I min lilla bubbla

Kylan och snön håller Sverige och Europa i ett fast grepp. 

De som skall åka Natt-Vasan får räkna med - 30 grader. 

Helt galet! 

Både att det skall bli -30 grader OCH att det finns dårar som åker 9 mil på skidor mitt i natten. 

Lando och jag tar våra tappra hundpromenader men det är inte så vidare skönt som det brukar vara. 

Men vi går hela rundan och får rejält med motion. När det är så här kallt och blåsigt går jag ännu snabbare än vanligt och får verkligen upp pulsen. Inget ont som inte har något gott med sig. 

Det är ju sportlov och eftersom vi alla bara år hemma denna vecka passar på att vila mig och att njuta i min lilla bubbla. Idag har jag läst och lyssnat på bra poddar och lagat mat. Det är bra att ha lite färdig mat i frysen när ekorrhjulet börjar snurra igen nästa vecka. 

På lunchen hämtade jag Bella hos veterinären i grannkommunen där hon jobbar nu under lovet. Eftersom min morbror också bor i samma grannkommun så äter vi lunch hos honom varje dag. Det är så trevligt och mysigt tycker jag eftersom han bor på mormor och morfars gamla bondgård och där finns det ju många härliga gamla barndomsminnen. 

Morbror, som är precis som grabben i graven bredvid,  sparar på alldeles för mycket och idag hittade jag en hel hög med nostalgi i form av en massa gamla julkort som vi har skickat till honom från världens alla hörn under åren. Oj vad flickorna var små! Det påminner oss alla om att tiden bara swischar förbi i flera hundra kilometer i timmen. Vi måste ta vara på tiden och göra det allra bästa av den. 

Titta vad små Emi och Bella var!!!

Vart tar tiden vägen egentligen? 

Ha en fin kväll! 

The art of battling giants

Den här boken läser jag just nu och den kan jag varmt rekommendera. 

David & Goliath 

Jag älskar att läsa böcker som utmanar sådant som människor tagit för givet i alla tider.. 

Tänk vad vanligt det är att vi tror fel och det är på grund av att vi ofta drar helt fel slutsatser. 

Det här är en bok som får läsaren att tänka om helt. 

Man lär sig massor. 

Spännande från början till slut!

Och mycket utbildande. 

Malcolm Gladwell skriver fantastiskt bra böcker.

Riktiga page-turners. Man slukar böckerna helt enkelt.  

Den senaste jag läste heter The Tipping Point och den är också full av aha-upplevelser. 

Vad läser ni just nu? 

Ha en fin onsdag. 

Lov

och då blir jag kanon-förkyld i vanlig ordning. 

Det rinner ur både näsan och ögonen. Bihålorna håller på att sprängas. 

Inte trevligt alls. 

Jag lyckas hålla mig frisk när jag skall jobba men så fort det blir semester, lov, eller sommar lov så blir jag jättedålig. Det är som om allt släpper. Jag slappnar av och då kommer det. Tänk att jag oftast lyckas hålla emot och mota fan vid dörren när alla andra är sjuka, men tacken jag har för det är att jag blir sjuk på lovet istället. Men, men, man får väl tänka så att då slipper arbetsgivaren i alla fall ordna med någon vikarie. 

Jag har hört från andra som håller högt tempo och som har en massa som skall göras och som de måste hålla i att samma sak händer dem. De blir sjuka när ledigheten kommer. 

Orsa kaffestuga

Men i går skjutsade jag yngsta dottern till grannkommunen där hon skall jobba hela sportlovet hos Veterinären. Så passande för henne som går på Naturbruksgymnasiet. 

På lunchen plockade jag upp henne på jobbet och så hämtade vi lunch på Kaffestugan som vi sedan åt hemma hos Grabben i Graven Bredvid (min morbror) som bor på mormor och morfars gamla bondgård. Det var väldigt trevligt. Så det gör vi om i dag.  

Det föredragna transportmedlet: Sparken. 

Svenskt fika av bästa sorten! 

Lando var förstås också med. Det är han alltid. 

Av någon anledning så känns den här vintern extra utmanande. 

Lång, kall, mörk och alldeles för mycket snö. 

Jag tror faktiskt inte att det här är bra för varken kropp eller själ. 

Man blir trött och håglös och lite smågrinig.

Det tar enorma mängder självdisciplin att dölja det. 

Do what makes you happy!

