Just nu

händer det så enormt mycket och det är ju solklart att allt är material som ingår i den intensivkurs om allt man kan/ska råka ut för här i livet, den kursen som är livslång för de flesta men som jag lyckats hålla mig undan in i det längsta och måste därför nu ta den speedade varianten som innehåller typ allt på en gång, och därför har orden "Det är inte hur man har det utan hur man tar det" nu en central mening i mitt liv då det är bara att följa med i de svängar som för det mesta liknar en virvelvind och hålla i sig för glatta livet samtidigt som man måste förstå att detta bara är en del av livet. Det ingår. 

Den svåraste delen är observationsuppgiften, den där man bara kan titta på och inget göra, och grupparbeten är jag heller inget vidare förtjust i då det råder akut brist på folk med kompetens vilket gör att de påtar i uppgiften på ett sätt (med flit eller av okunskap) som bara ställer till det, gör det värre och resulterar i en massa reparationsarbeten för min egen del. De enskilda uppgifterna är bättre och skulle vara det absolut optimala arbetssättet om det inte nu fanns så många människor som vill vara med och tycka och försöker påverka och som börjar gnissla om man inte gör som de säger, men de har ju missförstått allt och fattar helt enkelt inte att detta är min enskilda uppgift och den skall dom ge fan i. 

Men nu när man kommit så långt som man förmår och står vid avgrunden till det okända gäller det att hålla fast vid tron att en av två saker kommer att hända: Antingen finner man en stabil grund att stå på eller så kommer man att lära sig flyga riktigt riktigt bra. 

Nu har Påsken flyttat in i köket hemma hos oss. 

Ha en fin kväll!