Ett jävla solsken

Vilken fantastisk bok! 

Vilken fascinerande läsning och livsberättelse. 

Och hör och häpna...

Ester Blenda hade sommarställe i Bäcka i Orsa, alltså nära oss. 

Dessutom var hon god vän med Anders Zorn i Mora. Ja, världen är liten. 

Jag tror ibland att jag levde ett liv i början på 1900-talet.

För jag är så med i det hela som skedde under den tiden liksom. 

 Till exempel, när jag tittar på Fröken Frimans Krig som SVT sänder känner jag igen mig. 

Haha..Jag var säkert en sådan där envis kvinna som stred för kvinnors rättigheter i samhället. 

Men vilken spännande tid i historien. Det hände mycket då. 

I jul blir det sista säsongen av den serien förresten. Den får man inte missa! 

Jag kommer absolut att sitta bänkad och njuta och mysa ihjäl mig genom alla avsnitt. 

Men tillbaka till boken: Jag älskar förstås språket i boken och i breven. 

Vilket fantastiskt sätt att uttrycka sig på. 

Älskar't! 

På den tiden stod konversationsskicklighet, både muntligt och skriftligt, högt i kurs och det gjorde nog många till mycket skickliga brevskrivare. Nuförtiden tycker jag att många saknar den kompetensen, och så svärs det alldeles för mycket. 

För att kunna skriva om hur pigorna hade det i början på 1900-talet sökte Ester jobb som piga på en bondgård, där ingen förstås visste att hon var en känd journalist. Om sin upplevelse som piga skrev hon sedan i både tidningen som artikelserie och i en bok som blev mycket omtalad och kontroversiell.

Bakgrunden till boken var att det nämligen vid den här tiden hade blivit mycket svårt för jordbrukare att få tag på pigor som ville jobba på deras gårdar och man förstod inte varför...men efter Ester Blendas upplevelser som piga stod det nog rätt solklart varför.

Ett Jävla Solsken rekommenderas varmt!