Lokalproducerat och Ekologiskt

Gångavstånd från huset ligger Saluhallen och där kan man köpa närproducerad och ekologisk mat av fantastisk kvalitet. Förutom mat finns det godis och heminredning, dock ej lokalproducerat :-) 

Köttet kommer uteslutande från olika bondgårdar på orten och runt om i Dalarna. 

Ostarna är som allt annat från närområdet. 

En burk honung från skogsbyn Säs norr om Mora köpte jag med mig hem. Men vill man äta nyttigt så kostar det. Senare på kvällen åkte jag till ICA och såg att honungen där kostade 35 kronor jämfört med 75 kronor som jag betalade för den ekologiska och närproducerade varianten. 

Visst är mat en klassfråga. Människor med mindre pengar i plånboken får äta besprutade grönsaker och kött med antibiotika från sönderstressat boskap. Fy så hemskt! Jag blir illa berörd bara jag tänker på det. 

Badrumsinredning

50 Shades of Grey

Att det nu är höst på riktigt har väl ingen missat. 

Vad grått det är idag! 

Men Lando fortsätter med sina morgondopp i vanlig ordning och det verkar liksom inte spela någon roll för honom om det är ett iskallt Siljan i Dalarna eller ett sol-ljummet Stilla Hav i Kalifornien. Bada ska man bara. Japp, då får det bli så.

Höstdagg i gräs. Vackert!

Satan i gatan vilket lyx att få starta morgonen med en lång härlig promenad i lagom takt just när andra skyndar iväg till jobbet. Men inte jag. Inte nu. Kanske en annan dag. Vem vet.

I dag står annat på agendan som till exempel fika på stan med en underbar kompis från min gymnasietid.

Lyckliga gatan...

Ser ni Lotta-på-Bråkmakargatan-huset till vänster? Området är fullt med charmiga 20-tals och 40-talsvillor så det är bara att titta och njuta speciellt där folk valt att varsamt renovera och göra lantliga drömhus av de gamla villorna.

Gipsat,

flytspacklat och nya fönstret på plats. Har vi tur så kommer kakelsättaren på måndag. Hoppas. 

Ja, och kakel har jag hunnit välja faktiskt. Blixtsnabbt som sist och i vitt och grått, alltså helt linje med hur alla andra svenskar har det i sina badrum. För i Sverige vill alla ha lika. Men jag tänker klassiskt, tidlöst och hållbart. Ja, om det nu finns några tidlösa badrum för inget brukar väl skvallra mer om åldern på ett hus än stilen på badrum och kök. Så kanske vi nu får typiskt 2015-tals badrum.

Trots mitt lite fega och trista val av kakel känns det ändå jättebra eftersom jag passade på att köpa med mig fantastiskt vackra handdukar i mängder från USA i märkena Ralph Lauren, DKNY, Tommy Hilfiger, Lacoste, och Nautica som nu kommer att få sätta färg på badrummet.

Vad gäller Ralph Lauren så är jag stormförtjust och har så varit i alla herrans år. RL är en riktig American klassiker som håller i alla lägen både vad gäller kvalitet och stil och jag har förstås hunnit samla på mig en hel del RL i form av kläder, skor, och heminredning. Här kommer ett axplock av sådant som jag är supernöjd ägare till...

 Klassisk lång stickad dubbelknäppt ullkofta som faktiskt påminner om min svarta Busnel som hänger bredvid.

 Lätt tunn täckjacka i guld-beige som är perfekt till vår, höst och kalla svenska sommarkvällar.

Kabelstickad Kashmir! En riktig karamell. 

Jag har matchande skor i mocka. 

Min älskade RL lampa som var ett riktigt fynd för 99 dollar på Home Goods Store eftersom den kostar över 1000 dollar i vanliga fall.

På lunch i La Jolla i RL boat neck t-shirt med 3/4 ärm och RL solbrillor. 

 RL Espadrillos inför sommaren i tjockt svart Thaisiden. 

