När man tänker lite för mycket

Eftersom det bara tog stopp på jobbet förra torsdagen när jag så dumdristigt och envist jobbat bältrosen till trots, så sjukskrev jag mig och gick hem. Det fanns inget alternativ efter att jag hade insett hur tokigt det var att sova på klassrumsgolvet mellan lektionerna för att orka stå upp.  

Nu har jag varit hemma hela veckan medan bältrosen läker ut men fick feber igen och hosta och blev förkyld istället. Troligtvis för att jag slappnade av. Det brukar bli så då. Allt som legat latent och väntat bryter ut, precis som det tenderar att göra när jag går på lov.

Jag har inte haft en endaste sjukdag på nästan två år och är faktiskt väldigt irriterad nu när jag inte fungerar som jag ska och att kroppen och orken säger ifrån. Men, men, det är väl bara att släppa taget och härda ut tills alla virus kriga klart med immunförsvaret i kroppen.

Jag tänker mycket när jag är hemma. Jag tänker på hur sårbart Sverige är som samhälle eftersom vi inte är ett endaste dugg självförsörjande vad gäller mat, mediciner, och drivmedel till exempel. Alltså, efter det här vore det konstigt om man inte satsade mer på lantbrukarna på så sätt att vi får en helt egen produktion av alla spannmål och kött och grönsaker.

Vidare vet ju vi som jobbar inom välfärden; skola och omsorg, att regeringen fram till så sent som i februari har jobbat med stora nedskärningar inom just de sektorer som nu klassas som extremt samhällsviktiga. Över 250 sjuksköterskor och läkare hade precis blivit varslade på sjukhusen i Stockholm, minns ni det? Trots att sjukvården redan var ansträngs på grund av brist på vårdplatser, utrustning, underbemanning och sjunkande kvalitet på hela faderullan pga. ekonomiska själ så skulle man skära ännu mer i välfärden. Ja, vissa sjukhus gick ju till och med in i stabsläge eftersom man inte längre kunde garantera patientsäkerheten. Dit var vi på väg alltså. Minns ni? För bara ett par månader sedan. Glöm aldrig det!

Ja, och sedan kom ju Corona-viruset som ett brev på posten och bevisade en gång för alla att det är enormt dumdristigt och rent av livsfarligt för hela nationen att skära ned på välfärden. Nu kallar man bland annat in pensionerad sjukvårdspersonal och omskolar permitterade flygvärdinnor till sköterskor. Nu hörde jag precis att man beslutat om att höja lönerna för den sedan länge historiskt underbetalda vårdpersonal, som nu utför heroiska insatser.

Om det nu skall komma något gott ur något ont så skall det väl vara läxan om att aldrig skära ned och skära bort människor som jobbar inom välfärden. Alla som jobbar inom sjukvård och omsorg är livsviktiga och det vore skamligt om inte framtida löner inom de yrkeskategorierna nu hädanefter reflekterar detta.

Sedan har vi ju säkerhetsläget i Sverige. Enligt SÄPO så har ju aktiviteten inom olika utländska underrättelsetjänster ökat på svensk mark och för bara någon vecka sedan fick vi ju veta att ryska militärfartyg befunnit sig på svenskt vatten inte mindre än sex gånger den senaste tiden, allt medan Sverige är helt konsumerat av Corona-krisen. Vi måste ha ett starkare försvar. Vi kan inte vara naiva här.

Sedan har vi den svenska grundskolan som är öppen och bedriver verksamhet precis som vanligt. Även inom skolan har vi ju redan sett stora nedskärningar som resulterat i lägre lärartäthet och därmed större klasser. Det normala är nu att man har runt 30 elever i klassrum som är gjorda för 20 elever. Ja, så någon social distans är ju totalt omöjligt i praktiken på landets skolor. Vi är ju redan trångbodda so to speak. Det är fysiskt omöjligt på många skolor att ha den metern mellan bänkarna som rekommenderas. 

Skolans mål är att vara bemannad och fortsätta i vanlig ordning så att alla föräldrar i samhällsviktiga tjänster inte skall behöva vara hemma för att ta hand om sina barn. En väldigt nobel tanke men trots detta så har jag vare sig läst eller hört att vi lärare anses samhällsviktiga på något sätt.

