När man blir bjuden till sitt förra liv

I bland får jag inbjudningskort från den amerikanska flottan och från vänner som fortfarande finns kvar där. När det händer blir jag faktiskt väldigt rörd över att fortfarande vara ihågkommen och därmed på något sätt också fortfarande ingå i sammanhanget. Vi börjar alla bli gamla i gemet nu så det handlar ofta om inbjudningar till så kallade Change of Command, alltså när någon av våra vänner tar över och blir chef för en organisation inom militären, eller, eftersom vi börjar bli lite till åldern jämförelsevis, inbjudningar till retirement ceremonies. Alltså när någon tackar för sig efter 30+ år i militären och går i pension, oftast för att sedan kliva rakat in i ett mycket välbetalt jobb i corporate America där dessa top-notch officerare förstås är eftertraktade med sin kompetens, erfarenhet, driv, ledaregenskaper, samt enorma kontaktnätverk.

Man kan gå i pension efter 20 år i militären (alltså redan i tidig 40-årsålder) om man vill och då får man förutom pension som man kan börja dra av direkt även behålla alla sina förmåner såsom fri sjuk- och tandvård till exempel. Man får också behålla sina militär ID-kort och får därmed tillgång till alla baser med allt som finns på dem och kan även bo på militärens hotell över hela världen som vi gjorde nyligen i Orlando och på Coronado.  Man kan även lifta med militärens flygplan som faktiskt flyger över hela världen i sitt AMC (Air Mobility Command). Själv har jag liftat både till Kreta och till Tyskland men också från Spanien till Kalifornien ett par gånger. Det är faktiskt jätte fantastiskt att få flyga militärplan gratis över hela världen, i mån av plats förstås. Man får se saker som man inte ens kan återberätta för folk och det är ju bara så spännande. En helt annan värld.

I går damp det ned en inbjudan adresserad till mig, eller mitt förra jag om man skall vara petig. Ja, för det stod faktiskt Mrs. Kershaw på kuvertet, och det var ju ett tag sedan jag var det nu. Men det är inget som jag hakar upp mig på. Jag blir däremot otroligt glad, rörd och känner mig hedrad att ha blivit inbjuden till en sådan stor och viktig dag för våra vänner som vi faktiskt lärde känna för över tjugo år sedan när vi var stationerade tillsammans på flottbasen i Spanien. Tänk att bli ihågkommen och inräknad efter alla dessa år. Det värmer hjärta och själ, men det är också en inbjudan tillbaka till mitt gamla liv. För när jag deltar på plats är det samma sak som att kliva rakt in i min gamla värld, och där tiden stått stilla på något sätt i och med att de aktörer som fanns där när jag lämnade den fortfarande finns kvar. Precis som det är inom flyget för mig. Några av mina gamla flygvärdinnekollegor flyger fortfarande. Upp och ned, upp och ned, upp och ned och de har inte en tanke på att landa ännu. Haha..och precis som med vännerna i militären så är dessa kollegor också nu bland de äldsta i luften bland alla pigga 25-30-åringar. Jag är full av beundran över att de fortfarande orkar. Själv somnar jag samma sekund som flygplanet lyfter.

Jag önskar alla en underbar onsdag. 

Snart har ännu en vecka bara rusat förbi.