Slutligen min härliga blåbärsklänning i det skönaste av material och i de härligaste av blåa nyanser. Ja och så är det ju ett stort plus förstås att klänningen känns som ett nattlinne. Denna modell satsade RL stort på under säsongen och jag såg att den fanns i massor av färger och mönster. Jag såg den på bl.a Blondin Bella, men i rött.

Ojojoj!

Vad glad jag blir och så himla tacksam att få bli så bekräftad. Härligt för själen på något sätt, en själ som blivit lite kantstött och trött. Trött på oförmågan av många organisationer att känna igen och ta tillvara på medarbetares kompetens. Förbannad på små människor på mindre ort som tenderar att känna sig hotade när folk besitter kunskaper och förmågor som inte de har. Uttråkad över att inte få använda mina i full kapacitet. Men superglad då jag upptäcker att så inte är fallet på alla ställen...Haha, och ja, nu ska jag le hela vägen hem. Jag visste det! Jag bara kände på mig att jag jobbar för en bra, stark och trygg verksamhet. För folket här är finnemang. Så bra på sina jobb.Toppen all the way around. Goa människor av olika slag som kan det här. Jag inser att jag tillåtit uppgivenheten få krypa alldeles för nära, ja så farligt nära att jag börjat förlika mig vid hur det är här och intalat mig själv att det inte går att ändra på och att det inte finns undantag, men hallå! Men det är inte bekräftelse jag är ute efter, nej nej, utan det är att få använda allt jag kan och allt jag har med mig för att göra skillnad. Är det för mycket begärt?

I am not the first person you loved.

Kan man vika ut sig lagom?

var frågan en bloggare ställde nyligen då besökstatistiken i dennes blogg skenat iväg till oväntade höjder. 

Ja, det är en fråga som även jag ofta ställer. För förutom de tragiska skvallertanterna i byn så är det ju för mig en massa okända människor där ute som regelbundet tittar in och läser om mitt liv, och hur mycket kan man egentligen dela med sig av?

Det händer ju så otroligt mycket på det personliga planet här just nu och mitt liv tar en ny riktning men ändå skriver jag mest om skogspromenader vid sjön och renovering. De gånger jag skriver om att JAG BLIR MATT till exempel eller något annat smarrigt skjuter även min statistik i taket och jag kan inte låta bli att undra om folk särskilt gillar att läsa om elaka vuxna, idioter, ledsamheter och intriguer? Vad tror ni? Är det att föredra framför heminredning måntro?

Vid tillfälle har jag faktiskt skrivit om rätt personliga och jobbiga saker men har märk att samhället tyvärr är lite skevt vad gäller hantering av sådan information. Till exempel när jag skrev kilometervis, mest för att få skriva av mig, om arbetsplats mobbingen jag råkade ut för 2012 och hur jag upplevde det blev jag både sanktionerad, hotad, och uppmanad att ligga lågt med mina tankar och funderingar kring vad som hade hänt. JAG som bara lyfte fram tragedin i ljuset upplevdes som problemet. Jag blev den besvärliga. Efter detta har jag nu full förståelse för att journalister mördas när de försöker rapportera från diktaturer och krig och andra eländen runt om i världen och varför TV producenterna för program som Uppdrag Granskning hotas till livet. Man vill ju hindra informationen från att komma ut helt enkelt. Som tjuvar i mörkret vill ju förövarna förstås få fortsätta omärk och det blir ju fruktansvärt besvärligt om någon börjar rapportera om eller granska det som försegår, och vad gör man då? Jo, man hotar, mördar, eller sanktionerar den som påtalar fel och brister, för det är ju skämmigt om det hela kommer ut. Eller? Notera här att det blir inte utövarna som är problemet utan de som rapporterar om det.

Uttrycket "Don't Shoot the messenger!" kom ju till av en anledning, eller hur? 

