Att våga skriva om svåra saker

Det råder inflation av bloggar som rapporterar om rätt ytliga ämnen och om sanningen skall fram så skriver jag ju själv ofta om sådana ytligheter eftersom jag gillar heminredning, blommor, vacker natur, god mat och en och annan snygg tröja mellan varven. Ja, fasiken så materialistisk man kan vara ibland och då blir det en massa feel-good-inlägg helt enkelt, men jag tycker faktiskt också att bloggare som har en massa följare också skall passa på att ibland ta lite samhällsansvar, uttrycka lite civilkurage och skriva om lite svåra saker, och speciellt om sådan ämnen som är lite jobbiga eller kontroversiella och känsligt. Heck! Vi har ju en publik! Läsare! Passa på att påverka och göra något bra! Skriv om något viktigt! Använd forumet till att skapa medvetenhet och engagemang i viktiga ämnen. 

Varför gör så få bloggare det? Varför pushas produkter och kläder och inte medvetenhet och dialoger? Törs man inte? Är folk generellt inte pålästa eller insatta? Saknas intresse för viktiga saker som dagligen sker i vårt samhälle? Jag undrar...och förundras ofta av bristen på detta.

Tänk om Prinsessan Victoria, Prinsessan Madeleine och Drottning Silvia bara skulle använda den uppmärksamhet de får som personer för att påverka folk att handla vissa klädesplagg, möbler, och ansiktskrämer? Nej, de är smartare än så och vet att folk lyssnar och att allt de gör uppmärksammas och därför driver de Childhood, kämpar för miljön, mot Alzheimers, mot mobbing och belyser andra viktiga ämnen i samhället.

Vi måste hjälpas åt att rikta strålkastarljus på samhällsproblem! Vi kan inte överlämna allt jobb till Uppdrag Granskning. Men tyvärr är folk rädda och bekväma, vill helst sopa jobbiga ämnen under mattan och inte lägga sig i, för en svensk tiger. 

Själv skriver jag ofta om en tråkig och känslig sak då jag själv har varit utsatt för grov vuxenmobbing när jag jobbade på ett företag här i Dalarna som heter Siljan Turism och tänker därför aldrig sluta att rikta strålkastarljuset på ämnet som många faktiskt inte törs ta upp, på grund av rädsla för repressalier, men som är ett enormt stort samhällsproblem som kostar staten och företag miljontals med kronor varje år i sjukskrivningar och förlorad produktivitet. Men tänk vad många tusentals människor som lever utsatta för vuxenmobbing dagligen och som aldrig tycker att det är kul att gå till jobbet och som alltid har en knut i magen. Så ska det inte få vara! Själv sa jag upp mig på företaget och gick hem och blev sjuk och VDn, som har det yttersta ansvaret över personalen på ett företag, vägrade att ens prata med mig om vad som hände, fast jag begärde ett samtal. I år är det fem år sedan och ingen på företaget har någonsin hört av sig till mig för att höra vad som egentligen hände eller hur jag mår, säkert av flera orsaker men med all säkerhet är den största anledningen att mobbarna blev ju kvar på arbetsplatsen och därmed fick ensamrätt i talarstolen att berätta sin version när jag hade lämnat fältet, och tyvärr ifrågasätts den inte, för folk är godtrogna och inte vidare källkritiska av sig, utan rätt enkla i sitt tänk. Folk är rätt lättlurade på så sätt och ingen svår match alls för de där manipulativa mobbarna med andra ord. Varför finns det så många korkade människor?

Vidare har min dotter varit utsatt av en före detta klasskamrat här i byn som påverkade och pressade resten av kamratgruppen att frysa ut min dotter under en längre tid. Jobbigt och ledsamt, men det intressanta med det är att många i kamratgruppen nu hör av sig till min dotter och ber så innerligt om ursäkt och säger att de inte förstod vad som hände, men nu gör de det, och de skäms över att de kunde låta sig missledas så av ringledaren som stod i spetsen för elakheterna. Stort tycker jag och det tyder på mognad och insikt. Många simmar ju bara med i fiskstimmet för de vill vara accepterade i kamratgruppen, och så gör ju tyvärr också många vuxna och därför stoppar de sällan processer där enstaka personer blir orättvist behandlade, utfrysta eller mobbade. Men det måste vi ju ändra på och hur gör vi det om vi inte skriver och pratar om det?

Jag tänker därmed fortsätta att skriva om sådant som är känsligt och svårt. Ämnet vuxenmobbing är numera min plattform. Man ska fan vara SNÄLL! Man skall alltid ha omtanke för sin medmänniska som högsta prioritet och det finns så många sätt att säga saker på. Man behöver inte alltid vara spikrak, okänslig och rappkäftad i allt, för då saknar man nämligen social kompetens, och saknar man social kompetens skall man absolut aldrig tillåtas att jobba med människor! Man skall vara ödmjuk och smidig. Man skall vara snäll och gullig ,och det betyder inte att man är svag eller en dörrmatta eller en mes, nej det betyder tvärtom att man kan ta människor på rätt sätt. Att man har social kompetens, och när människor mår bra så blomstrar dom och blir produktiva. Yes! Tänk! Varför är det så få människor som tänker?

Dalamorgon...På väg till jobbet. 

Godmorgon!

Jag önskar er en trevlig fredag och hoppas att fler bloggare börjar göra skillnad.