Ridolycka

Precis då jag sitter där och är så nöjd med min lugna fredag så ringer telefonen. 

Det var ett okänt nummer från samma kommun där min yngsta dotter går på gymnasiet och även bor på internatet. Hon gör sin praktik just nu hos travtränaren Kajsa Frick  och hade bestämt sig att stanna kvar på skolan över helgen för att ha lite extra tid att rida på och ta hand om sin egen häst. 

När jag svarade var det en gråtande Bella på andra sidan tråden och jag försökte få veta vad som hänt. En man tog telefonen och berättade att Bellas häst hade blivit skrämd av en traktor som kommit farandes i ganska hög fart på vägen där Bella red och då hade hästen börjat stegra okontrollerbart och Bella som höll sig fast och försökte tygla hästen med all sin förmåga föll till slut av och hästen skenade iväg. Snälla främlingar kom till platsen och försökte trösta, hjälpa och lugna Bella och de tillkallade även ambulans och räddningstjänst eftersom Bella hade slagit sig rejält. 

Hästen hade sprungit iväg och Bella var mitt i sin egen olycka jätteorolig över att den skulle bli påkörd eller fara illa, men folk på plats lyckades fånga in den och andra snälla omtänksamma själar ombesörjde så att den kom tillbaka till skolans stall. 

Jag mötte upp ambulansen på sjukhuset och Bella blev mycket väl omhändertagen av enormt kompetent och proffsig personal på akuten. Hon var rejält blåslagen men den största oron var om hon skadat ryggen eller nacken och specialister tillkallades för att undersöka henne.

Som tur var hade hon inga sprickor eller frakturer i rygg eller nacke men mycket ont i höften och svårt att stödja sig på den. Hon blev för säkerhetsskull inlagd på kirurgkliniken över natten för trauma-observation och tidigt i morse bestämde kirurgläkarna som gick ronden att man skulle röntga höften för att utesluta fraktur eller spricka. Vi fick veta att inget var trasigt men att hon nog skulle ha rejält ont ett tag då det sitter en massa muskelfästen i höften och nedre ryggen som fått en rejäl smäll. 

Lite senare på dagen fick jag ta hem min Bella och jag kan inte med ord uttrycka vad lättad och tacksam jag är över vilken enorm tur hon haft som inte skadat sig allvarligare. 

Jag är även enormt glad och tacksam över de helt främmande människor som så snabbt och tveklöst kom till min dotters undsättning för att hjälpa och trösta och säkra situationen både för henne och för hästen. I vår många gånger till synes kalla och anonyma värld finns varma omtänksamma själar, och de dök upp när vi som bäst behövde dem. Tack kära gode Gud! Bella hade änglavakt. 

Bella på hästryggen i yngre år. 

Nu är det snabbt upp i sadeln igen som gäller.