Vad ska man blogga om i dessa tider egentligen?

Det känns så konstigt att blogga på om vardagliga ting i dessa tider då livet för de allra flesta långt ifrån är som vanligt. Är det meningen att man skall skriva på som om ingenting har hänt? Nej, det känns fejkat och oäkta på något vis, och även om jag inte vill gå in för mycket på djupet i mina egna personliga analyser om det som händer just nu så vill jag ändå dela med mig av att jag tror ändå att man mår allra bäst av att koppla bort en stor del av den media-hysteri som råder inom ämnet. 

Det är bra att vara informerad men sedan låter jag bli att lyssna på alla så kallade experter som analyserar sönder varenda detalj av eländet. Jag har faktiskt fullt friska vänner som fått ångest för att de tror att de kommer att dö. Nu är deras tid kommen liksom....Fy så hemskt. 

Jag undrar faktiskt lite över hur man kommer att se tillbaka på den här tiden ur det historiska perspektivet. Kommer den att jämföras ekonomiskt med den stora depressionen på 30-talet eller kommer den att skrivas om ur ett hälsoaspekt likt Spanska sjukan? 

Själv tror jag, som jag skrivit i föregående inlägg, att det som händer nu kommer att förändra världen för alltid. Jag tror tyvärr att det hela kommer att leda till kraftigt ökad statlig kontroll över människor som kommer att bli tvingade att följa nya regler och lagar inom fler områden än vad vi i vår allra vildaste fantasi ens kan föreställa oss.

Det här kommer till exempel att bli ett ypperligt tillfälle för stater att helt legitimt och utan att ifrågasättas allt för mycket passa på att installera 5G eftersom hela samhället skall fungera digitalt och på distans under isoleringen och då upptäcker ju plötsligt gemene man att internet är segare än vanligt på grund av den höga belastningen. Eftersom det allra viktigaste för skrämmande många då är att ha hög hastighet på internet så kommer det nog inte all bli några protester trots att 5G är absolut livsfarligt. Det här skrämmer mig mer än något annat just nu faktiskt.

På grund av att ekonomin i landet drabbas hårt så kommer sedan många att få det väldigt svårt och klyftorna mellan fattiga och rika kommer att öka markant. När det blir stora skillnader i samhällen så ökar också kriminaliteten och våldet, precis som vi redan har sett i storstädernas förorter där det bor många marginaliserade folkgrupper som i princip är yrkeskriminella.

I respons på detta så kommer samhället att bli ännu mer segregerat och människor som har råd kommer att flytta ut på landsbygden eller låsa in sig i så kallade Gated Communities med vakter (som redan är vanliga i USA), där de kan bo utan att störas av kriminaliteten medan fattigare familjer får bo i slummen.

Själv tackar jag Gud för att jag har ett yrke där jag har ett jobb att gå till som vanligt. För jag inbillar mig att det kommer att behövas lärare i mycket lång tid framöver oavsett vad som händer i samhället.

Vidare är jag otroligt lättad över att båda döttrarna valt utbildningar till ämneslärare och sjuksköterska som kommer att göra dem anställningsbara omedelbart efter avlagd examen. Ja, jag är innerligt tacksam för kloka beslut på den fronten. Jag har ju alltid förespråkat att man skall skaffa sig en utbildning som leder till ett jobb och inte planlöst plugga sådant som inte leder till något konkret på en gång.

För många, många blir det oerhört svårt nu och många ungdomar kommer inte att få de sommarjobb som de blivit lovade tidigare i vår och som de skulle dryga ut studie-kassan med. Verkligen, verkligen trist. 

Man får hoppas att föräldrar och släktingar ställer upp med mat och tak över huvudet och andra nödvändigheter åt alla unga arbetslösa studenter, men jag vet tyvärr att långt ifrån alla kan ta ett sådant arrangemang för en självklarhet på samma sätt som vi kan och alltid har kunnat i vår familj. 

Jag har dock hört att äldreomsorgen kommer att behöva förstärkning i nästan alla kommuner i sommar så det skulle kunna vara ett bra alternativ för många. Tipsa, tipsa! 

Var rädda om er och ha en fin dag! 

Det kommer att förändra oss

Ett riktigt härligt fenomen med ljusare tider är att jag verkligen känner för en sallad till lunch istället för något lagat och varmt som man så gärna vill ha när det är kallt och mörkt ute. 

Hela sommaren sedan brukar det bli valfritt protein och sedan en sallad till det. Mums, mums.....

