Dagen som gick

Här i Dalarna har vi så mycket snö och det är så vackert och härligt. 

Precis så här skall det ju vara när det är jul. 

Eftermiddagsmys efter jobbet med tända ljus, lussekatter och te.
Ja och sedan blev det ett par episoder av The Crown som jag är helt besatt av just nu. 

Min forskningsuppsats är färdig. Jag har putsat och putsat och nu är den inlämnad till min thesis advisor för ett godkännande och sedan skall den försvaras i januari. Jag känner mig nästan overkligt lättad över att vara färdig. Jag kör ju 250% den här terminen. Jobbar 100% och pluggar 150%. Vad har man för val egentligen när man som jag lever livet baklänges. Först var jag hemmafru och hemmamamma i tjugo år och sedan tog jag mig an karriär och fortsatt akademisk utbildning. Just do it! Är vad som gäller här kan jag meddela. Inget gnäll. Inget ligga på sofflocket Det är bara att kämpa på.

Vad bli det för mat? 

Kassler, mozzarella, och tomater i ugn. 

När jag hade stekt kasslern för att rå lite färg och smak så hällde jag på vatten i stekpannan som bildade ett kassler spad. Det vispade jag sedan ihop till en liten sås som jag hällde över kasslern innan jag stoppade in formen i ugnen. Det blev supergott! 

 Kväll i stugan. 

Ha en underbar torsdag. 

I morgon är det fredag igen! 

Vad är det som händer med veckorna egentligen? 

Lucia

Godmorgon! 

Moras Lucia och hennes tärnor. 

1985, alltså för 32 år sedan, var jag Moras Lucia i Mora Kyrka. 

Det var en fantastisk ära. 

En Lucia jag aldrig glömmer. 

Men tänk att 32 år har gått sedan dess. Jösses. 

På väg till jobbet genom ett mycket snöigt Mora. 

I går kväll var det dags att plantera om i hyacint-krukan. 

De vita hyacinterna som jag planterade till 1:a Advent har 

blommat över och jag bytte ut dem mot nya lökar med blåa blommor. 

Det är fint med lite färg. 

 

Vad gör man då med de gamla hyacinterna? 

Jo, man klipper av blomstjälkarna och ställer dem i en vas på bordet. 

Att köpa blomlökar är ju faktiskt lite som att köpa grisen i säcken. 

Man kan ju nästan aldrig i förväg ana vad man får. 

Men oj vilken tur vi har i år då alla amaryllisarna kommer upp med minst tre 

stora blomstjälkar. Ja, som i the plant that keeps giving liksom. 

Underbart! 

Trevlig Lucia! 

Bubbel som passar LCHF

Vi har letat med ljus och lykta efter ett Prosecco som man kan dricka om man äter LCHF.

De flesta viner innehåller ju massvis med socker. Men inte det här!!!

Jag råkade ta upp ämnet med en kollega som har gått ned 17 kilo på Atkins dieten och hon berättade för mig att hon absolut dricker vin, men hon väljer en Prosecco med mycket låg sockerhalt. Privat innehåller mindre är 3 gram socker och är supergott.

Vi har testat and I can highly recommend it.

Och har man massor med snö, som vi har här i Dalarna,
går det alldeles utmärkt att kyla den i snön. 

Vad blir det för mat?

Ja, gissa. 

En favorit i ständig repris. 

Laxfilé 

Grädde 

Blue Cheese (lägg i tjocka skivor på laxen) 

Färsk broccoli

Lite Citronpeppar på laxen

Sätt in formen i ugnen på 250 grader i ca. 25 - 30 min. 

Så smarrigt och totalt LCHF! 

Äter man LCHF kan man göra en grönsallad till. 

Äter man inte LCHF är det supergott att äta pressad sötpotatis till. 

 Mums! 

Det är så bra med mat som man bara sätter ihop, och så voila så har man middag. 

Ett jävla solsken

Vilken fantastisk bok! 

Vilken fascinerande läsning och livsberättelse. 

Och hör och häpna...

Ester Blenda hade sommarställe i Bäcka i Orsa, alltså nära oss. 

