I går skrev jag ett inlägg om att det är nu man verkligen får minst ett av svaren på frågan VARFÖR F.I.?
Nu blir många människor i världen permitterade eller varslade om uppsägning och går alltså mot en osäker framtid som kan innebära att de förlorar sina jobb. För de allra flesta stavas ju detta total katastrof men har man då ca. sex månaders levnadskostnader på ett konto så blir en sådan här situation som vi står inför nu inte lika skrämmande.
Med en summa som är lika med sex månadskostnader i likvida medel på kontot vet man att man i alla fall kommer att klara av att betala för mat, tak över huvudet, driftskostnader, transport och andra räkningar under en tid framåt. Tänk den känslan! Tänk att aldrig behöva oroa sig.
Men tänk att alltid ha den där summan med pengar på kontot. Tänk vad det gör med ens liv vad gäller frihet och valmöjligheter. Man kan alltid sova gott för man vet att man klarar allt.
En sådan buffert gör att man till exempel kan säga upp sig på stående fot från en toxic arbetsplats med galna chefer eller mobbande arbetskamrater (Been there, done that. Jag gick på dagen).
En sådan buffert gör att man till exempel kan säga upp sig på stående fot från en toxic arbetsplats med galna chefer eller mobbande arbetskamrater (Been there, done that. Jag gick på dagen).
Har man inte en buffert tvingas man däremot härda ut eftersom man har barn att mata samt bolån och andra räkningar som måste betalas varje månad. Man tvingas alltså bita ihop, gilla läget, och stå ut med helt otänkbara saker tills man kanske hittar ett annat jobb som man kan hoppa rakt in i. Men tänk tanken att alltid kunna vara fri att gå om man vill. No matter what liksom.
Vidare finns det ju många som stannar i ohälsosamma relationer bara för att de inte känner att de skulle klara sig själva ekonomiskt. Men har man då ett ihop-sparat kapital så ser ju förutsättningarna helt annorlunda ut, eller hur?
Ja det finns många anledningar till att börja, just nu i denna sekund, att bygga upp en kontant buffert. Börja med att göra en plan. Ta fram ett gammalt kollegieblock och börja lista dina inkomster och utgifter. Fundera ut vad du kan göra annorlunda för att få fram lite extra pengar varje månad. Gör du något som är onödigt med dina pengar? Vilka kostnader kan du kapa? Vad är du beredd att avstå för att till varje pris bygga upp en buffert att falla tillbaka på om det krisar, skapa en trygghet i ditt liv? Kom ihåg att för de flesta av oss är alla uppoffringar bara tillfälliga. YOU CAN DO IT!
Ja, alla kan göra detta oavsett inkomst. Men det är viktigt att komma ihåg att alla har olika förutsättningar vilket gör att vägen dit ser annorlunda ut för alla och att det tar olika lång tid. För vissa kan det ta upp till tre år att bygga upp en rejäl buffert medan andra kanske gör det på ett år eller mindre. Det hela handlar om att ta ett litet steg i taget.
Jag vill varmt rekommendera Dave Ramsey (daveramsey.com) och hans dagliga podcast. Han finns även på youtube. Jag följer hans principer till punkt och pricka. Hans bok The Total Money Makeover är bra och mycket inspirerande läsning att börja med om man är intresserad.
Ja, alla kan göra detta oavsett inkomst. Men det är viktigt att komma ihåg att alla har olika förutsättningar vilket gör att vägen dit ser annorlunda ut för alla och att det tar olika lång tid. För vissa kan det ta upp till tre år att bygga upp en rejäl buffert medan andra kanske gör det på ett år eller mindre. Det hela handlar om att ta ett litet steg i taget.
Jag vill varmt rekommendera Dave Ramsey (daveramsey.com) och hans dagliga podcast. Han finns även på youtube. Jag följer hans principer till punkt och pricka. Hans bok The Total Money Makeover är bra och mycket inspirerande läsning att börja med om man är intresserad.
Det underbara med Dave Ramseys principer är att de inte är svåra att följa. De innehåller inga konstigheter, inte en massa finansspråk eller strategier man inte förstår. Nej, det är rätt och slätt sunt förnuft. Det är God's and Grandma's way of handling money. Underbart!
Tror inte att alla kan göra detta oavsett inkomst. Många människors löner räcker bara till hyra och mat. Ska de äta mindre, eller hur ska de kunna spara på något de inte har? Jobba extra? Nej, tror inte att "alla" kan spara varje månad. En del är nog glada om det går ihop.
SvaraRaderaHa en fortsatt trevlig kommande vecka.
Tummelisa
Hej,
SvaraRaderaOm man har ett heltidsjobb och en heltidslön och bara har råd att betala hyra och mat så har man vad jag kallar ett gravt "inkomstproblem", och måste göra något åt det. Om man trots denna låga lön vill börja spara till en buffert får man försöka skaffa sig ett jobb som är mera välbetalt, byta karriär helt enkelt eller kanske ta ett extrajobb under en tid. Bloggaren i bloggen Frihet innan 40 har yrket undersköterska som är ett av de sämre betalda yrkena.
Tack för din kommentar och ha en trevlig vecka!
