Passiv inkomst

Jag investera i aktier och mitt mål är att ha en sådan stark passiv inkomst i form av avkastning i framtiden att jag kan dra mig undan yrkeslivet och gå i pension så tidigt som möjligt, helst i går :-) Jag har skrivit många gånger här i bloggen att jag är absolut ingen karriärskvinna och min identitet som person är absolut inte kopplad till någon yrkestitel, som den ju faktiskt är för jätte många, vilket betyder att jag inte hamnar i någon som helst identitetskris utan ett betalt jobb. Jag har varit hemmafru i nästan 20 år och det var rätt fantastiskt att ha så mycket tid att läsa, träna, studera, resa, sy, klä om fåtöljer, måla om möbler, laga god och nyttig mat, sola, luncha med väninnorna, gå på happy hour, hålla på hemma i huset och i trädgården, titta på TV, gå på bio, gå långa promenader, fika, samt kunna umgås med familj och vänner hur mycket som helst och helt utan stress. Men nu är jag en skild ensamstående mamma som jobbar heltid och kallar mig själv humoristiskt The Reluctant Career Woman. Haha...Jag tänkte faktiskt döpa min blogg till det med domän namnet var redan upptaget, vilket måste betyda att det finns fler reluctant career women out there :-)

Förutom att jag vill ha mer tid att leva så är en stor orsak till att jag vill kunna dra mig undan yrkeslivet också av respekt mot mig själv då jag tycker att klimatet på många arbetsplatser är brutalt och detta är faktisk en stor och bidragande faktor till att så många människor i Sverige bränner ut sig samtidigt som psykisk ohälsa härjar rampant och ligger på rekordnivåer i vårt trygga jämställda land.

"900 tusen svenskar mår dåligt flera gånger i månaden av att gå till jobbet, 

enligt Sveriges Företagshälsors Jobbhälsobarometer".

Svenska Dagbladet söndag 22 januari 2017, s. 26.

Allt handlar om vinst till varje pris samtidigt som inget får kosta. Pressen blir enorm och går det dåligt för företaget tar ledningen omedelbart bort frukten och kaffet från personalen som en sparåtgärd, vilket är dumsnåleri, enligt en artikel i Svenska Dagbladet som handlade om misstag som chefer gör. Jag vet för så gjorde cheferna på den arbetsplats som jag sa upp mig från 2012, och när micron gick sönder i personalrummet på samma ställe köpte företaget ingen ny för det fanns det inte pengar till fick personalen veta (Vad kostar en billig micro? 1500 kr?). Jag blir mycket ledsen bara jag tänker på hur illa man far med människor på vissa arbetsplatser samt hur otryggt det kan vara att säga ifrån, vilket gör att många inte vågar göra det innan väggen redan är ett faktum. Sverige har dessutom inga starka externa HR avdelningar som stämmer i bäcken och då finns inget som buffrar om något händer på arbetsplatsen. Och därmed tror jag att jag själv inte är gjord för eller passar i yrkeslivet. Jag blir nämligen tokig när man inte sätter människor i första rum, och det är sällan man gör det på arbetsplatser här i Sverige. Tyvärr. Om det beror på okunskap eller arrogans vet jag ej.

The Law of Money: 

"People first, then money"

~ Suze Orman, Financial Guru. 

Att springa i ekorrhjulet och ha heltidsjobb är något jag gör just nu för att jag måste, men att fjäska för chefer, spela det arbetsplats politiska spelet, underkasta sig informella maktstrukturer, lyda galna Miss Bossy Pants, konkurrera med kollegor och armbåga sig fram bland tjänster lämnar jag glatt över åt andra, för sådant är min mage inte tillräckligt stark för. Stackars människor, säger jag då bara. För allt det där måste vara så fruktansvärt jobbigt att hålla på med i mer än ett par år i stöten. Själv satsar jag nu varenda överbliven krona på min framtida frihet, och oj så spännande det känns.

"Happiness is a byproduct of freedom!"