stängs. Börjar det bli glest i leden kommer vi antagligen att börja skicka hem högstadieeleverna som kan klara sig själva hemma till förmån för att kunna täcka upp lärarmässigt bland de yngre åldrarna. 

Vi håller också på att förbereda oss för att kunna bedriva undervisning digitalt på distans om det skulle bli nödvändigt. Alla elever har redan fått iPads eller datorer av skolan och jag anser att vi är fullt kapabla att driva undervisningen digitalt om vi nu kommer till det. Eleverna kommer att klara det galant eftersom de redan ligger före i alla fall många av oss medelålders lärare vad gäller IT. 

Mest synd tycker jag om alla de gymnasieelever som ska ta studenten i vår. De riskerar att bli snuvade på hela studenten-upplevelsen. Veckorna som leder upp till den, balen, och alla andra ritualer. Nej, usch så tråkigt! 

Det är ju samma grupp som föddes 2001, då det var 9-11. Stackarna att ha sina milstolpar i sådana katastrofår. Födda under terrorns år och sedan studenter under corona-krisen. Det blir en härdad grupp kan man tänka. Kanske lite som krigsbarnen.

En fördel är tydligen att koldioxid-utsläppen minskat rejält över hela världen och detta kan kanske hjälpa till att man uppnår klimatmålet. Vem vet?! 

Nej, nu ska jag åka till jobbet! 

Have a lovely day. 

Horribelt!

Vilken skräckläsning! 

Men egentligen ingen överraskning. 

För tyvärr så vet jag, som så många andra, att den här sortens maktstrukturer, tystnadskulturer och elit-grupperingar som gör precis sådana här situationer möjliga och därmed låter människor som Jean-Claude Arnold härja fritt förekommer på alldeles för många ställen i samhället. 

I mina ögon är journalisten Matilda Gustavsson, som efter gedigen journalistisk efterforskning, samt Sara Danius, de stora hjältarna i hela historien som genom sin insatser satte stopp för det hela. 

Matilda Gustavsson som exponerade åratal av sexuella övergrepp, jäv, och ekonomisk brottslighet genom sin artikel, och Sara Danius som med beundransvärd integritet handlade starkt och omedelbart genom att beställa en genomlysning av den Svenska Akademins skuld i det hela av ett team advokater. 

Enligt min mening är Katarina Frostenson och personerna runt Jean- Claude som till exempel Horace Engdahl lika skyldiga som Jean-Claude själv som både möjliggjorde och tyst bevittnade och visste om att det förekom sexuella övergrepp. 

Det äcklar mig enormt att Horace Engdahl faktiskt fortfarande innehar en stol i Svenska Akademin.  Vidare är det katastrofalt bedrövligt att Svenska Akademin har gått med på att Katarina Frostenson skall få bo i en av Svenska Akademins lägenheter i Vasastan så länge hon lever, samt att ge henne 13 000 kronor i månaden så att hon skall kunna livnära sig som poet livet ut. I mina ögon är dessa människor inget annat än en grupp parasiter och brottslingar. Jag tycker att Horace Engdahl ska bort från Svenska Akademin eftersom han är en skamfläck för hela sällskapet! 

• Läs boken! 

• Lyssna på Sara Danius Sommarprat i P1!

• Titta nu på Leif GW Perssons nya program om Den Svenska Akademin! 

Sätt sedan ihop bilden!

Ni som aldrig trodde att så kallade "fina" samhällsmedborgare i "kultureliten" kunde uppföra sig så här, och ni som aldrig trodde att det skulle kunna gå till så här i rätts-säkra och präktiga Sverige kommer för alltid att få en helt förändrad bild av samhället! Boken är ett riktigt uppvaknande. Och kom ihåg: Så här går det till på många platser. Det är inte ett dugg ovanligt ska jag be att få tala om. 

Jag har själv jobbat i en verksamhet där styrelseordföranden utsåg sin sambo till VD för företaget i vilket han satt som styrelseordförande. Ingen på mindre ort i Dalarna tyckte att det var något konstigt med det. Själv satte jag morgonkaffet i halsen för jag verkade vara den enda som förstod innebörden av ordet JÄV. Ja, fy fan, säger jag då! 

Det är konstiga tider nu

en konstig värld vi lever i och jag skulle kunna skriva väldigt djupa och utförliga inlägg om både det ena och det andra men jag tror att jag låter bli just nu. I ren självbevarelsedrift. 

Jag har en sida i min planeringsbok där jag listar saker som jag verkligen känner att jag vill blogga om och jag nöjer mig med att fylla på den listan tills vidare. 

Vissa inlägg känner jag instinktivt att jag absolut inte kan skriva förrän jag är totalt UNFUCKWITHABLE. De måste vänta tills jag svängt av på Avfart Frihet. 

Jag känner ofta att yttrandefriheten inskränks på många plan och detta i sin tur leder till tystnadskulturer. Folk lär sig snabbt vad man får och inte får tycka och därmed vad man kan och inte kan uttrycka, och svenskar är experter på detta. Ingen säger något. Tystnaden ekar och det är fortfarande lika chockerande för mig efter alla dessa år tillbaka i Sverige som vuxen person.