Insalata Caprese som jag blev så svårt förtjust i när vi precis hade flyttat till Italien och som jag åt för första gången på en liten restaurang i Gaeta som är en liten mysig liten stad precis vid havet mellan Rom och Neapel. 

Färska kryddor är en så fint att ha i köket tycker jag. På tal om det, precis utanför köksdörren i Italien hade jag en stor rosmarinbuske som jag ofta använde när jag lagade mat. Suck, ja! Ibland tänker jag att vi bor på helt fel breddgrader. 

En av bi-verkningarna av Corona-krisen är att jag har all tid i världen och sitta hemma och titta på bilder från förr. Jag kan verkligen längta tillbaka till våran blommande ö där vi  typ bodde bland tropiska frukter eller till de medelhavsländer som varit våra hem och där frukt och grönt var så färskt, billigt och lättillgängligt. 

På tal om att se tillbaka på livet.....Jag tror att Corona-krisen kommer att ändra våra liv. Det kommer nog bland annat att få många av oss att tänka till rejält angående vad som verkligen är det allra viktigaste i livet samt inse vikten av att verkligen satsa på att leva det liv vi verkligen vill leva och att förhoppningsvis alltid försöka vara den bästa versionen av oss själva mot våra medmänniskor. De tankarna och planerna snurrar redan för fullt hos mig själv i alla fall. Hur är det med er?

Bland annat tror jag att många kanske vill leva ett liv där man är mer självförsörjande vad gäller mat och vatten. Man kanske vill kunna odla, ha lite höns samt ha närhet till skog och vattendrag. Det kan därmed hända att intresset att flytta ut på landsbygden ökar. Det skall bli intressant att se.

Jag tror också att konsumtions-tiden som vi känner till den är över. I alla fall i en lång tid framöver. I går morse på Nyhetsmorgon talade en sparekonom om vikten om att spara ihop en budget och även om jag stött på motstånd här i bloggen när jag hävdat att ALLA kan spara ihop till en buffert så viker jag mig inte i det ämnet.

ALLA KAN och alla borde, enligt min mening, göra allt i sin makt för att försöka spara ihop till en buffert. Men det är inte lätt. Det kan kräva enorma justeringar av livsstil, men i slutändan är det verkligen värt det att sitta tryggt och veta att man har en buffert på kontot som räcker att betala för mat, tak över huvudet, transport och driftskostnader i några månader om man till exempel blir av med jobbet eller inte får ut sin lön av någon anledning. 

Blommor som kom och hälsade på genom planket på våran ö i södra Kalifornien. 

Ha en helt underbar onsdag! 

Påsken som kom och gick

Vilken helt underbar känsla av att få gå på påsklov efter några riktigt kämpiga veckor utan någon som helst energi. Nu är det bara att passa på att njuta och må gott och försöka få till rejält med återhämtning genom att leva så kravlöst som möjligt den här lediga tiden.

Vi äter gott och tittar på TV och filmer och sover middag på soffan och tar sköna promenader i skogen. Jag slukar också böcker som aldrig förr och gissar att det är behovet att få försvinna in ett tag i andra världar och andra liv och andra historier som gör mig så hungrig på böcker just nu. 

Mamma och pappa håller sig för sig själva och har firat påsk uppe i stugan på fäboden, men Bella, Emilia & Philip kom på påskaftonen och åt middag och det var verkligen supertrevligt att ha ungdomarna i huset i några timmar innan de drog vidare till andra festligheter. Bara så mysigt och kul!

Ja, tänk att påsken 2020 kom och gick. Corona-Påsken då inget var som vanligt. Själv har jag slutat att följa nyheter och uppdateringar om Corona. Jag tror inte att det är bra för någon av oss att grotta ned oss i eländet för mycket. Jag är inte rädd och känner att vi kommer att klara det här. Vi får alla bara fortsätta att skydda de äldre och de i riskgrupperna. Men jag tycker att Sverige gör rätt ändå som går mot strömmen och som inte stänger ner hela samhället som så många andra länder gör nu. Jag tänker positivt och ber till Gud att vi skall klara oss genom och ur detta. THIS TOO SHALL PASS. 

Påsk-haren hade lämnat en varsin påse till flickorna :-) 

I år har jag också skrivit och lyckats få iväg några påskkort till äldre släktingar i USA och det känner jag mig så nöjd med. Undrar hur det är med post-gången i dessa Corona-tider? 

Jag frossar i tulpaner den här tiden på året. Underbara! 

Äldsta dottern Emilia och hennes Philip. 

Philip är en riktigt innovatör, entreprenör och egenföretagare som driver 

Europcar i Mora och Sälen. Klicka på länken! 

