Man skall inte låta de små sakerna i livet bli de stora sakerna

Att få skriva av mig om allt möjligt, det tycker jag är skönt. Det är liksom befriande att få ur mig mina tankar och funderingar och göra dem till ord, meningar och hela berättelser. Få ur dem ur huvudet och få ned dem på pränt. Det är ett fantastiskt sätt att både bearbeta och sortera upp sådant som händer i mitt liv. När jag har gjort händelsen till en text så ser jag helt plötsligt solklart vad det hela handlar om och sedan är det lättare att gå vidare i livet eftersom det är avhandlat och klart på något vis.

Genom åren har jag lärt mig att det inte är så värst produktivt att gå runt och älta för det stjäl nämligen bara en massa livsenergi och tid från sådant som är mycket viktigare och som man egentligen borde fokusera på istället. Been there. Done that. Tyvärr. Jag har hakat upp mig på saker som har tagit år av mitt liv. Fy för det!

Men det är ju också så att vissa händelser måste få ta den tid det behöver för att man skall få det ur systemet. Sorg, chock och trauma till exempel, det behöver få vandra sin stilla gång genom olika stadier eftersom det måste bearbetas. Så jag menar inte att man skall ignorera sådant som man mår dåligt av för då kan det bli väldigt fel och har man riktigt otur så kan man få bära det med sig som osorterat och felpackat livsbagage i alldeles för många år vilket också stjäl av livet.

Det jag syftar på är sådana där negativa småsaker i vardagen som man skall försöka att låta bli att haka upp sig på även om de känns både illa och irriterande. Man skall försöka låta bli att göra en hel storm av små vindpustar och absolut inte låta de små sakerna i livet bli de stora sakerna.

Det bästa är att istället försöka ta kontroll över tankarna och medvetet styra bort tankeverksamheter från den negativa händelsen och fokusera på annat. Men det krävs träning för att klara av att göra så. Det hjälper dock när man har kommit så pass långt att man inser att allt som sker bara är en liten del av livet. Det är normalt att det går upp och ner, och att sorg varvas med glädje helat livet ut.

Det här handlar lite om att lära sig konsten att checka ut och att skapa sin egen bubbla i livet faktiskt. I syfte att inte låta negativa saker i omgivningen eller i omvärlden påverka en för mycket.  Det gör jag nästan varje dag här på mindre ort i Dalarna. Jag har lärt mig åt vilket håll jag skall titta och jag väljer sådant som gör mig glad och som fyller mig med energi över drama och negativitet.

Vidare kan det faktiskt vara så att när man stöter på patrull i livet så är det livets sätt att tala om för en att det är dags att ändra riktning och att man håller på med fel saker. Det är förunderligt hur det fungerar egentligen. Om man lyssnar riktigt noga så är det bara livet som säger: Du ska inte vara här längre! Du skall vidare! Du skall göra något annat! 

Vad är det jag vill säga egentligen med allt detta svammel? 

Jo, jag vill säga: 

Don't Sweat the Small Stuff in Life! 

And 

Don't Let the Little Things 
Become the Big Things! 

I helgen har Sjöräddningen från hela Sverige övning tillsammans den svenska Kustbevakningen med sina svävare här på Orsasjön. Lando och jag stötte på dem på stranden under våran eftermiddagspromenad. Så spännande! Jag har faktiskt aldrig sett svävare på så nära håll förut.

Fredag kväll blev det hemmagjord pizza och bubbel framför 

hockeyn på TV där Mora IK vann över AIK. 

Bubblet i mitt glas är numera Ramlösa. Men bubbel som bubbel. 

Bara det bubblar :-) 

Vänskapsknuten...Ja, suck så vacker den är på marmorbordet. 

Jag fick den i 50-års present. 

Ha en strålande fin söndagskväll!