Lönesamtal, sovrum och vildhästar...

I dag hade jag lönesamtal med min chef på skolan. Ett samtal som inte skall vara en löneförhandling av något slag, får man tydligt veta innan, och man får heller inte reda på där och då vad man får i löneökning, den siffran får man i ett brev vid senare tillfälle. 

Personligen så tycker jag att både medarbetarsamtal och lönesamtal är lite awkward, som man säger på engelska, för man förväntas att sitta där och ta upp en massa saker som är bra med en själv, och så skall man svara på frågorna Var är jag? Vart ska jag? Hur gick det? Typ. Haha. Det är väl de enda gångerna jag har tid att fundera på det i skolan, just inför dessa båda samtal, så jag får snabbt försöka komma på något varje gång. Det är en onaturlig situation på något vis. 

Själv tycker jag att det där med personliga mål och personlig utveckling inte är så mycket jag vare sig har tid att tänka på eller ägna mig åt aktivt på dagtid i skolan, eftersom tiden knappt räcker till som det är. 

I ärlighetens namn så ligger inte fokus på mig utan det är eleverna och ämnet och undervisningen som har mitt fulla fokus. Därmed blir det svårt att ens komma på hur jag skall utveckla mig själv personligen när jag får den frågan. Jag kan faktiskt rentutav känna att jag blir lite stressad av blotta tanken att jag ens skall ha tid med det också. Satsa på personlig utveckling av mig själv samtidigt som jag har 200 högstadie elever i engelska. 

Har man tur utvecklas man kanske omedvetet under resans gång i och med att man får mer erfarenhet och blir bättre på att hantera elever, situationer och upplägg etc. Man får ju hoppas på det. Men det är svårt att ens veta hur man skall tänka runt det där ändå på något vis. 

Ja, men nu är det gjort i alla fall, lönesamtalet 2020. Nu är det bara att hoppas på ett riktigt bra tillskott i kassan. Det skulle vara trevligt. 

Äldsta dottern och hennes Philip fortsätter att inreda nya lägenheten som ligger på bästa läget smack mitt i centrum med gångavstånd till typ allt och med utsikt över Siljan. Så här fint blev det i sovrummet. Jag gillar hur hon valde att sätta gardinerna över hela väggen. Det ger lite av en hotell-look. Nice! 

Ralph Lauren lamporna i blå-vitt porslin på sängborden har Emilia släpat med sig hela vägen hem från Kalifornien när vi var där sist. De var riktiga kap från The Home Goods Store! Underbart. 

Själv håller jag inte på så mycket alls med inredning nuförtiden. Det var ju ett stort intresse förr, men nu är jag mätt liksom och jag har det jag har och det är som det är och det trivs jag ypperligt bra med. Jag har ju en väldigt klassisk och tidlös stil och följer därmed inga trender precis vad gäller heminredning. Men jag gillar att titta och det är förstås superkul när döttrarna håller på. 

På tal om superkul...De här bilderna skickade min amerikanska sister-in-law, Monica som bor i Kalifornien, i går. 

Det är bilder på så kallade Mustangs, vilda hästar som hon råkade på när hon körde genom  Carson City, Nevada. Tänk att det finns vildhästar i USA. Jag förundras! Vilda och vackra i The Wild, Wild West. Häftigt! 

Just nu är jag förresten inne i en fas där jag längtar innerligt och intensivt till Kalifornien. Jag är ju en California girl at heart, och är vansinnigt lycklig varje gång jag är där. Snart....kanske. Det har varit mitt hem i flera år och jag har för alltid lämnat en stor del av mitt hjärta där, vilket resulterar i en mycket svår längtan med jämna mellanrum. Suck! 

I morgon är det torsdag redan! 

Ha en fin kväll.