Det som är svårt för människor i vår omgivning, och speciellt för svenskar som är notoriskt fega, är att om de får vetskap om att någon betett sig illa eller att det har gått fel till så kan det ju bli så att de måste ta sida, stå upp för eller emot något när de egentligen skulle vara skönast att få vara neutral och inte behöva lägga sig i. Sticka huvudet i sanden med andra ord. Vända ryggen åt medmänniskor som far illa. Jo, för det är ju just det som människor utan civil kurage och moral kurage jämnt och ständigt gör. Avstår från att ta parti. Avstår från att säga ifrån. Låter mobbarna fortsätta mobba. Och det här är så jävlar svenskt att det blir skämmigt! Fasiken vad glad jag kan känna mig över att vara en modig amerikan ibland, istället för en feg svensk. I USA är det tvärtom, där säger majoriteten ifrån och att hissa bullshit flaggan när något inte går rätt till har man absolut inte som helst några problem med. Ja, det här har jag ju rantat om förut...

Men jag måste säga att jag är oerhört stolt över min dotter. Hon är stark och modig och besitter mycket mer civilkurage än vad jag gjorde vid hennes ålder. Hon säger ifrån, påtalar fel och brister, står upp för det som är rätt och emot det som är fel. Men fasiken vad mycket skit hon får utstå för att hon är sådan och det gör ont i mitt modershjärta varje gång hon blir besviken på en kompis som visar sig vara för feg för att göra det rätta och som därför håller sig neutral och inte står upp för henne som hon skulle göra för dem utan att blinka en sekund. Men jag har talat om för henne att det är tusen gånger klokare att gå ensam i rätt riktning än att gå med gruppen i fel riktning. Jag har även talat om för henne att just för att hon är så modig och vägrar att stå och titta på när något är fel eller någon blir utsatt så kommer hon att bli grymt besviken på människor i sin omgivning. Gång på gång kommer hon få att vara med om att folk väljer den fega linan och att de kommer att svika henne genom att inte stå bredvid och stötta för att de inte vågar helt enkelt. Men samtidigt som den Mamma-Björn som bor inom mig vill attackera alla som sårar och sviker min dotter, så är jag så stolt att jag kan spricka att hon inte är en feg medelmåtta. Fan, hon törs den jäntan! Och hon har redan börjat rensa i vänkretsen och väljer bort sådana som beter sig illa och snackar skit. Tänk att det hade inte jag modet att göra förren jag var långt över trettio. Heja dej min underbara dotter!  Världen skulle behöva fler starka, modiga, och omtänksamma unga kvinnor som du!

Women who follow rules

rarely make history!

and 

If you are not criticized, you may not be doing much

~ Donald Rumsfeld. 

Before and after

Before.

Så här såg det ut i förrådet när vi var i huset på visning.
Så 70-tal, men vi såg potential. 

Vi hade tänkt att byta ut dörrarna men när vi hade målat taket och väv-tapeten kritvit kom dörrarnas fina grågröna nyans fram, nästan lindblomsgrön, och matchade min Lene Bjerre gardin och lampskärm perfekt. 

Glädje! 

 Voila!

After.

Till höger installerade vi garderober med skjutdörrar. 

Lene Bjerre hissgardin och matchande lampskärm sydde jag till huset i Kråkberg.

Tänk att de matchar 70-tals färgen på de befintliga dörrarna! 

Yes!

Det känns

så fantastiskt lyxigt att ha sjön alldeles nedanför huset och vi går gärna åt det hållet när vi tar en promenad Lando och jag. Luften var sval och höst-krispig och det blev djupa andetag tidigt i morse efter att jag precis klivit av ett 24 timmar långt arbetspass. 

Perfekt! Just vad en sliten arbetsnarkoman behövde i arla morgonstund. Syre i massor. 

Lando springer i vassen med pinnen i munnen. Han är rolig den hunden. 

På skogspromenad vid sjön. 

Lando kommer liksom flygandes...Full fart.  

Hem och rensa ur en blombukett som behövde kastas, men tre Nejlikor var fortfarande jättefina så de fick bilda en liten minibukett. Gulligt tycker jag. Jag älskar små vaser med blommor utplacerade runt om i huset.