På Påskaftonen hade Philip arrangerat en riktigt rolig Easter Egg Hunt bland olika näringsidkare i centrala Mora för att det skulle gynna affärer och restauranger som nu drabbas hårt av Corona-krisen. Väldigt fint initiativ som engagerade många, dock så höll man social distans. I första pris fick personen som vann en el-cyckel av Europcar. Jag blir så glad och stolt! 

 

Promenad på påskdagens kväll. 

Ha en riktigt fin dag. 

The moment we stand

It's not that I can and others can't. 

It is that I did and others didn't. 

Utmattad, arg, rädd, ledsen och besviken stod jag plötsligt där helt ensam och vilsen mitt i livet. Ett liv som jag inte kände igen. Ett liv som kändes glädjelöst och hopplöst på grund av att mitt hjärta var så fyllt med så mycket sorg och mörker att sådant som i vanliga fall gjorde mig glad och lycklig inte längre fick plats. 

Vägen kändes mörk och jag var ensam. Jag hade tappat både karta och kompass. Jag hade en vag känsla av att vägen fanns där någonstans men i varje steg jag tog så var det som om att jag ständigt ramlade under och hamnade bakom och bredvid den stig som förut hade varit så ljus, vacker, tydlig och spikrak.

Jag var 40 år och hade två val: Att lägga mig ner och dö eller att ställa mig upp och leva. 

Tro mig när jag säger att det första alternativet kändes lockande då jag visste att det andra skulle kräva en kraft som jag inte var helt säker på att jag längre hade kvar inom mig. 

Men jag valde livet trots att jag bara gick på ångor, och den styrkan som uppstår THE MOMENT WE STAND måste vara någon slags gudomlig urkraft, för den är obeskrivlig. I samma sekund som jag ställde mig upp så blixtrade det liksom till och vägen som jag inte kunde hitta förut blev helt plötsligt synbar igen, men nu var det var en helt annan väg än den jag färdats på tidigare i livet.

Jag vill dela med mig av det här som hände för många år sedan för jag vill att alla skall veta att man kan ändra sin situation och skapa det liv man verkligen vill leva. Och det spelar ingen roll var man står just nu utan det enda som är viktigt är vart man ska. Det kan låta så klyschigt men kunde jag så kan vem som helst.

Man måste bara vilja tillräckligt. Mer än något annat. Dina WHY (anledningar till varför) måste vara större och starkare än dina BUT (ursäkter). Minsta motståndets lag är bekvämast, jag vet. Den där om att inte alla kan, och att man är en av dem som inte kan förändra sitt liv. Det är bekvämast så för då är man ju trots allt ett stackars offer för livets omständigheter och därmed är det inte ens eget fel att man lever ett skitliv. Därmed tar man inte heller ett ansvar för sitt eget liv och sin egen situation. Man måste våga bränna offerkoftan och ta tillbaka det liv som man var menad att leva.

You can do it! You can reinvent yourself and create the life of your dreams. At any moment. 

Gör en plan och följ den! 

Lycka till! 

Det finns hopp!

Först, tusen tack för fina kommentarer och pepp! Jag uppskattar det verkligen och det värmer  ända in i hjärtat. 

I dag är det sista dagen i skolan och sedan går vi på Påsklov! Det är i sådana här lägen som det är så otroligt välsignat att vara lärare. 

Jag tror faktiskt inte att jag hade orkat jobba heltid i en semestertjänst, alltså där man har 5 veckor semester att ta ut på ett helt år. Får då blir det ju oftast så att man tar 3 eller 4 veckor på sommaren och sedan kanske någon vecka på hösten eller våren eller, vid jul. Så var det i alla fall för min del innan jag blev lärare. Nej. Det upplägget är inte för mig. Då skulle nog livet kännas tungt. 

I går efter jobbet tog jag en promenad med Lando i solskenet. Isen börjar gå upp, solen värmde och jag hittade Tussilago. Där och då insåg jag vad oerhört lite som behövs för att jag skall känna glädje och hopp ända in i själen. Visa mig en Tussilago och jag ler resten av dagen, typ :-) 

Ha en fin onsdag! 

Det tog bara slut

Energin är helt borta och dagarna känns som en trögflytande massa. Jag har svårt att röra mig med någon större hastighet och tar slut fort. 

Det allra värsta är att jag känner igen känslan i både kroppen och själen. Det är samma känsla som när jag brände ut mig för några år sedan. Då tog det bara stopp på ett sätt som inte går att förstå om man inte har upplevt det. 

