A regular day in my Swedish life

Alltså vardag i Dalarna med andra ord. 

På väg till jobbet genom det vackra vinterlandskapet. 

Ljuset, himlen, snön, färgerna...Jag hänförs. Varje dag. 

Andra tar det för givet. Inte jag. 

Sedan jag brände ut mig för några år sedan har jag börjat lägga märke till alla vackra detaljer i naturen. Jag kan till exempel stirra i flera minuter på röda lingon täckta med vackra gnistrande frostkristaller i min Dalaskog. I det enkla bor det vackra, sa Ernst, och det ligger något i det.
 I allra högsta grad. 

 På lunchrasten fick jag vara med och göra snögubbar.

Oj vad roligt det var! Ungarna var så kreativa och roliga och jag skrattade så mycket. 

Det ger så mycket energi att få vara med och leka lite. Jag log resten av dagen. 

Alltså, hur länge sedan var det som jag fick bygga en snögubbe egentligen?! 

Får jag verkligen betalt för att ha så här mycket roligt?!! Härligt. 

Här har vi Snö-Hilda, men hon är inte riktigt klar ännu. 

 Eleverna ville att jag skulle ta en bild med dem och den färdiga snögubben, 

men ni vet hur det är nu med alla regler...

Jag fick lov att be alla att stå med ryggen mot mig och kameran så att ingens ansikte skulle komma med i sociala medier. Alltså suck! Ur led är tiden. Några få sjuka äckel-människor har gjort att vi inte ens kan ha barn på bild längre. Vart är vi på väg?? Men bättre så här än inte alls. Men det var svårt att förklara varför för barnen som var så stolta över sin snögubbe. 

Lektion i full swing. Här samarbetar vi...

...men ibland tävlas det i rättstavning minsann. 

Jag har elever i världsklass och från hela världen. 

Efter jobbet varje dag: Afternoon tea. Det är så refreshing! 

Och det måste jag få dricka i en fin porslinskopp med fat.  

Så här blir det om man planterar julblommor till första advent. 

Då blommar de över så snabbt. 

Jag räknar med tre omgångar hyacinter innan julafton är här.