Jag lär mig aldrig. Jag kan nog aldrig bli sådan, och det gör mig orolig för det kommer jag att få betala ett pris för. För det är så det fungerar. 

Jag kommer på mig själv med att allt oftare trösta mig med att tänka: THOSE ARE NOT MY MONKEYS AND THAT IS NOT MY CIRCUS! 

Vilken tur! 

Ha en underbar måndag! 

Jackie Kennedy & Melania

Mitt i allvaret med Corona-viruset och allt vad det innebär så kör jag ett riktigt ytligt och lättsamt inlägg. 

Jag är nämligen den där typen av människa som läser både Dagens Industri och Svensk Damtidning med samma entusiasm, och utan att sticka under stol med det (som alla ni som smygläser skvaller hos frissan, typ :-) . Det gäller nämligen att vara informerad på alla fronter i livet :-) Eller hur....

Jackie Kennedy är onekligen modevärldens alldeles egen First Lady, första dam, med en stil som har kopierats över hela världen genom tiderna, och hon anses fortfarande, lång efter sin bortgång, som en av världens största stilikoner. 

Under sin tid i Vita Huset hade Jackie Kennedy ett bland annat ett enormt inflytande vad gäller både stil och mode, och helt plötsligt tyckte en hel värld av kvinnor att det var roligt att följa USAs första dam i allt hon gjorde, just på grund av hennes fantastiska stil.  

Förutom Jackie Kennedy så var jag också väldigt förtjust i Michele Obamas stil. Hon bar ofta färglada kläder i fina former och jag vet att flera av hennes outfits gick att köpa i vanliga affärer och jag kommer speciellt ihåg en kofta som hon hade från en av mina favoritaffärer Ann Taylor och som sålde slut på mindre än 20 minuter efter det att folk fick veta vilken affär som koftan kom från. Jag vet för jag försökte själv omedelbart att få tag på en och fick då veta att den gått som smör i solsken på bara några minuter. Ja, suck! Jag minns vad besviken jag var. Jag gillar ju att sno stilen. 

President fruar som Barbara Bush, Hillary Clinton och Laura Bush var inte direkt några stilikoner utan klädde sig ganska nedtonat och nästan lite vardagligt. Inte lika kul att följa vad gäller mode alltså. Men däremot verkar det som om att modebranschen, i alla fall i Sverige, helt har missat USAs nuvarande First Lady, Melania, som enligt mig har en helt fantastisk klädstil. Jag tycker att hon är oerhört stilig i alla lägen och jag ser att även hon har inspirerats av Jackie Kennedys stil. 

Det här är ju väldigt Jackie O. 

Byxor från Ralph Lauren. Jag har ett exakt likadant par. Supersköna och lite stretchiga. 

Riktigt lovely!

Så enkelt och så snyggt! 

Diana i svart & vitt - Alltid rätt. 

Franska frillan under det franska stadsbesöket. 

Det verkar faktiskt som om att många stadsöverhuvudens fruar känner lite press att vara lite extra eleganta när de besöker det franska presidentparet i Paris. Man ser att många har en lite annan stil just då nämligen. Men vem skulle inte känna sig lite extra medveten att hålla måttet på besök i världens modestad i världens modeland. Kolla bara in Victoria på besök i Paris nedan. Visst är det lite extra stil över det hela liksom? 

Så här såg Melania i samband med statsbesöket i Storbritannien. 

Men visst är det lite Prinsessan Diana över det hela? 

En klänning helt i min smak. Kvinnlig och färgglad men inte tantig. 

Jag har något liknande faktiskt. 

Rött, rött, rött.....Jag älskar verkligen röda kappor och klänningar. 

Precis en sådan stil på klänning som man också ofta kunde se Michelle Obama i. 

Färgglad och A-skuren. Helt i min smak.

Jag avslutar med lite glamm...

Väldigt snyggt! 

(Alla bilder fräckt snodda rakt av från internet) 

Ha en skön söndag! 

När köpstoppet blir en drivkraft

I min underbara Hortensia-skog i Kamakura, Japan 

En av mina absoluta favoritblommor är Hortensia, och jag köper en ibland men ack så svåra de är att först och främst hålla någolunda fina och sedan, ännu värre,  vid liv en längre tid. Nej, det är något jag inte har lyckats med ännu. 

Sist jag köpte en Hortensia var när jag skulle sälja radhuset för drygt ett år sedan och jag kämpade och kämpade med att hålla den blomman vid liv rekord-länge faktiskt. Den hängde med och var fin under nästan hela sommaren men under hösten började den se eländigare och eländigare ut och till sist återstod bara några kala grenar. 

Men jag vägrade liksom ändå att ge upp. Det är en planta! Och en planta skall man kunna hålla levandes med ljus och vatten! Det ska gå, eller hur? Hur svårt kan det vara liksom?  

Så jag ignorerade de där eländigt bara blomgrenarna och fortsatte att vattna och nu börjar det hända något makalöst....Det kommer knoppar på grenarna och gröna fräscha blad vid roten. Jösses Amalia! Jag som har så bruna fingrar håller tydligen på att driver upp en Hortensia från scratch, och det är jag nästan barnsligt förtjust över. 