Jag är tillbaka på jobbet, men som tur var så återstår endast muntliga redovisningar innan vi går på påsklov om tre dagar. Och ja, jag skall verkligen låta eleverna stå för fiolerna. Själv ska jag bara sitta och lyssna. 

Nu har jag precis kommit hem från jobbet. Jag ska ta Lando på en stilla promenad och sedan skall jag gå och lägga mig på stört. 

Precis så var det då också. På den tiden, för några år sedan. Jag kom hem från jobbet, satte på mig pyjamasen och gick till sängs. För det tog bara stopp. 

Men det har varit mycket på sistone och fastän jag tror att jag är stark och kan låta saker och ting rinna av så är jag nog innerst inne väldigt känsligt och mjuk och tar därmed saker och ting hårdare och mer personligt än någon anar.  

Ha en fin eftermiddag! 

När man tänker lite för mycket

Eftersom det bara tog stopp på jobbet förra torsdagen när jag så dumdristigt och envist jobbat bältrosen till trots, så sjukskrev jag mig och gick hem. Det fanns inget alternativ efter att jag hade insett hur tokigt det var att sova på klassrumsgolvet mellan lektionerna för att orka stå upp.  

Nu har jag varit hemma hela veckan medan bältrosen läker ut men fick feber igen och hosta och blev förkyld istället. Troligtvis för att jag slappnade av. Det brukar bli så då. Allt som legat latent och väntat bryter ut, precis som det tenderar att göra när jag går på lov.

Jag har inte haft en endaste sjukdag på nästan två år och är faktiskt väldigt irriterad nu när jag inte fungerar som jag ska och att kroppen och orken säger ifrån. Men, men, det är väl bara att släppa taget och härda ut tills alla virus kriga klart med immunförsvaret i kroppen.

Jag tänker mycket när jag är hemma. Jag tänker på hur sårbart Sverige är som samhälle eftersom vi inte är ett endaste dugg självförsörjande vad gäller mat, mediciner, och drivmedel till exempel. Alltså, efter det här vore det konstigt om man inte satsade mer på lantbrukarna på så sätt att vi får en helt egen produktion av alla spannmål och kött och grönsaker.

Vidare vet ju vi som jobbar inom välfärden; skola och omsorg, att regeringen fram till så sent som i februari har jobbat med stora nedskärningar inom just de sektorer som nu klassas som extremt samhällsviktiga. Över 250 sjuksköterskor och läkare hade precis blivit varslade på sjukhusen i Stockholm, minns ni det? Trots att sjukvården redan var ansträngs på grund av brist på vårdplatser, utrustning, underbemanning och sjunkande kvalitet på hela faderullan pga. ekonomiska själ så skulle man skära ännu mer i välfärden. Ja, vissa sjukhus gick ju till och med in i stabsläge eftersom man inte längre kunde garantera patientsäkerheten. Dit var vi på väg alltså. Minns ni? För bara ett par månader sedan. Glöm aldrig det!

Ja, och sedan kom ju Corona-viruset som ett brev på posten och bevisade en gång för alla att det är enormt dumdristigt och rent av livsfarligt för hela nationen att skära ned på välfärden. Nu kallar man bland annat in pensionerad sjukvårdspersonal och omskolar permitterade flygvärdinnor till sköterskor. Nu hörde jag precis att man beslutat om att höja lönerna för den sedan länge historiskt underbetalda vårdpersonal, som nu utför heroiska insatser.

Om det nu skall komma något gott ur något ont så skall det väl vara läxan om att aldrig skära ned och skära bort människor som jobbar inom välfärden. Alla som jobbar inom sjukvård och omsorg är livsviktiga och det vore skamligt om inte framtida löner inom de yrkeskategorierna nu hädanefter reflekterar detta.

Sedan har vi ju säkerhetsläget i Sverige. Enligt SÄPO så har ju aktiviteten inom olika utländska underrättelsetjänster ökat på svensk mark och för bara någon vecka sedan fick vi ju veta att ryska militärfartyg befunnit sig på svenskt vatten inte mindre än sex gånger den senaste tiden, allt medan Sverige är helt konsumerat av Corona-krisen. Vi måste ha ett starkare försvar. Vi kan inte vara naiva här.

Sedan har vi den svenska grundskolan som är öppen och bedriver verksamhet precis som vanligt. Även inom skolan har vi ju redan sett stora nedskärningar som resulterat i lägre lärartäthet och därmed större klasser. Det normala är nu att man har runt 30 elever i klassrum som är gjorda för 20 elever. Ja, så någon social distans är ju totalt omöjligt i praktiken på landets skolor. Vi är ju redan trångbodda so to speak. Det är fysiskt omöjligt på många skolor att ha den metern mellan bänkarna som rekommenderas. 