Dessutom var hon god vän med Anders Zorn i Mora. Ja, världen är liten. 

Jag tror ibland att jag levde ett liv i början på 1900-talet.

För jag är så med i det hela som skedde under den tiden liksom. 

 Till exempel, när jag tittar på Fröken Frimans Krig som SVT sänder känner jag igen mig. 

Haha..Jag var säkert en sådan där envis kvinna som stred för kvinnors rättigheter i samhället. 

Men vilken spännande tid i historien. Det hände mycket då. 

I jul blir det sista säsongen av den serien förresten. Den får man inte missa! 

Jag kommer absolut att sitta bänkad och njuta och mysa ihjäl mig genom alla avsnitt. 

Men tillbaka till boken: Jag älskar förstås språket i boken och i breven. 

Vilket fantastiskt sätt att uttrycka sig på. 

Älskar't! 

På den tiden stod konversationsskicklighet, både muntligt och skriftligt, högt i kurs och det gjorde nog många till mycket skickliga brevskrivare. Nuförtiden tycker jag att många saknar den kompetensen, och så svärs det alldeles för mycket. 

För att kunna skriva om hur pigorna hade det i början på 1900-talet sökte Ester jobb som piga på en bondgård, där ingen förstås visste att hon var en känd journalist. Om sin upplevelse som piga skrev hon sedan i både tidningen som artikelserie och i en bok som blev mycket omtalad och kontroversiell.

Bakgrunden till boken var att det nämligen vid den här tiden hade blivit mycket svårt för jordbrukare att få tag på pigor som ville jobba på deras gårdar och man förstod inte varför...men efter Ester Blendas upplevelser som piga stod det nog rätt solklart varför.

Ett Jävla Solsken rekommenderas varmt! 

Nobel är igång!

Oj, vad vackert klädda våra kungliga damer är. 

Drottningen och Madeleine i lila toner - så fantastiskt. 

Jag älskar Victorias ljusblåa Bottega Veneta väska...

...och oj vilken kropp man måste ha för att kunna bära upp en sådan plisserad och barärmad skapelse.
Tur att hon gifte sig med sin personliga tränare. 

Jag kan tänka mig att det finns att alldeles makalöst förträfflig gym hemma på Haga Slott. 

Victorias klänning kommer från svenska Jennifer Blom

Prinsessan Sofias klänning ser också helt bedårande ut. 

Jag skulle inte bli förvånad om det är Svensk design, för det brukar Sofia ha.

Japp, japp, japp!
Jag hade rätt. Jag fick just veta att den är gjord av svenska Ida Lanto. 

Madeleine bär det fantastiska ametist diademet som 

Kejsar Napoleon en gång gav sin fru Josephine Bonaparte. 

Här är bilder på drottningen när hon har diademet och Madeleine har haft det på Nobel tidigare. 

Madeleine i Josephines Bonapartes ametistdiadem på Nobelfesten 2012.  

Nu tittar vi vidare.....

Nobel & The Crown

Amaryllisen står nu i full blom. 

Den är lika vit, vacker och praktfull som vintern utanför fönstret. 

 Det är  -10 Grader ute. 

Julen känns som om den kom så tidigt i år och snart blir det nog här i Sverige som det är i USA där man tar in julen och pyntar fullt ut redan vid Thanksgiving i slutet av november. 

Morgon-mys i stugan på 2:a Advent 

med kaffe och nybakade lussekatter från igår. 

I dag kommer vi att sitta bänkade framför TV:n och följa Nobel festligheterna. 

Det är en riktig höjdpunkt i december tycker jag. 

Då skall man skåla i bubbel, tända vackra ljus och äta något riktigt gott. 

På tal om höjdpunkt, igår började jag att titta på serien The Crown, 

and it is safe to say I have fallen hook, line, and sinker. Den är så bra! 

Helt underbar och full av vackra miljöer och riktig historia. 

Serien blir ännu mer intressant om man är insatt i Storbritanniens historia för serien är verkligen smockfull av helt verkliga politiska nyanser från den tiden. 

Där missar folk som inte besitter den kunskapen massor. 

Ha en underbar söndag! 

