Slår man upp ordet Visselblåsare så står det: Visselblåsare = En person som slår larm om oegentligheter, ofta på en arbetsplats. Sanningssägare. En person som säger ifrån.
Att vara en visselblåsare är absolut inte bra för självbevarelsedriften, och det är väl också därför majoriteten låter bli att kliva fram och vara den som säger ifrån när saker och ting börjar spåra ur.
För att vara en visselblåsare måste man nästan vara modigare än vad man egentligen vågar vara för det blir konsekvenser som kostar.
Genom att påtala ett problem blir visselblåsaren själv ofta ansedd som det största problemet, för hade visselblåsaren bara hållit tyst som de flesta andra så hade ju problemet bara fått fortsätta helt ostört och det hade varit allra bäst och lugnast.
Tyvärr, för min egen del, så kan jag inte bara ansluta mig till den där tysta åskådarskaran med självbevarelsedrift. Jag har det inte i mig helt enkelt. Jag har alldeles för mycket civil kurage för det. Precis som min pappa, som är den modigaste personen jag vet.
Jag måste säga ifrån om jag upplever att något är väldigt fel. Gör jag inte det så skulle jag inte kunna titta mig i spegeln sedan om något ännu värre hände just för att ingen slog näven i bordet. Sedan får det bära eller brista. Ja tyvärr är jag en sådan. Men det är läskigt.
Det finns väldigt mycket skrivet om vad visselblåsare vanligtvis råkar ut för. Det är nämligen förenat med en massa obehagligheter att sätta stopp för oegentligheter. Gränslösa människor gillar nämligen inte att någon talar om för dem var gränsen går. Då blir de otroligt irriterade. Och det är ett understatement.
För att vara en visselblåsare måste man nästan vara modigare än vad man egentligen vågar vara för det blir konsekvenser som kostar.
Genom att påtala ett problem blir visselblåsaren själv ofta ansedd som det största problemet, för hade visselblåsaren bara hållit tyst som de flesta andra så hade ju problemet bara fått fortsätta helt ostört och det hade varit allra bäst och lugnast.
Tyvärr, för min egen del, så kan jag inte bara ansluta mig till den där tysta åskådarskaran med självbevarelsedrift. Jag har det inte i mig helt enkelt. Jag har alldeles för mycket civil kurage för det. Precis som min pappa, som är den modigaste personen jag vet.
Jag måste säga ifrån om jag upplever att något är väldigt fel. Gör jag inte det så skulle jag inte kunna titta mig i spegeln sedan om något ännu värre hände just för att ingen slog näven i bordet. Sedan får det bära eller brista. Ja tyvärr är jag en sådan. Men det är läskigt.
Det finns väldigt mycket skrivet om vad visselblåsare vanligtvis råkar ut för. Det är nämligen förenat med en massa obehagligheter att sätta stopp för oegentligheter. Gränslösa människor gillar nämligen inte att någon talar om för dem var gränsen går. Då blir de otroligt irriterade. Och det är ett understatement.
Kom ihåg det alla ni som funderar på att vara modiga och säga ifrån.
Ha en fin tisdag!
Dear God,
On this day, surround me with peace, love, and happiness.
Protect me from everything negative, by the bright white light of the Holy Spirit.
Amen!
Jag är nog en visselblåsare jag med. Fast jag har aldrig hört det uttrycket innan. Jag tror att vi gör nytta i längden även om vi anses vara jobbiga. Kram Pia
SvaraRaderaJag kan bara hålla med dig om ovanstående, det kräver mycket att påtala oegentligheter, och samtidigt kräver det mycket av många av oss för att avhålla oss från att påtala dem. Jag försöker vara tolerant och låta vissa saker blåsa över, men där andra människor blir trampade på måste jag säga ifrån.
SvaraRaderaTack för den fina bönen på slutet.
För länge sedan var jag nog lite mer tystlåten av mig. Men ju äldre jag har blivit så har jag nog tagit ton med min visselpipa om något inte stått rätt till. För ta emot skit som inte är befogat det ska man inte göra.
SvaraRaderaKram Carin