Vaknar upp i Mora till - 26 grader denna morgon. 

Brrr...Våren känns väldigt långt borta nu.

Nej det här går inte. 

Visst kan det vara trevligt med ett vackert vinterlandskap, 

men så här mycket snö, mörker och kyla kan få mig att önska att jag bodde på lite varmare breddgrader där det är skönt att vara ute och där solen bjuder på lite mer värme. 

Tänk att få gå ut och sätta sig i trädgården med en kopp kaffe nu på morgonen. 

Njuta av morgonsolen, fågelkvitter, hibiskus och palmer.

Det kanske är dags att lägga om livet lite igen.

Jag finjusterar ju hela livet tiden och har aldrig tyckt att man nödvändigtvis skall behöva 

hitta sin plats och sedan stanna där för alltid. Tvärtom så förespråkar jag att man skall 

försöka klämma in så mycket som möjligt i livet. Och man skall bara göra sådant som är kul. 

Det skall vara målet i alla fall. Att kunna välja och bara göra det man vill. 

Igår läste jag ett intressant blogginlägg som handlade om de bästa platserna att bo på i världen och man hade tittat på saker som klimat, kostnad, skatt, säkerhet, kriminalitet, infrastrukturen, tillgänglighet av kulturellt- och aktivitets utbud och mycket annat som innebär hög livskvalitet. 

Vidare listade blogginlägget de bästa delstaterna i USA att pensionera sig i och i den kategorin listades delstater där man inte betalar statlig inkomstskatt eller moms på varor, s.k. sales tax. Det finns också delstater som inte beskattar den allmänna pensionen samt delstater som inte beskattar militärpensioner och delstater som varken beskattar den allmänna pensionen eller militärpensionen, bl. a. Hawaii och Florida. 

Vad skall det perfekta stället att bo på egentligen erbjuda? För min del skulle listan se ut så här: 

• Bra klimat. 
• Vänner som bor i närheten eller i alla fall i samma stad. 
• Gångavstånd till havet eller sjön. 
• Gångavstånd till mataffären och gymmet. 
• Gångavstånd till trevliga restauranger och fik. 
• Bageri runt hörnet. 
• Grönt, lummigt och blommigt. Gärna med tropiska frukter. 
• Ingen kriminalitet. Hög säkerhet. 
• Rent och snyggt och ordning och reda. 
• Gångavstånd till ett fantastiskt bibliotek som har alla senaste böcker och dagstidningar. 
• Nära till sjukvård och tandläkare. 
• Gångavstånd till ett SPA där jag kan få massage och ansiktsbehandlingar. 
• Trevliga gångvägar, cykelvägar och parker. 
• Stort kulturellt utbud. 
• Gångavstånd till blomsteraffärer där jag kan köpa min fredagsbukett.
• Nära till kemtvätt. 
• Tillgång till parkering där jag kan parkera min bil som jag så sällan använder eftersom det är gångavstånd till nästan allt. 
• Nära till en internationell flygplats så att jag snabbt, smidigt och lätt kan resa när jag vill. 
• Nära till IKEA, Costco (eller liknande) och till en tygaffär. 

Men vad låter detta som för ställe?

AMEN! 

Kungligheter i Mora

I går svängde vi in på bensinstationen och då kom klev Prinsessan Sofia ur bilen bredvid. 

(Prinsessan Sofia åkte Tjejvasan igår) 

Sedan kom Gustav Wasa (han på bilden nedan) 

och klev ur en VW Tiguan som han började tanka. 

Kul! 

Gustav Wasa :-) 

Orsasjön

Strålande solsken. Klarblå himmel. -13 grader. 

Vi har ca. en och en halv meter snö på vissa ställen. 

Till exempel utanför huset. 

När vänner skickar en hälsning

Det händer att vänner till oss går förbi vårt gamla hus i Pacific Grove, Monterey, Kalifornien. 

Häromdagen fick jag en hälsning via Facebook från amerikanska vänner som la ut dessa bilder och undrade om jag kunde gissa var de var. Om jag kunde. Nostalgi på högsta nivå. Det här är nämligen vårt fina lilla hus i underbart vackra Pacific Grove. När vi bodde här var huset ljust puder grå-blått men nu har det blivit ommålat till turkost. Huset är ocean front. Det har en liten väg framför och på andra sidan vägen ligger havet, eller Monterey Bay som det heter. På baksidan hade vi en liten trevlig bakgård med citronträd och kallor (liljor). Här kunde man cykla och gå till allt. Jag studerade på Monterey Peninsula College och jobbade som flygvärdinna med bas i San Jose, som låg lite norr ut. 