Lördag på mindre ort i Dalarna

I dag var det dags att baka Lussekatter 

Mums så goda de blev 

Receptet som jag har fått av mamma och som hon har använt i alla år. 

På eftermiddagen blev det hockey. Det är ju så roligt nu när Mora spelar i elitserien. Men oj vad de får kämpa mot alla lag som har flera miljoner mer i budget att satsa på topp-spelare. 

Mora kämpade på bra tycker jag trots förlusten mot Frölunda idag. 

Om det där med hudvårdsprodukter

Det är ju så mycket reklam överallt och det pushas produkter i massvis. Men när det kommer till sådana produkter så är vi alla olika för vi har olika skin, bor i olika klimat, lever med olika halter luftföroreningar, tål olika saker etc. Det går liksom inte att säga vad någon annan skall använda för det måste man prova ut själv. Jag kan till exempel inte ha produkter med för mycket citrus i ansiktet för då börjar det klia. Jag ville så gärna testa ett märke som heter Declor men det hela slutade med att jag fick lov att ge bort hela kittet som jag hade köpt på mig för det gick bara inte.

När jag hittar något som fungerar bra så håller jag mig till det.
Eftersom det där med hudvård bara är en liten men helt nödvändig detalj i mitt liv
vill jag att skall fungera och rulla på av sig självt i en rutin och då är
det skönt att ha hittat ett bra koncept så kan man släppa det hela sedan.
Det enda man måste tänka på är sedan att följa hudens ålder så att man stärker upp med lite mer stöttande produkter när skinnet inte är lika elastiskt längre. När jag var yngre använde jag vanlig Nivea och nu när jag är lite äldre så köper jag Nivea med Q10 som är lite firming.

Här är mina The daily five, klassiker, alltid.

Estee Lauder Advanced Night Repair - Som jag använder morgon och kväll.
Estee Lauder Resilience Lift - Makalös dagkräm och speciellt för en åldrande hy. Egentligen skall man ha en separat nattkräm för dagkrämen innehåller solskydd 15, men det har jag inte råd med.
Nivea Firming body lotion med Q10 - Den bästa som finns på marknaden enligt min mening. Kan vid nödfall dubbla som ansiktskräm. Det har faktiskt hänt.
Dove invisible dry - Neutral doft under armarna, för vem behöver något komplicerat där?
Chanels Coco Mademoiselle - Bra på vinterhalvåret.
Byts ut mot Chanel underbara Chance Eau Tendre på våren och sommaren.

Min amerikanska granne i Spanien, som faktiskt är den mest snåla ekonomiska människa jag någonsin mött och en sådan som vi ser på TV i Extreme Couponing, lärde mig att man kan snåla in på allt utom hudvårdsprodukter och smink för där måste man hitta något bra och av hög kvalitet. Och oj vad det stämmer. Tack för det tipset Jane! 

A regular day in my Swedish life

Alltså vardag i Dalarna med andra ord. 

På väg till jobbet genom det vackra vinterlandskapet. 

Ljuset, himlen, snön, färgerna...Jag hänförs. Varje dag. 

Andra tar det för givet. Inte jag. 

Sedan jag brände ut mig för några år sedan har jag börjat lägga märke till alla vackra detaljer i naturen. Jag kan till exempel stirra i flera minuter på röda lingon täckta med vackra gnistrande frostkristaller i min Dalaskog. I det enkla bor det vackra, sa Ernst, och det ligger något i det.
 I allra högsta grad. 

 På lunchrasten fick jag vara med och göra snögubbar.

Oj vad roligt det var! Ungarna var så kreativa och roliga och jag skrattade så mycket. 

Det ger så mycket energi att få vara med och leka lite. Jag log resten av dagen. 

Alltså, hur länge sedan var det som jag fick bygga en snögubbe egentligen?! 

Får jag verkligen betalt för att ha så här mycket roligt?!! Härligt. 

Här har vi Snö-Hilda, men hon är inte riktigt klar ännu. 

 Eleverna ville att jag skulle ta en bild med dem och den färdiga snögubben, 

men ni vet hur det är nu med alla regler...