Är jag förvånad? Nej. Alla grundskolelärare i Sverige förväntas gå till jobbet varje dag och möta kollegor och flera hundra elever precis som om att inget har hänt. Man uppmanas att tvätta händerna men eftersom Corona är ett luftburet virus så skyddar väl handtvättandet bara i en bråkdel av de situationer där man riskerar att bli smittad. Vidare så ser jag sällan att någon elev tvättar händerna trots att vi lärare tjatar i all oändlighet. Blir vi smittade som kommer ju alla inom verksamheten att bli sjuka typ samtidigt. Inom polisen har man satt en viss del i karantän för att inte hela poliskåren inte skall bli utslagen samtidigt, som lärarna troligtvis nu riskerar att bl. 

Det som chockar mig mest i det hela är den totala avsaknaden av debatt kring läget inom alla ovan nämnda områden. Men egentligen inte eftersom det i Sverige råder en tystnadskultur som uppstått då man insett att grundlags skyddet om yttrandefrihet till trots så har man ett mycket högt personligt pris att betala för "fel" slags åsikter. Eftersom detta gör många osäkra så väljer man just det säkra över det osäkra och hållet tyst, och voila så var tystnadskulturen i Sverige född. En svensk tiger nämligen. Det är ett begrepp som jag har klurat på ända sedan gymnasietidens lektioner i samhällskunskap, men som jag först nu i vuxen ålder börjat förstå innebörden av.

Mina reflektioner över det svenska läget skall absolut inte misstolkas som kritik mot det svenska folket. Nej, absolut inte. Tvärtom. Svenskar är i min mening ett unikt och mycket förträffligt folk. Den sorten hittar man ingen annanstans i världen enligt min mening, förutom bland utlandssvenskar då som faktiskt brukar vara mer svenska än svenskarna här hemma. Kanske för att ens rötter och allt svenskt blir så mycket viktigare när man bor utomlands och har något att jämföra med samt inte längre kan ta det svenska trygga och självklara för givet.

Jag har i regel alltid kunnat plockat ut och identifierat svenskar i en folkmassa på till exempel en flygplats utomlands. Lätt som en plätt. Svenskar har en sådan självklar och trygg hållning och ett sådant naturligt förhållningssätt och naturlig stil på något totalt oförklarlig men ändå bland svenskar underförstått vis. Det säger till och med min grekiska farbror som har bott över hela världen i sin roll som yrkes-diplomat och ambassadör och som är gift med svenska Anita. Man ser direkt att det är svenskar, säger han. Det syns på kroppsspråket, hållningen och kläderna, påstår han vidare. Och ja, jag kan bara hålla med.

Summa summarum, det jag vill säga om svenskarna är att jag tror att de bara anpassar sig till det rådande läget så som de alltid gjort.

Tänk här vad den ena tanken leder till den andra egentligen. Det händer hela tiden i mitt skrivande om jag bara låter tankarna och orden flöda.

Jag skulle ju bara skriva ett litet blogginlägg om hur tråkigt och oproduktivt det har varit att vara sjuk i en hel vecka och så bubblade allt detta upp. 

Jag skulle också skriva om att Corona-krisen och allt vad det innebär med att vara trångbodd och inte självförsörjande vad gäller mat etc. har visst fått vissa storstadsbor att vilja byta bort sin lägenhet i Stockholms innerstad för ett hus på landet.

Ganska frestande för mig :-) 

Det kanske blir någon slags massflytt ut ur storstan och till landet nu. I alla krislägen så är det ju faktiskt så att det är folk på landsbygden som har den största chansen att överleva på egen-odlat, egen-fiskat, egen-jagat, utedass, solceller på taket, källor i skogen med rent dricksvatten, ved från skogen etc. Vidare är det lättare att hålla sig undan den smittohärd som storstädernas trängsel oundvikligen och onekligen utgör. 

Nu börjar jag ändå piggna till lite. Eller är det bara mina tre koppar kaffe och 500mg Alvedon nu på morgonen som lurar mig? Det återstår att se.

Ha en fortsatt fin dag och var rädda om er där ute!