159 Ocean View Blvd. Pacific Grove, California. 

Vilket ställe! 

Men det fattade jag inte riktigt fullt ut då och speciellt inte eftersom vi flyttade hit från Coronado. 

Alltså, jag trodde ju att det var så här det var att bo i USA. Och det var ju great! Allt var fint och sött och trevligt och låg vid havet. Typ. Och man kunde gå och cykla överallt. 

Nu har jag ju förstått att både Coronado och Pacific Grove är så långt från den amerikanska verkligheten man kan komma. Precis som på Coronado bodde här rika vita människor tryggt, trevligt, vackert, ordnat och säkert, och med massor av polis som kom på typ två minuter om det skulle behövas. 

Det var här jag träffade på Clint Eastwood, som var borgmästare i grannbyn Carmel, Paul Newman- skådespelaren, Leon Pannetta- Clintons White House Chief of Staff, samt Alan Sheppard- astronauten, och utan att först känna igen en enda en av dem. Jo förresten, jag tyckte att Clint Eastwood såg bekant ut. LoL! Jag var ju så ny i Amerika då. 

Jag kommer också ihåg att jag träffade på en granne en dag som stolt berättade för mig att hennes son minsann gick på en skola som hette Ivy League, varpå jag frågade var det universitetet låg någonstans, för det hade jag då aldrig hört talas om. Stackars tant som ville imponera på mig. 

Jag tror att alla vi svenskar som flyttat till USA eller något annat land har liknande historier att berätta för det tar trots allt en massa herrans år innan man börjar förstå alla nyanser i en ny kultur. 

Jag kommer också särskilt ihåg att jag inte förstod de där diskställen som står nere i diskhon, utan jag trodde förfärat att de flesta amerikaner hade en massa odiskad disk på hög i diskhon. Och oj vad jag som så väluppfostrat ville hjälpa till diskade och diskade hemma hos vänner och bekanta och svärföräldrarna innan någon råkade fråga varför jag hade diskat om disken som stod på tork. 

Vi bodde granne med den gamla sardinfabriken som nu rymmer outlets och restauranger. 

Huset ligger längst bort på gatan där byggnaden slutar och där man ser cypress träden. 

Härliga vackra och underbara Monterey! 

Betyder det här att jag börjar bli gammal nu som bloggar om en massa gamla minnen om hur det var förr. Typ i brist på annat spännande som händer i livet och som inte längre händer i mitt liv?

Men ändå...reflektion, eftertanke och bara tacksamhet.

Jag tackar Gud som under året låtit mig kalla några 
av jordens vackraste platser mitt hem. 

Man tager vad man haver

och jag har ju redan massor. 

Vilken tur!

När man har totalt köpstopp så kan en rolig övning bli att se hur mycket och hur länge man kan kombinera ihop plagg som man redan har på ett sådant sätt att man aldrig kommer att känna att något fattas i garderoben. Det skall bli hur kul som helst! Jag har aldrig intresserat mig för mode men däremot är jag intresserad av stil. Mode kommer och går medan stil består.

Det här är till exempel en perfekt vår-outfit att ha på jobbet och som redan finns i min garderob. Byxorna är lite croppade och är därmed helt perfekta från maj till typ slutet av september.

Mörkblå kavaj GANT

Ljusblå-randig blus ESPRIT

Chinos i underbar kvalitet från HUNKYDORY

Till denna outfit kan jag sedan tänka mig att knyta min sidenscarf från Louis Vuitton 

(som jag har på bilden nedan) lite tight runt halsen och i en rosett. 

Jag gillar kvinnligt, elegant, klassiskt och krispigt = Timeless! 

I would never be caught dead wearing trasiga jeans, en huv-tröja och Converse. 

Anledning: Det är inte jag. Den stilen lämnar jag till mina döttrar och deras kompisar. 

Men alla ni andra är snygga i det, om ni trivs i det. 

För det är ju så att man är fin i det man trivs och känner sig bekväm i. 

 Den här boken köpte jag 1998 för att få lite bra uppslag på hur man konstruerar en hållbar och klassisk garderob och den är fortfarande lika relevant nu som då. 

Ha en underbar lördag!