Jag fick lov att be alla att stå med ryggen mot mig och kameran så att ingens ansikte skulle komma med i sociala medier. Alltså suck! Ur led är tiden. Några få sjuka äckel-människor har gjort att vi inte ens kan ha barn på bild längre. Vart är vi på väg?? Men bättre så här än inte alls. Men det var svårt att förklara varför för barnen som var så stolta över sin snögubbe. 

Lektion i full swing. Här samarbetar vi...

...men ibland tävlas det i rättstavning minsann. 

Jag har elever i världsklass och från hela världen. 

Efter jobbet varje dag: Afternoon tea. Det är så refreshing! 

Och det måste jag få dricka i en fin porslinskopp med fat.  

Så här blir det om man planterar julblommor till första advent. 

Då blommar de över så snabbt. 

Jag räknar med tre omgångar hyacinter innan julafton är här. 

När man blir bjuden till sitt förra liv

I bland får jag inbjudningskort från den amerikanska flottan och från vänner som fortfarande finns kvar där. När det händer blir jag faktiskt väldigt rörd över att fortfarande vara ihågkommen och därmed på något sätt också fortfarande ingå i sammanhanget. Vi börjar alla bli gamla i gemet nu så det handlar ofta om inbjudningar till så kallade Change of Command, alltså när någon av våra vänner tar över och blir chef för en organisation inom militären, eller, eftersom vi börjar bli lite till åldern jämförelsevis, inbjudningar till retirement ceremonies. Alltså när någon tackar för sig efter 30+ år i militären och går i pension, oftast för att sedan kliva rakat in i ett mycket välbetalt jobb i corporate America där dessa top-notch officerare förstås är eftertraktade med sin kompetens, erfarenhet, driv, ledaregenskaper, samt enorma kontaktnätverk.

Man kan gå i pension efter 20 år i militären (alltså redan i tidig 40-årsålder) om man vill och då får man förutom pension som man kan börja dra av direkt även behålla alla sina förmåner såsom fri sjuk- och tandvård till exempel. Man får också behålla sina militär ID-kort och får därmed tillgång till alla baser med allt som finns på dem och kan även bo på militärens hotell över hela världen som vi gjorde nyligen i Orlando och på Coronado.  Man kan även lifta med militärens flygplan som faktiskt flyger över hela världen i sitt AMC (Air Mobility Command). Själv har jag liftat både till Kreta och till Tyskland men också från Spanien till Kalifornien ett par gånger. Det är faktiskt jätte fantastiskt att få flyga militärplan gratis över hela världen, i mån av plats förstås. Man får se saker som man inte ens kan återberätta för folk och det är ju bara så spännande. En helt annan värld.

I går damp det ned en inbjudan adresserad till mig, eller mitt förra jag om man skall vara petig. Ja, för det stod faktiskt Mrs. Kershaw på kuvertet, och det var ju ett tag sedan jag var det nu. Men det är inget som jag hakar upp mig på. Jag blir däremot otroligt glad, rörd och känner mig hedrad att ha blivit inbjuden till en sådan stor och viktig dag för våra vänner som vi faktiskt lärde känna för över tjugo år sedan när vi var stationerade tillsammans på flottbasen i Spanien. Tänk att bli ihågkommen och inräknad efter alla dessa år. Det värmer hjärta och själ, men det är också en inbjudan tillbaka till mitt gamla liv. För när jag deltar på plats är det samma sak som att kliva rakt in i min gamla värld, och där tiden stått stilla på något sätt i och med att de aktörer som fanns där när jag lämnade den fortfarande finns kvar. Precis som det är inom flyget för mig. Några av mina gamla flygvärdinnekollegor flyger fortfarande. Upp och ned, upp och ned, upp och ned och de har inte en tanke på att landa ännu. Haha..och precis som med vännerna i militären så är dessa kollegor också nu bland de äldsta i luften bland alla pigga 25-30-åringar. Jag är full av beundran över att de fortfarande orkar. Själv somnar jag samma sekund som flygplanet lyfter.

Jag önskar alla en underbar onsdag. 

Snart har ännu en vecka bara rusat förbi.