What I know for sure: 

Nu är jag jättetrött så nu blir det lite siesta innan jag sätter mig och syr gardiner till Bellas rum. 

Tankar om livet

Slappna av och följ med. 
Livet kan vara för jävligt mellan varven. Men lita på att det blir bra, för det ska bli bra. Allt kommer att bli som det ska vara. Falla på plats. Lösa sig.

Låt saker och ting vara. 
Lägg inte värderingar i alla möten och i allt som händer. Var inte så snabb att kritisera och klandra andra. Kom ihåg att när man lägger ett negativt värde i någonting så kan aldrig det som är sant frigöras.

Säg inte negativa saker om dig själv. 
Var snäll mot dig själv, vårda dig ömt och var glad och tacksam över att du har en frisk och stark kropp som kan bära din glittrande själ. Kom ihåg att du är unik. Det är de mänskliga skavankerna som gör oss perfekta. Ofullkomligheten gör oss fullkomliga.

Älta inte det som varit. 
Vi kan inte göra det som är gjort ogjort för det som redan har hänt kan vi inte ändra på. Däremot kan vi försöka förstå att sorg, svek, brutna löften och andra motgångar bara är en del av livet. En bråkdel av summan av det hela och fullkomligt normalt att råka ut för under en livstid, och när man tänker på det så kan man få perspektiv. Kom framför allt ihåg att man är inte sina misstag och själva insikten om att man har gjort fel är helande. Be om förlåtelse och förlåt dig själv. Gör om och gör rätt. Lev nu. Frigör dig från situationer som inte är i kongruens med dina värderingar och umgås inte med människor som har negativ inverkan på dig. Flytta dig undan tung energi och in i ljuset. Stå inte i skuggan av värmen, bli en del av den. Värm sedan andra och varandra.

Frid!

Bilder från våran Ö i Kalifornien. 

Hunkydory

Dagens spontaninköp i regnet: 

Jag sprang förbi favoritaffären Solveigs som ligger i centrala Mora nu på förmiddagen och en av ägarna var så otroligt snyggt klädd i denna härliga blus från Hunkydory till ett par snygga jeans och boots att jag fick lov att ta med en hem själv. Så snygg, så skön, och tydligen bara att tvätta och hänga. 

Perfekt!

Solveigs är en otroligt fin affär med varm och personlig service. 

Affären har varit familjeägd i alla tider och vi har klätt oss där i generationer. 

Klänningen min mamma bar då jag döptes 1970 är uppsydd hos Solveigs

Faktiskt kommer båda dessa gula klänningar från Solveigs, både den som Maj-Lis har på sig till vänster och den min mamma har på sig till höger är uppsydda speciellt till dopet. 

Mammas i härligt crepe-tyg har guldbrodyrer infällda i midjan 

och hon har klänningen kvar fortfarande. 

Advanced logistics!

Nu springer livet!

Jobba, jobba, jobba, snabb-plugga, fusk-städa, och så dö i soffan si så där runt halvnio snåret. 

Jag som officiellt inte jobbar kammar ändå på något konstigt sätt ihop 197 timmar i arbetstid denna månad och slås av att det ju faktiskt är mer än en heltid. Haha, har väl aldrig hänt förr :-) Jovisst! Typiskt mig att köra typ 150% helt oplanerat. 

Imagine that!

Lägg till universitetsstudier på helfart 100%, husrenovering, barn, hushållsarbete och en hund som inte vill vara ensam på dagen och som därför skall skjutsas och hämtas hos mormor och morfar så att livets vardagspussel stämmer. 

Här ägnar vi oss åt logistik på avancerad nivå med andra ord. 

Det går ett tag men om det håller i längden är den stora frågan. Ännu en gång slås jag av att jag är fullkomligt full av beundran över alla svenska mammor som orkar med detta upplägg alltid och på heltid. 

Ni är Superwomen, hela högen.  

En molnig höstmorgon

och på promenad med Lando som fortfarande tar sig ett dopp varje morgon. 

Naturen är så vacker på hösten.