Anneli
Man skall vara snäll va de någon som sa en gång...☺️
SvaraRaderaSign Tummelisa har ju inte fel i det hon säger - modellen passar inte ”alla” . Man säger ju inte exempelvis till en ensamstående trebarnsmamma att ” du har ett gravt inkomstproblem gör något åt det skaffa dig ett mera välbetalt jobb eller byt karriär och skaffa ett extrajobb. Att en bloggare som har yrket undersköterska slår ett slag för sig och sitt är ju inte ett mått på att modellen passar alla.
Artikeln i GP är den bästa och mest trovärdiga i just detta ämne jag har läst måste jag tillägga.
Ha en bra måndag.
Hej,
SvaraRaderaVem är det som inte är snäll? Var kom det ifrån?
Nu är det så att de allra flesta människor faktiskt absolut inte har som mål att gå i pension tidigare eller att bli ekonomiskt oberoende. Jag känner faktiskt ingen personligen. Men det mina inlägg handlar ju inte om det utan om hur viktigt det är att att spara ihop en buffert och varför skulle det vara omöjligt för en ensamstående trebarnsmamma?
Som ensamstående mamma får man barnbidrag och underhåll (eller underhållsbidrag) för barnen och man har en lön. Det kanske tar mycket längre tid att spara om man har en lägre lön. Jag har ju själv varit ensamstående tvåbarnsmamma och vet att det inte är billigt. Men är man fullt frisk, har ett heltidsjobb och har svårt att försörja sig på en heltidslön så måste man göra justeringar någonstans om man vill få det bättre ekonomiskt.
När jag först flyttade hem till Sverige med mina två barn efter separationen hade jag initialt ett väldigt lågavlönat jobb med vad jag kände låg jobbsäkerhet. Jag förstod att jag absolut inte kunde ha det så i längden. Det var inte en hållbar ekonomisk situation. Då gjorde jag så att jag skolade om mig. Jag utbildade mig till ämneslärare. Det tog fem år och jag tog examen när jag var 48 år. Under hela studietiden jobbade jag även 100% som obehörig lärare och var ensamstående skild tvåbarnsmamma.
Jag tror att om man är frisk och verkligen vill så kan man. Allt annat är inlärd hjälplöshet där man lägger skulden på yttre omständigheter, och gör man det så har man också i och med det tagit ifrån sig själv makten till att förändra och förbättra sin egen situation.
Jag tycker inte att det är elakt att påstå att många människor har det svårt just för att de har ett inkomstproblem. De jobbar i yrken där lönen är låg och inte räcker till att försörja sig. Då har man tre val: 1. Fortsätta att leva som man gör. 2. Ändra sin livsstil så att man lever mycket billigare. 3. Byta karriär.
Alternativ två och tre är extremt obekväma alternativ som kräver enorma insatser, stora livsjusteringar och många personliga uppoffringar. Därför väljer de allra flesta att stanna i alternativ ett och att envist hävda att allt annat är en omöjlighet. Att man sitter fast. Man har intalat sig själv att det är sant att man inte kan ändra sin situation, och så blir man sur och arg och irriterad och tar illa vid sig av människor som mig som säger att det går visst. Men jag har aldrig påstått att det är lätt. Det är svårt och man får kämpa. Jag tycker inte att det är elakt att säga sanningen. Jag önskar att fler har hoppets glöd och vet att man kan ändra sin situation till det bättre.
Ja, artikeln är väldigt trovärdig, om man inte utbildar sig eller skaffar sig kunskap eller verkligen vill så händer det inte. Men det är ju också upp till var och en att välja om man är helt frisk och inte har några funktionsnedsättningar.
Ha en fin dag och tack för din kommentar.
Mvh, Anneli
Inte altid så lätt för ensamstående mammor att skola om sig och även ha ett heltidsarbete, när får man då tid över till barnen? Har själv varit ensamstående mamma, och har även arbetat som undersköterska. Jag bedömer aldrig någon förrän jag "varit i deras situation". Alla har olika förutsättningar, även om viljan finns att förändra.
SvaraRaderaTummelisa
Hej,
RaderaPrecis vad jag skrev. Allas har olika förutsättningar beroende av den individuella livssituationen. Som ensamstående mamma får man verkligen kämpa och det är ingen dans på rosor. Det vet jag för jag var ju i precis den situationen. Nej, man skall absolut inte döma någon och det är det väl heller ingen som gör här. Jag vill ge alla hopp och jag vill bara att alla ska få känna och veta att man kan förändra sin situation oavsett var eller vad man startar med.
Tack för din kommentar.
Mvh, Anneli
Huvudsaken är att man väljer det alternativ i livet som passar och är bäst lämpat för en själv. Då brukar resultatet bli bäst.
SvaraRaderaVad andra gör eller inte gör med sina personliga liv och ekonomi är ju egentligen rätt ointressant.
Ha en bra dag.
Hej Marie,
RaderaPrecis, man måste välja det som passar en själv. Jag kan tycka att vad andra gör med sin ekonomi kan vara mycket inspirerande för min egen resa. Det är väl därför jag läser många bloggar som handlar om ekonomisk frihet och om att bli ekonomiskt oberoende och gå i pension tidigt. Jag lär mig enormt mycket där av andras livsberättelser och ekonomiska drag. Vidare påminns jag om att jag också kan göra samma sak och därmed blir jag peppad.
Ha det gott och tack för dina kommentarer!
Mvh, Anneli
Ingenting är omöjligt , om man bara vill försöka.
SvaraRaderaJag vill då gärna tro att det är så.
Hej Eva,
RaderaPrecis mitt motto.
Mvh, Anneli