Jag tror att själva drivkraften bakom min envishet kommer från mitt totala köpstopp som gäller under hela 2020. Visst köper jag hem någon enstaka fredagsbukett ibland eftersom jag anser det vara en typ av förbrukningsvara, men nya plantor känns onödiga. Så nu är jag ju förstås supernöjd. 

Svårt förtjust över att lyckas!

Min Hortensia som jag köpte förra året i samband med att jag skulle sälja mitt radhus. 

Vad hände med den? 

Jo, den blev lika ful och eländig som alla andra Hortensior jag har ägt och till slut la den av helt. 

Ett tag trodde jag att den var stendöd. 

Men kolla nu vad som händer nu! 

Den kommer tillbaka efter ett ihärdigt vattnade hela vintern. 

Jag vägrade ge upp. 

Underbart kul! 

Nu är det bara att hålla tummarna för att den frodas och att den så småningom börjar blomma igen. 

Vilken vacker dag! Jag vaknade tidigt och vi tog långrundan. 

Fredagsbuketten denna vecka blev 15 st. ljuvligt lila tulpaner från Willys för 49 kronor. 

Ha en underbar lördag. 

Man får passa på

Tänk att det var full vinter här i Dalarna förra veckan och då passade jag givetvis på att ta några riktiga vinterbilder, som den ovan, med utsikten över sjön som låg vackert insvept i ett grå-blå-rosa-lila vinterdis. Bara så otroligt fint! 

Naturen är magisk och väldigt helande. Jag har skrivit om det många gånger förut men efter att jag brände ut mig för några år sedan så blev skogen och sjön och älvarna här i mina Dalaskogar min räddning. Det var som om att jag behövde total reset, återställning, av hela systemet, både kroppen och själen och endast naturen kunde bistå med den uppgiften. 

Det var som om jag behövde ha kontakt med själva ursprungskraften och källan till allt, naturen. Extremt renande och helande. I det enkla bor allt man behöver liksom.  Sanningen och kärleken och djupet. Meningen med allt. Naturen är magisk på ett sätt jag aldrig hade upptäckt innan, och den speglar livet i hela dess cykel. Makalöst. 

I fredags efter jobbet myste vi till, efter en för mig extra slitig jobbvecka, med happy-hour på verandan i solen som då hade börjat värma så där vår-gott som det bara kan kännas en svensk vår-vinterdag. Perfekt med lite snö för då går det att kyla Proseccon i snödrivan.

Och opps så var det torsdag helt plötsligt vilket betyder att i morgon är det fredag igen. 

Galet vad tiden går! 

Att vara en Visselblåsare.

Slår man upp ordet Visselblåsare så står det: Visselblåsare = En person som slår larm om oegentligheter, ofta på en arbetsplats. Sanningssägare. En person som säger ifrån.  

Att vara en visselblåsare är absolut inte bra för självbevarelsedriften, och det är väl också därför majoriteten låter bli att kliva fram och vara den som säger ifrån när saker och ting börjar spåra ur.

För att vara en visselblåsare måste man nästan vara modigare än vad man egentligen vågar vara för det blir konsekvenser som kostar.

Genom att påtala ett problem blir visselblåsaren själv ofta ansedd som det största problemet, för hade visselblåsaren bara hållit tyst som de flesta andra så hade ju problemet bara fått fortsätta helt ostört och det hade varit allra bäst och lugnast.

Tyvärr, för min egen del, så kan jag inte bara ansluta mig till den där tysta åskådarskaran med självbevarelsedrift. Jag har det inte i mig helt enkelt. Jag har alldeles för mycket civil kurage för det. Precis som min pappa, som är den modigaste personen jag vet.

Jag måste säga ifrån om jag upplever att något är väldigt fel. Gör jag inte det så skulle jag inte kunna titta mig i spegeln sedan om något ännu värre hände just för att ingen slog näven i bordet.  Sedan får det bära eller brista. Ja tyvärr är jag en sådan. Men det är läskigt.

Det finns väldigt mycket skrivet om vad visselblåsare vanligtvis råkar ut för. Det är nämligen förenat med en massa obehagligheter att sätta stopp för oegentligheter. Gränslösa människor gillar nämligen inte att någon talar om för dem var gränsen går. Då blir de otroligt irriterade. Och det är ett understatement.

Kom ihåg det alla ni som funderar på att vara modiga och säga ifrån. 

Ha en fin tisdag! 

Dear God, 

On this day, surround me with peace, love, and happiness. 

Protect me from everything negative, by the bright white light of the Holy Spirit. 

Amen! 

Paradise on ice

Man får nypa sig i armen när man inser att man har detta bara 80 steg från ytterdörren. 

Skridskoklubben har plogat en 6 km lång skridskorunda på sjön 

och det är perfekt att ta sig en tur efter jobbet. 

#qualityoflife

Japp, idag var det måndag och jobb igen. 

Dagen gick snabbt och var mycket produktiv. 

Ha nu en riktigt skön måndagseftermiddag.