Äntligen

Sportlov!

Isen är plogad på Orsasjön.
Jag tror att det går att åka en skridskorunda på ca. 30 km.

Dalarna i lyxförpackning!

Andra tankar denna morgon då man har tid för kaffe och reflektion...

Tiden flyger förbi och det är bra det. 

Det är mycket som skall göras och avhandlas och allt eftersom tiden går kan jag bocka av det ena efter det andra i kalendern och på min lista av åtaganden denna mycket hektiska vårtermin. Från och med i sommar blir livet lugnare om allt går som planerat och när höstterminen rullar in ser allt annorlunda ut vad gäller min vardag. Då skall jag nämligen få lyxen att koncentrera mig på en sak istället för att hela tiden ha så många bollar i luften att livet känns som ett enda långt jonglerande. Men det är så när man som jag lever livet baklänges.

Båda döttrarna är hemma och Bella har tagit hem sin häst från skolan där den annars bor med henne. Som tur var har grannarna ett stall bara några hundra meter från vårt hus. Perfekt! I förrgår fick jag en shoppinglista på sms av Bella på sådant som skulle inhandlas till hästen så det blev att ta en sväng förbi Granngården påväg hem från jobbet.

Jag är också så otroligt stolt över mina båda döttrar som är så fantastiskt duktiga och drivande inom sina respektive fält. Båda jobbar på hårt, gör det bästa de kan och tar ett stort ansvar och får många fina vitsord för sina insatser från olika håll. Vad mer kan man önska sig som förälder än att det går bra för barnen och att de är friska och glada. Tack gode Gud! Vi är så otroligt välsignade.

Emi & Bella

Som ensamstående mamma känner jag mig ofta otillräcklig och går ständigt runt med ett dåligt samvete för att jag tyvärr inte kan erbjuda sina barn en uppväxt med en mamma och en pappa i en intakt familj. Det är en enorm sorg för mig som själv har vuxit upp i en trygg kärnfamilj och med föräldrar i världsklass som fortfarande ställer upp på olika sätt på ett helt fantastiskt och ovärderligt sätt. Som ensam mamma är man bara hälften av det och knappt det heller ibland eftersom man inte har back-up och stöttning av den andra föräldern på plats. 

Hjärntrött

Efter en hel dag med massor av sociala aktiviteter (undervisa olika elevgrupper en hel dag och sedan fortsätta med personalaktiviteter till 19.30 på kvällen) får jag ödmjukt konstatera att jag måste gå raka spåret hem och lägga mig. Släcka lampan och sova. God Natt! All energi är slut och jag tar mig fram på ångor. Tänk, jag som varit en utåtriktad och super-social trevlighetsmadam i hela mitt liv blir nu helt släckt efter en heldag med människor.

Det här är konsekvenserna från min utbrändhet, år efter att det inträffade. Och det är bara att acceptera. Lyssna på kroppen och själen och följ med bara för det finns inga andra alternativ. Mest av allt är det mentalt för jag blir hjärntrött, och hur det känns går inte att förklara för någon som inte varit med om det. Men jag kan sammanfatta det med att man har inget att säga till om själv för kroppen lyder ändå inte viljan. Man slutar att fungera helt enkelt. Respekterar man inte detta kan det gå väldigt illa och man kan sluta att fungera helt då det blir totalt haveri. 

Jag har dock lärt mig den hårda vägen och har därför superrespekt för kroppens signaler. Därför har jag också lärt mig att säga NEJ, av rena överlevnadssjäl. Jag är alltså inte den som tar på mig eller tackar ja till en massa extra. Det är ju extra svårt för oss kvinnor, att säga nej alltså. För vi skall ju vara så duktiga och ställa upp och se det vi gör som ett kall i livet. Inte undra på att kvinnor bränner ut sig i stötte utsträckning än män. 

Vi SVA-lärare har till exempel blivit tillfrågade om vi vill hålla skola över påsken och några veckor in på sommarlovet för våra nyanlända elever, och trots att vi får betalt 2000 kronor om dagen extra på våran redan befintliga månadslön så har jag tackat nej. Varför? Jo, för ledigheten är mer värd för mig än alla pengar i världen för det betyder chans till återhämtning. Förr hade jag tackat ja direkt men nu vet jag bättre. Hälsan är värd mer än pengar, och där måste vi alltid tänka på att ta hand om oss själva för i den verkliga världen så kommer pengar alltid före hälsan. Alla organisationer, företag och institutioner sätter pengar före människors hälsa alla dagar i veckan året runt av den enkla anledning att ekonomisk vinst alltid kommer före människor. Tro aldrig något annat! 

