Man får passa på

Tänk att det var full vinter här i Dalarna förra veckan och då passade jag givetvis på att ta några riktiga vinterbilder, som den ovan, med utsikten över sjön som låg vackert insvept i ett grå-blå-rosa-lila vinterdis. Bara så otroligt fint! 

Naturen är magisk och väldigt helande. Jag har skrivit om det många gånger förut men efter att jag brände ut mig för några år sedan så blev skogen och sjön och älvarna här i mina Dalaskogar min räddning. Det var som om att jag behövde total reset, återställning, av hela systemet, både kroppen och själen och endast naturen kunde bistå med den uppgiften. 

Det var som om jag behövde ha kontakt med själva ursprungskraften och källan till allt, naturen. Extremt renande och helande. I det enkla bor allt man behöver liksom.  Sanningen och kärleken och djupet. Meningen med allt. Naturen är magisk på ett sätt jag aldrig hade upptäckt innan, och den speglar livet i hela dess cykel. Makalöst. 

I fredags efter jobbet myste vi till, efter en för mig extra slitig jobbvecka, med happy-hour på verandan i solen som då hade börjat värma så där vår-gott som det bara kan kännas en svensk vår-vinterdag. Perfekt med lite snö för då går det att kyla Proseccon i snödrivan.

Och opps så var det torsdag helt plötsligt vilket betyder att i morgon är det fredag igen. 

Galet vad tiden går!