till vuxna människor som inte kan uppföra sig?
Jag har vid flera tillfällen i mitt liv råkat ut för vuxna människor med mycket svaga kunskaper i ämnet Vett & Etikett och eftersom sådana människor för det mesta bara omedvetet klampar på och rakt in i klaveret, utan att ha en blekaste aning om det, så blir det ju upp till mig att hitta ett förhållningssätt till det som sker så att situationen inte leder till ledsamheter eller till något som kan kännas olustigt och obekvämt.
Jag skall här ge ett exempel på ett vett & etikett brott som jag själv råkat ut för:
Vi bor i Spanien och jag har bjudit hem fyra amerikanska militärfruar på lunch hemma i vårt hus på Calle Velazquez i Vista Hermosa. Jag känner tre av fruarna väl och har även bjudit in en fjärde fru som jag bara träffat en gång tidigare eftersom hon och hennes man och tre barn är rätt nyanlända från USA. Jag har gjort en stor kycklingpaj och en härlig sommarsallad och till efterrätt serverar jag kladdkaka med vispgrädde.
Jag har med flit använt den stora pajformen eftersom jag gillar när det blir rester kvar som vi i familjen kan äta till middag eller lunch nästa dag eller göra några matlådor av. Allt för att slippa hålla på att laga en massa mat hela tiden. Ja, så vi i sällskapet äter och när vi är klara konstaterar jag nöjt att det finns paj kvar som jag och mannen kan äta till middag senare på kvällen när han kommer hem och det kommer att räcka ganska så precis. Men det är då det händer...Personen som tydligen helt saknar vett och etikett går till attack! Den nyaste bekantskapen, kvinnan jag bara träffat en gång tidigare, tar fram en tupperware form ur sin stora handväska och börjar helt sonika och utan att fråga om det går bra lassa i det som är kvar av pajen i den medhavda lilla lådan samtidigt som hon säger:
"-Det här tar jag hem till Bill så slipper jag laga middag ikväll". Alltså HALLÅ! Är det någon mer än jag som råkar ut för sådant ibland? Och vad säger man och vad gör man i en sådan situation för att det inte skall bli bråk eller dålig stämning? Det verkar vara sant det där att med käckhet kan man komma långt men med fräckhet kan man komma längre. Diplomatiskt och artigt frågar jag henne om hon inte skall ta med resten av kladdkakan hem till barnen också, så blir även de glada. "-Nej", säger kvinnan då. "-Den innehåller på tok för mycket socker".
Kvinnan stal huvudrätten och kritiserade efterrätten och hade absolut ingen aning om att hon gjort dubbla övertramp rakt in i klaveret, och en sådan situation kräver ju mycket av mig som värdinna som måste vara snäll och tillåta henne uppföra sig illa av en rad olika anledningar:
1. Hon vet inte om att man absolut inte gör det hon just gjorde.
2. Hon är ny och jag kommer att ingå i samma umgänge som henne i minst två år framåt. Dessutom finns risken att jag kommer att stöta på henne i nyckelpositioner längre fram i livet.
3. Hennes man kommer att jobba med min man under samma tidsperiod. Dessutom har hennes man högre rank.
4. Jag vill inte att det skall uppstå en spänd eller pinsam stämning på min lunchbjudning.
5. Jag vill inte att hon skall känna sig dum.
6. Jag vill inte att mina andra gäster skall känna sig illa till mods.
Jag noterar i minnet att jag i framtiden måste göra allt för att förebygga att detta någonsin skall hända igen på min vakt och ett av knepen jag börjar använda är att på framtida luncher då kvinnan är med servera en färdig tallrik. Alltså ungefär som på restaurang, där tallriken kommer ut färdig från köket med maten redan snyggt upplagd. Kvinnan ges aldrig mer möjlighet att se vad som finns kvar av den serverade maten.
Fortfarande än idag så kan någon av mina andra tre väninnor som var med på just denna lunch för 22 år sedan skrattande i slutet av en måltid hemma hos mig skoja om att de skall ta med det som blev över hem till sin gubbe...
Till det helt otroliga hör sedan saken att vi stöter på detta par i Italien där vi ingår i Amerikanska flottans 6th Fleet Staff ca. 12 år senare. Där sätter kvinnan i system att hennes man ringer till henne från fartyget (som ligger i hamnen och där hennes man jobbar natt) och säger att han glömt maten hemma, och eftersom vårt hus ligger närmare fartyget än deras hus så är det lättast om hon tar av middagen som serveras hemma hos oss och till våra inbjudna gäster (hon är en av dem) och sedan åker till fartyget med maten istället för att åka hela vägen hem. Detta händer vid upprepade tillfällen och nu är kvinnans man min mans chef och därmed blir det stående skämtet att jag alltid skall laga lite extra mat till chefen medan jag ändå håller på. Det är sådant man skrattar åt nu, men då blev man rätt trött på det efter några ggr.
Men skämt och sido...Jag kan faktiskt bli ursinnig bara jag tänker på att det faktiskt oftast är så det är människor som vet hur man uppför sig som råkar ut för att få gå på äggskal och böja sig baklänges i situationer där andra vuxna inte kan uppföra sig. Bara för att rädda situationen, för det gör man i en social situation om man har vett och etikett. Man tar inte för sig och man bjuder inte in sig och man prackar inte på eller utnyttjar folk...Gör man det hör man faktiskt hemma i skamvrån!
Man kan ju också rätt och slätt be folk att dra åt helvete eller skälla ut dem framför alla, men så gör inte folk med vett och etikett. Nuförtiden undviker jag att ha något att göra med folk som inte kan uppföra sig. Faktiskt. De hör inte hemma i mitt liv om de ständigt gör en massa grova övertramp som får andra att må dåligt. Nu är mitt motto vad gäller sådant samma som min dotter Emilias (som har civilkurage i massor) : May the bridges I burn light my future path! För det är faktiskt som min väninna Stacy säger: Det finns mer än ett sätt att ta sig över vattnet, och det har hon alldeles rätt i.
