Det tog bara slut

Energin är helt borta och dagarna känns som en trögflytande massa. Jag har svårt att röra mig med någon större hastighet och tar slut fort. 

Det allra värsta är att jag känner igen känslan i både kroppen och själen. Det är samma känsla som när jag brände ut mig för några år sedan. Då tog det bara stopp på ett sätt som inte går att förstå om man inte har upplevt det. 

Jag är tillbaka på jobbet, men som tur var så återstår endast muntliga redovisningar innan vi går på påsklov om tre dagar. Och ja, jag skall verkligen låta eleverna stå för fiolerna. Själv ska jag bara sitta och lyssna. 

Nu har jag precis kommit hem från jobbet. Jag ska ta Lando på en stilla promenad och sedan skall jag gå och lägga mig på stört. 

Precis så var det då också. På den tiden, för några år sedan. Jag kom hem från jobbet, satte på mig pyjamasen och gick till sängs. För det tog bara stopp. 

Men det har varit mycket på sistone och fastän jag tror att jag är stark och kan låta saker och ting rinna av så är jag nog innerst inne väldigt känsligt och mjuk och tar därmed saker och ting hårdare och mer personligt än någon anar.  

Ha en fin eftermiddag!