Jag måste bara få tycka

Jag läser just nu kurser på avancerad nivå och en av dem är en obligatorisk kurs i Vetenskapsteori för Ämneslärare och mina rådande tankar om en sådan kurs kan sammanfattas med följande ord: 

PRETANTIÖST ORDBAJSERI

Jo, visst är det viktigt att ha stor kunskap om och insikt i vetenskapligt arbete och visst anser jag att det är enormt viktigt att kunna uttrycka sig korrekt och effektivt på relevant fackspråk. 

Men, tänk på alla dessa människor som ägnat år åt att forska och skriva vetenskapliga texter som inte en endaste människa sedan läser på grund av att språket är för tungt och invecklat. Vidare är det enorm skillnad på det germanska och det amerikanska vetenskapsspråket och jag måste säga att jag mycket hellre läser en vetenskaplig avhandling av den mera lättsamma amerikanska språkvarianten är av den tyngre och mer invecklade germanska varianten. Samtidigt som jag tycker en massa om pretantiöst språk så slår det mig vilken enorm makt det ligger i språket och kan inte låta bli att undra över om vetenskapsmän och forskare med flit väljer ett tyngre och mer invecklat språk som innehåller ord som gemene man inte vanligtvis ens stöter på under hela sin livstid för att stänga ute kreti-och-pleti och avgränsa vem som kan tillgodogöra sig dessa texter och därmed den kunskap de innehåller, för kunskap är makt. 

Själv har jag i mina studier lärt mig att skriva med slagkraft: Kort, akademiskt och effektivt och har faktiskt fått omdömen från bl. a. University of Maryland och University of Southern California att jag har "strong writing skills". Vidare har lärare på högskolan Dalarna vid ventileringstillfällen sagt att jag skriver på ett "modigt sätt" vad det nu betyder eftersom det inte syftade på innehåll utan snarare på ordval och stil. Ja, man kan ju undra.  Haha, just då tordes jag faktiskt inte fråga hur modig de än tycktes tycka att jag varit eftersom jag bara höll andan och ville bara få mitt arbete godkänt. Vidare var jag inte heller helt tvärsäker på om modigt skrivande var något positivt eller något med negativ koppling här i Sverige medan jag däremot skulle ha varit tvärsäker på att det var positivt om jag hade befunnit mig på ett amerikanskt lärosäte.

I USA är det nämligen bra att vara modig men i Sverige har jag en känsla om att modiga personer uppfattas som besvärliga och att man känner sig mycket mer bekväm med lite halv-fega människor som inte står för något speciellt och därmed inte ifrågasätter något i sin omgivning öppet. 

Nyligen skulle jag skriva inledning och bakgrund i en vetenskaplig uppsats och i min (otåliga, effektiva och kortfattade) värld skulle jag lätt med tre meningar kunna uttrycka vad uppsatsen skulle handla om samt ge bakgrund men tvingades ordbajsa om sådant som alla redan känner till (common knowledge) på en hel sida innan jag slutligen kunde avsluta med orden Denna uppsats ämnar undersöka.... 

Fy vad rasande jag kände mig.  

Vidare kan jag inte låta bli att fundera över NÄR vi lärare på högstadiet och gymnasiet skall ha tid att ägna oss åt forskning? Med akut lärarbrist, hög arbetsbelastning och löner på knappt 30 000 kronor i månaden tror jag att 99,9 % av alla lärare är glada om de ens hinner med sitt dagliga arbete utan att duka under och mycket hellre lägger krut på undervisningsmetoder än att sitta och forska och skriva vetenskapliga avhandlingar som tar flera år och som sedan ändå ingen läser. 

Vad finns verklighetsanknytningen? Syftet? 

Jag tycker att demokrati skall råda inom all kunskap, men så länge vi väljer att fortsätta att ägna oss åt pretantiöst ordbajseri i våra vetenskapliga texter stänger vi ute stora delar av befolkningen från viktiga upptäckter och slutsatser inom alla ämnen som faktiskt många skulle gynnas av att ta del av.

Titta nu bara på alla idioter i USA som röstar på Trump
the poorly educated som Trump själv kallar dem
och som skulle behöva få inblick i lite forskning på vad det egentligen är som händer , vilket psykologiskt fenomen de faller som käglor för...

Om texterna om Hitler och hur han fick en hel nation att tro på att deras olyckliga omständigheter efter andra världskriget var någon annans fel (judarnas), skulle vara lite mer lättlästa så skulle kanske amerikanerna som röstar på Trump känna igen det där med att skylla på andra (invandrare och muslimer) för sitt eget predikament.   

Ja, jag fick bara lov att tycka lite.

Nu känns det bättre.