Många får dåligt samvete av att tacka nej. Men jag resonerar med mig själv att så länge jag gör det jag blivit ålagd att göra enligt min arbetsbeskrivning så har jag inga andra obligationer all fullfölja utöver det vad gäller jobbet. Jag väljer därför att koncentrera mig helhjärtat på mina elever och min undervisning till 100% och tackar sedan oftast nej till alla extra sociala aktiviteter, personalfester, och otaliga AW. 

Man är ju faktiskt ingen hämt-pizza. Och även om jag vet med all säkerhet att det absolut gynnar karriären att networka socialt med medarbetare och chefer så avstår jag oftast. Dessutom jag inte är ett dugg intresserad av all klättra på karriärstegen. Jag skulle aldrig i livet vilja bli någon chef eller ledare inom det jag gör. Jag älskar att undervisa och det är jag nöjd med att fortsätta att göra. Det är ett väldigt skönt förhållningssätt och jag har noll behov av prestige, makt eller utökat ansvarsområde. Jag är inte med och konkurrerar helt enkelt för jag vet att det finns arbeta att utföra i den här branschen så att det räcker åt alla. Jag älskar att undervisa, och mest för att jag får så mycket tillbaka av eleverna. En fantastisk energikälla!

Och ute fortsätter vintern...

Så här ser det ut på min hundpromenad. 

After-work

Igår eftermiddag hade vi en jättetrevlig personal aktivitet med hela arbetslaget där chefen som håller på med tyngdlyftning bjöd in oss alla till en prova-på eftermiddag och där vi blev instruerade i hur man utför olika lyft. Chefen demonstrerade och så fick vi alla prova. Det var verkligen jättekul och så annorlunda. 

Jag som brukade gå på Body Pump förr i tiden la på rätt rejält med vikter och gjorde både marklyft och squats. Vi avslutade passet med att göra plankan där vi tävlade om vem som kunde hålla ut längst. Sedan gick vi alla till en nyöppnad restaurang och åt jättegod mat vilket satt riktigt fint efter  ett ambitiöst tyngdlyftningspass. Det hela var så enormt trevligt. Vilken annorlunda och energifylld afterwork. Verkligen kul. Det har faktiskt blivit en trend nu att träna tillsammans på arbetet. Många företag åker till exempel Vasaloppet och Vasastafetten tillsammans som friskvårdsaktivitet.

Nu på morgonen vaknar jag och kan förstås knappast gå. Vad hade jag trott?! Jag har sådan träningsvärk på insidan och baksidan av låren så att det är svårt att röra sig framåt på ett normalt sätt, för att inte tala om att försöka sätta sig ned på toaletten. Oj aj oj! Jag stretchar men det skulle jag nog ha tänkt på igår. Jösses vad ont i kroppen man kan få av lite vanlig tyngdlyftning på en tisdag efter jobbet. LoL! 

Nu är det bara två dagar kvar och sedan går vi på sportlov. 

En fantastisk aspekt av läraryrket är alla dessa lov. 

Jag har räknat ut att vi har ca. femton veckors betald semester på ett år. 

Priceless! 

 Här har vi fortfarande kopiösa mängder snö och det snöar fortfarande varje dag.  

Ha en fin onsdag!

Hektisk tid

Nu startar en extra hektisk tid där många bollar skall hållas i luften samtidigt. Det kommer att gå bra för det är ju lite så här jag har levt mitt liv de senaste åren, inte riktigt vad de flesta gör men what-the-heck, jag är inte som de flesta utan har ca. 20 år att ta igen. Alltså den tiden då jag var hemmafru i USA och alla andra här hemma jobbade och klättrade i karriären och i lönenivåerna. Nu får jag alltså jobba ikapp, och vad det nu innebär är inte för alla. Det törs jag påstå. Extremt hårt arbete och fokus. 

Det intressanta är att ett tag kändes det som om alla låg före med mils-längder, men nu har jag börjat knappa in på avståndet rejält på en väldigt kort tid och till och med dragit förbi många av de jämnåriga här hemma, som har 20-års försprång, och jag har nu både högre utbildning och högre lön än många. Jag tror att det är lite det där amerikanska i mig att jag gör det jag måste göra för att ta mig dit jag vill, utan gnäll. Just do it liksom. Bestäm dig och jobba sedan stenhårt mot målet med allt du har.