Skolans mål är att vara bemannad och fortsätta i vanlig ordning så att alla föräldrar i samhällsviktiga tjänster inte skall behöva vara hemma för att ta hand om sina barn. En väldigt nobel tanke men trots detta så har jag vare sig läst eller hört att vi lärare anses samhällsviktiga på något sätt.

Är jag förvånad? Nej. Alla grundskolelärare i Sverige förväntas gå till jobbet varje dag och möta kollegor och flera hundra elever precis som om att inget har hänt. Man uppmanas att tvätta händerna men eftersom Corona är ett luftburet virus så skyddar väl handtvättandet bara i en bråkdel av de situationer där man riskerar att bli smittad. Vidare så ser jag sällan att någon elev tvättar händerna trots att vi lärare tjatar i all oändlighet. Blir vi smittade som kommer ju alla inom verksamheten att bli sjuka typ samtidigt. Inom polisen har man satt en viss del i karantän för att inte hela poliskåren inte skall bli utslagen samtidigt, som lärarna troligtvis nu riskerar att bl. 

Det som chockar mig mest i det hela är den totala avsaknaden av debatt kring läget inom alla ovan nämnda områden. Men egentligen inte eftersom det i Sverige råder en tystnadskultur som uppstått då man insett att grundlags skyddet om yttrandefrihet till trots så har man ett mycket högt personligt pris att betala för "fel" slags åsikter. Eftersom detta gör många osäkra så väljer man just det säkra över det osäkra och hållet tyst, och voila så var tystnadskulturen i Sverige född. En svensk tiger nämligen. Det är ett begrepp som jag har klurat på ända sedan gymnasietidens lektioner i samhällskunskap, men som jag först nu i vuxen ålder börjat förstå innebörden av.

Mina reflektioner över det svenska läget skall absolut inte misstolkas som kritik mot det svenska folket. Nej, absolut inte. Tvärtom. Svenskar är i min mening ett unikt och mycket förträffligt folk. Den sorten hittar man ingen annanstans i världen enligt min mening, förutom bland utlandssvenskar då som faktiskt brukar vara mer svenska än svenskarna här hemma. Kanske för att ens rötter och allt svenskt blir så mycket viktigare när man bor utomlands och har något att jämföra med samt inte längre kan ta det svenska trygga och självklara för givet.

Jag har i regel alltid kunnat plockat ut och identifierat svenskar i en folkmassa på till exempel en flygplats utomlands. Lätt som en plätt. Svenskar har en sådan självklar och trygg hållning och ett sådant naturligt förhållningssätt och naturlig stil på något totalt oförklarlig men ändå bland svenskar underförstått vis. Det säger till och med min grekiska farbror som har bott över hela världen i sin roll som yrkes-diplomat och ambassadör och som är gift med svenska Anita. Man ser direkt att det är svenskar, säger han. Det syns på kroppsspråket, hållningen och kläderna, påstår han vidare. Och ja, jag kan bara hålla med.

Summa summarum, det jag vill säga om svenskarna är att jag tror att de bara anpassar sig till det rådande läget så som de alltid gjort.

Tänk här vad den ena tanken leder till den andra egentligen. Det händer hela tiden i mitt skrivande om jag bara låter tankarna och orden flöda.

Jag skulle ju bara skriva ett litet blogginlägg om hur tråkigt och oproduktivt det har varit att vara sjuk i en hel vecka och så bubblade allt detta upp. 

Jag skulle också skriva om att Corona-krisen och allt vad det innebär med att vara trångbodd och inte självförsörjande vad gäller mat etc. har visst fått vissa storstadsbor att vilja byta bort sin lägenhet i Stockholms innerstad för ett hus på landet.

Ganska frestande för mig :-) 

Det kanske blir någon slags massflytt ut ur storstan och till landet nu. I alla krislägen så är det ju faktiskt så att det är folk på landsbygden som har den största chansen att överleva på egen-odlat, egen-fiskat, egen-jagat, utedass, solceller på taket, källor i skogen med rent dricksvatten, ved från skogen etc. Vidare är det lättare att hålla sig undan den smittohärd som storstädernas trängsel oundvikligen och onekligen utgör. 

Nu börjar jag ändå piggna till lite. Eller är det bara mina tre koppar kaffe och 500mg Alvedon nu på morgonen som lurar mig? Det återstår att se.

Ha en fortsatt fin dag och var rädda om er där ute!