Det här jag skriver om just nu är jätte osvenskt att skriva om. Men det struntar jag i. Livet är inte en tävling och alla är olika och alla väljer olika. Respekt! För min egen del handlar det om att ta mig till en bra plats vad gäller jobbsäkerhet och lönenivå, och har man aldrig behövt tänka på det innan i sitt vuxna liv så är det bara att kämpa på nu istället. Just nu är livet lite av ett boot-camp...Och jag har helt glömt bort att jag är 48 år gammal och tror istället att jag är 30. Men råkar jag gå förbi en spegel får jag lov att gå tillbaka och kolla om det där verkligen var jag, eller var det min mamma? Och jag är äldst i klassen på universitetet bland alla 30-åringar, men det är bara jättekul att vistas runt folk med nytt tänk och fräscha hjärnor. Jag lär mig massor och tycker att det är underbart.

Men det är nog så här det kommer att bli för många nu när pensionsålderns successivt skall höjas. Folk kommer att tvingas att skola om sig och tänka utanför boxen vad gäller karriären. Hur skall vi annars hålla? En 60-åring passar ju inte alltid på ett fysiskt krävande jobb hur länge som helst till exempel, och om alla nu skall jobba till 70, och då kan det hända att man får överlåta sådana jobb till yngre och starkare kroppar medan man själv får hitta en ny bana som kanske innebär att man får skola om sig. 

Visst är jag overkligt trött ibland men det är väl alla som springer på lite extra fort för att få ihop livets alla delar, och för mig har allt gått att genomföra bara jag har vetat att det funnits ett så kallat stop-date. Alltså att det finns ett slut. För det är ju trots allt så att när man vet att något är tidsbegränsat så kan man stå ut med nästan vad som helst, och speciellt om det leder till något bra, och det ska ju det här göra.

Med mycket på schemat är det superviktigt med återhämtning och speciellt eftersom jag tidigare har bränt ut mig och därmed är extra känslig när energidepåerna börjar sina. Men det är bara att komma ihåg att djup-andas (folk glömmer faktiskt att andas), äta nyttigt, vila, och se till att man får ner massor med frisk luft i lungorna mellan varven så ska det nog gå vägen. Vidare får man lov att syresätta sig genom att omge sig med positiva människor som hejar på, stöttar och hjälper till. Det är en gyllene regel.  

Orsasjön

Ha en underbar tisdag!

Do good. Love God. Then shut up and go home! 
~ Sylvia Browne

Vad blir det för mat?

I lördags provade jag ett recept från Mitt KöK och som Lotta som har bloggen Fyra Årstider, mitt liv på landet, tipsade om. Jag hade aldrig lagat mat med Sambal Oelek förr så det fick jag hjälp med att hitta i affären. Efter att ha smakat på denna Sambal Oelek så kunde jag snabbt konstatera att den burken kommer att räcka hur länge som helst.

Krämig Kycklinggratäng

• 4-5 kycklingfiléer eller en grillad kyckling

• 1 röd paprika (jag använde 2)

• 6 färska champinjoner (jag använde en stor burk skivade champinjoner)

• 2 dl grädde (Jag hällde i 3 dl) 

• 1 burk crème fraiche (jag använde en stor)

• 2 msk mango chutney

• 1/2 tsk sambal oelek (jag använde 2 tsk)

• riven ost

• en liten skvätt soja

• salt & peppar (Jag saltade inte för sojan är salt)

Gör så här: 

1. Sätt ugnen på 200 grader. Strimla och stek kycklingfiléerna, alternativt dela den grillade kycklingen i mindre bitar.

2. Skär paprikan i mindre bitar och låt den fräsa med kycklingfiléerna.

3. Skär champinjonerna i kvartar. (Jag fräste på de skivade champinjonerna i stekpannan) 

4. Smörj en ugnsfast form. Lägg i kyckling, paprika och svamp i formen.

5. Blanda ihop crème fraiche, grädde, sambal oelek, chutney och soja. 

Smaka av med salt och peppar. Häll såsen i formen och strö över riven ost. 

Tillaga i ugnen i cirka 20-25 minuter.

Det blev supergott! 

Vi åt en helt vanlig och krispig grönsallad till.